Minnen från andelstvättstugan i Regna


 

Andelstvättstugan i Regna är vackert belägen vid stranden av Regnaren nedanför Ekebo skola. Den användes flitigt ända till dess att tvättmaskinen helt tog över.  Många fortsatte dock att skura sina trasmattor vid tvättstugan.

 

Min mor Inga-Lisa Hultqvist föddes den 17 december 1917 i Ulan i Regnabotten. Hon hade förmånen att få vara frisk och när detta skrives har hon nyss fyllt 95 år. Närminnet är som hos de flesta gamla inte så bra men börjar man prata om gamla tider så kunde hon berätta i detalj hur det var.

 Något som hon gärna berättade om var hur det gick till förr när det var dags för vårbykningen. Ett arbete som även jag minns från min barndom när vi fick vara med nere vid tvättstugan när det skulle bykas.

Piga i Bratteberg

Efter skolan fick 15-åriga Inga-Lisa 1932 anställning som piga hos Selma Jansson vid Brattebergs Gästgivargård i Regna. Gästgiveriet upphörde på 1950-talet och Inga-Lisa Hultqvist är en av få som kan berätta om livet där.

Det var ett tungt arbete med bland annat matlagning, servering, städning, bakning och inte minst tvättning.

 

Vårtvätten jobbigast

– Den jobbigaste tvätten var den på våren när vi skulle tvätta allt som samlats på hög under vintern, berättar hon. Vi började alltid med vittvätten och det blev en ansenlig mängd ända från sena hösten fram till slutet av april eller början på maj.

I en mjölkkärra eller med häst och vagn fraktades tvätten till den andelstvättstuga som fanns vid Regnaren nedanför Ekebo skola. Dit forslades även ved att elda med samt tvättmedel som till vittvätten var lut.

 

Minst två dagars arbete

Tvätten tog minst ett par dagar. Första dagen blötlades allt i träkar och träbaljor.

– Vi kokade vatten i grytan och vattnet fick vi langa in i hinkar från sjön. När det var tillräckligt varmt tömde vi det över på tvätten tillsammans med lut.

– Andra dagen började vi tidigt med att tända under grytan innan vi kunde börja med tvätten. Den skulle gnuggas ordentligt innan det var dags för sköljningen ute på bryggan. Vi vred sedan ur det mesta av vattnet. Till sist kördes plaggen genom en vridmaskin innan den hängdes ute på klädstrecken.

Doftade gott

När tvätten kändes lagom torr togs den ner och forslades hem för mangling i den stora stenmangeln vid Bratteberg. Lakanen blev så släta och fina och doftade så gott, minns Inga-Lisa.

– Knytbanden på alla örngott skulle veckas och det kunde vara en ansenlig hög. Vi hade en matkniv och veckade med och så gällde det att klämma till ordentligt med tummen så det blev fina veck. Det blev så fint när vi lade in dem i linneskåpet med banden hängande framåt.

- Ni må tro att vi var stolta när det var klart. Det var jobbigt men vi hade roligt och det var mycket prat och glam och jag minns att vi även sjöng ibland. Vi hade ju även våra kafferaster och så kom någon av de andra flickorna ner med middag till oss för det tog för lång att gå hem och äta.

Kafferast vid Tvättstugan i Regna i mitten på 40-talet. Sittande fr v: Ester Jansson, Stina Grundström, Anna Strömberg, Arne Hultqvist, Inga-Lisa Hultqvist, Kerstin Josefsson, Stig Josefsson och Jan Johansson.

 

– När vittvätten var klar var det dags för det randiga, underkläder, handdukar med mera och till sist det mörka. Det jobbigaste var alla skjortor som skulle strykas och vikas. Det hann bli några skjortor efter en hel lång vinter och det var inte mindre när det var dags för höstbyken, berättar Inga-Lisa. När allt var klart blev det fest och vi kände oss stolta över vad vi utfört.

Av bad och lek blir man saftsugen. Här är det saftkalas i backen nedanför Ekebo under en bykdag. Sittande fr v: Jan Johansson (som nyss förlorat sin mamma Agnes), Stig Josefsson, Anna Strömberg, som var anställd vid Bratteberg, Kerstin Josefsson och Arne Hultqvist.

 

Tvätt in på 1990-talet

Inga-Lisa, som under många år skötte bokningen av tvättstugan, berättar att Regnaborna fortsatte att komma dit med sin stortvätt långt efter att tvättmaskinen gjort sitt inträde. Hon och maken Gösta trivdes också så bra vid tvättstugan att de gick dit varje vår för att skura sina mattor långt in på 1990-talet.

Tvättmaskinen i all ära, men samma känslor som gammaldags bykning kan den inte framkalla.

– Att sova på lakan eller ta på sig kläder som bykts och torkat utomhus är en upplevelse långt mer njutbar än vad nutidens maskintvättar och inomhustork kan ge, avslutar Inga-Lisa.

 

Något som gläder mig mycket är att tvättstugan nu kommer att bevaras. Renovering pågår och huset har försetts med ett nytt fint tegeltak. Jag hoppas att den nu kommer att finnas kvar och påminna om svunna tider när den flitigt användes av bygdens hushåll för att klara vinterns smutstvätt, ett mycket slitsamt arbete. Någon lär ju ha sagt att tvättmaskinens intåg innebar den största förändringen någonsin i kvinnornas vardag.

 

Nedtecknat av Arne Hultqvist vid ett av många besök på Hårstorpsgården där Inga-Lisa bodde under sina sista levnadsår. Det här var i december 2012 när Inga-Lisa just fyllt 95 år och trots att hon var helt blind kunde hon med hjälp av en matkniv och ett örngott visa hur man veckade banden på örngottet.

 

 

 

 

Editerad av: Sven-Erik Steen (2018-11-06 08:58:39)