"Regna i mitt hjärta"


 

Vandring genom Regna kyrkby och Bratteberg.

"Boende längs vägen på 40-talet som vi minns det"

Arne Hultqvist och Stig Josefsson berättar.

Vi börjar vår vandring vid Hembygdsgården och följer den gamla landsvägen till höger. Vi kommer först till Planberget på vänster sida. Där bodde ”Per-Eriks Gunnar” bra länge tillsammans med sin far Per-Erik men vi minns när han bodde här ensam. Han var snickare till yrket och en snäll och mysig farbror. Hade både gris och höns och sedermera en massa kattor.

Per-Eriks Gunnar gillade inte att bli fotograferad. Tog man fram kameran drog han sig raskt undan. Den här bilden är tagen av Gösta Hultqvist och han hade placerat sig bakom några buskar på andra sidan vägen.

I huset mitt emot bodde Märta Nyrén ensam i sitt stora hus. Också hon ansågs av oss som snäll, utom när vi råkade ha sönder ett fönster. Då blev hon lite arg. Märta var syster till Edit i Stammetorp.

På samma sida ligger Klaragården och där bodde Leander och Olivia Larsson med dottern Eva och sonen Lennart. Här var då ett fungerande lantbruk. Leander var en rolig farbror som alltid pratade och skojade med oss ungar.

På andra sidan vägen ligger Rosendal och där bodde Artur Arvidsson med frun Karin, som dock gick bort tidigt. De hade barnen Erling, Nils, Anna-Lisa och Sven men de var nästan utflugna när vi var små. Efter henne kom Hulda, som han hade sonen Erling med sedan tidigare. Även hon dog ganska ung och efter henne kom hushållerskan Elin med barnbarnet Marianne. Artur jobbade som vägarbetare och då tillsammans med Harry i Maxbo. De åkte oftast omkring med Maxbons häst och vagn och såg till att vägarna var i ordning. Vintertid var Artur alltid med när snöplogen skulle användas.

Vi vandrar vidare och kommer snart fram till Ringbloms hus på höger sida. Man sa alltid Ringbloms, inte husets namn. Ringblom var skräddare och han var mycket anlitad av folket i bygden. En liten man med underbett och mustasch. Han satt på ett stort bord i sin syatelje med benen i kors precis som skräddare ska göra. Där fanns också tant Tekla, som enl uppgift hette Johansson. Hon lär ha varit dotter till Ringbloms fru och när hon dog blev hon kvar och skötte hushåll och trädgård. Skräddaren hette Johannes Algot Ringblom. På gravstenen står J A Ringblom.

Ödetorp mitt emot hette Enekullen och fanns bara som ett fallfärdigt ruckel. Bostadsytan var bara ca 10kvm. De sista boende var Gustav och Britta Johansson och de flyttade 1915.

Vi får nu gå några hundra meter innan vi träffar på nästa hus men strax innan på höger sida finns en torpgrund, som hette Stora Ängstugan och var bebott fram till 1886. Huset revs före min tid. På samma sida ligger Verner Gustavssons hus Ängstugan men det är byggt först på 50-talet. Innan bodde Verner ovanpå hos sin bror Hans i Vårbacka och sedan vid Fallet innan hans hus var klart.

På den vänstra sidan ligger Lövsäter där nästa hantverkare bodde. Hans och Verners bror Bernhard Gustavsson med frun Hilda. De hade fyra barn Erik, Bengt, Kerstin och Sven varav nog bara Kerstin och Sven bodde där under vår tid. Bernhard var byggmästare med egen firma och har säkert uppfört många hus i Regna under sin tid. Sven var bra i flera idrotter och spelade i Regnas finns fotbollslag och utövade även skidor och orientering. Kerstin gifte sig med Lennart Hanning, som arbetade som Konsumknodd. De hamnade sedan i Krokek där han fick en tragisk död. Sven jobbade också i Konsum och blev sedan föreståndare för Konsum i Julita.

Vi är nu ute på nya landsvägen och viker av ner mot byn igen. Efter ca 500 m kommer vi fram till den gamla brandstationen, som byggdes på 50-talet, när Regna var egen kommun. På andra sidan vägen kan vi se lämningar efter en långsmal byggnad. Det var bussgaraget men inte SJ:s utan Perssons Bussar i Lotorp. Bussen vände på kyrkbacken och åkte sedan till garaget och då passade vi ofta på att få en åktur med de alltid vänliga chaufförerna Sven Jansson och Hugo Karlsson samt en tid Sven Järn, som bodde i en lägenhet i ålderdomshemmet.

Nästa hus ligger på vänster sida och det är det tidigare nämnda Vårbacka. Här bodde kyrkvaktmästare Hans Gustavsson med fru Elsa och dottern Ingrid. Hans var bror till Bernhard i Lövsätter, Verner i Ängstugan och Henrik i Bråten. Fru Elsa jobbade under många år vid Fridhem. Dottern arbetade en tid vid telefonväxeln i Regna innan hon gifte sig och försvann till Örebro.

Flygbild över Regna troligen från slutet av 40-talet eller början av 50-talet. Brattebergs nya ladugård är byggd och Lidfeldtshuset är kvar.

Vi vandrar vidare fram till den stora samlingsplatsen i Regna, vägkorset med anslagstavlan. Här låg en av ortens affärer P A Perssons Affär, som ägdes och drevs av Per Albin Persson med fru Ada och barnen Gudrun, Per-Ingemar och Birgitta. Makarna var aktiva i Börstorps Missionsförsamling och verkade där som söndagsskollärare. Birgitta eller Gittan som hon kallades var inte så väldigt mycket äldre än oss och vi minns när vi fick komma dit på julgransplundring. Deras påsar var lite utöver det vanliga.

I huset bakom affären låg det nyaste och modernaste huset i Regna på den tiden. Där bodde Gustav Jansson. Som ägde Brattebergs såg, med sin familj. Han var gift med Lillan Campbell och de hade barnen Ann-Margret, Björn och Dan.

I huset mitt emot affären på andra sidan landsvägen inrymdes på den tiden både post och bank samt telefonväxel. På övervåningen var det bostad till familjen Strömberg, Karl och Ingeborg med fyra barn alla flickor. Inga-Maj -40, Gunilla -41, Sonja -43 och Bodil -45.  Kalle skötte posten och frun satt i telefonväxeln.

Banken var ett ställe dit man inte vågade sticka in näsan. Där satt Gustav Andersson i Asketorp och häradshövdingen Herbert Larsson, båda storrökare, ej cigaretter utan feta cigarrer. Lukten kändes även ute i övriga delar av huset.

Nu viker vi av upp mot kyrkan och Bratteberg men redan direkt efter posten fanns då ett gammalt hus, som delvis användes av sågverket som virkesförråd. Det var tidigare en mindre lägenhet i huset och där bodde Stigs föräldrar Josef och Ester Jansson till en början.

Under våra första år fanns de gamla gårdsbyggnaderna vid Bratteberg kvar fram till 1944. Den var byggd i U-form med stallet ner mot posten, ladugården ner mot sågen och logen mot bostadshusen. En majdag 1944 tände en ladugårdskarl eld på baksidan av logen och snart var allt övertänt. Det finns fortfarande starkt i minnet vad som hände och vi barn flyttades snabbt upp till Elsa i Vårbacka där vi var i säkerhet.
Vinden var åt rätt håll den dagen annars hade kanske hela byn brunnit ner. Vi kan fortfarande se hur elden nästan fått fäste i boden som finns kvar. Pappa Gösta och mamma Inga-Lisa och jag bodde i nästa hus och där bar man ut alla inventarier till Axelssons trädgård. Skräcken för brand fanns kvar länge i byn Vi bodde där från dec 1939 till mars 1948.

I mangårdsbyggnaden bodde då lantbrukaren Harald Jansson med fru Maj (f Skogfors) och barnen Monica -42, Gunnel -45 och Bengt -49. I den gamla drängstugan bodde då alltid någon som var anställd vid gården. Först minns jag Erik Strömberg från Kopparkullen och sedan Paul Kripsalo, en estnisk flykting som kom hit 1945 via Doverstorp. Han kunde just ingen svenska när han kom men lärde sig snabbt mycket tack vare oss barn, som gillade Paul.

I Brattebergs gästgiveri, som då ännu var i drift, bodde på nedre planet Selma Jansson, änka efter Vilhelm och mor till Viktor, Agnes, Josef, Sven, Kristina, Harald och Gustav. På övre planet bodde Ester Jansson med sina barn Lars -31, Kajsa -35, Kerstin -38 och Stig -40. Stigs pappa Josef skadade sig i sågen någon dag efter min födelse och avled några dagar senare. Stig föddes sedan i augusti.

 

Min pappa Gösta Hultqvist var en del av sin barndom vid Bratteberg. Han återkom när han var 17 år och bytte då namn från Gustavsson till Hultqvist.

På samma sida kommer sedan Konsumhuset. De första åren var det Freij Porat som var föreståndare. Hans fru hette Elsa och de hade barnen Ulla, Lage och Bo, men de var betydligt äldre än oss och inga lekkamrater. I samma hus höll även Sjukkassan till i ett litet rum på nedre planet. På övre planet i ett rum bodde alltid någon som arbetade i affären. Jag minns speciellt en man som kom hit från Östersund, Gunnar Gisslén. Han kunde spela dragspel och han åt sin lunch hos oss. Minns även en del andra knoddar bl.a. Tuppen Åsberg.

Efter Porats kom Karl och Emma till affären i Regna och tog över. De kom närmast från Tolskepp i Vånga sn och de hade barnen Gun, Elly och Sören, som även de jobbade i affären. Sören gifte sig sedan med Astrid Axelsson, närmaste grannflicka, som bodde i nästa hus, Axelssongården. Där bodde lantbrukare Karl Axelsson med sin fru Elsa och barnen Signe (Strömberg), Astrid och Karl-Gunnar. Karl-Gunnar var inte så mycket äldre än oss och vi fick ibland vara med de stora pojkarna i deras lekar. Med då var oftast Ingemar Hansson i Ingesgärde.

Flygbild från början av 50-talet. I bildens nedkant skymtar lite av gästgiveriet, sedan kommer Konsum. På vänster sida ligger Axelssonsgården. Mitt i bilden ser vi Vita huset som då var småskola, kommunalrum samt bostad. I bildens högra kant ser man hur den nya lärarbostaden byggts bakom Lidfeldts hus.

Vi börjar närma oss slutet på vår vandring och kommer nu fram till Vita huset, som då var småskola på nedre planet. Men på övre planet huserade de styrande i Regna kommun i det s k Kommunalrummet där det också var bibliotek.

Kommunfullmäktige i Regna. Stående fr v: Tore Pettersson, Gösta Hultqvist, Harry Karlsson, Bertil Karlsson, Gunnar Gustavsson i Kolvetorp, Valfrid Gustavsson i Björke, Hans Johansson, Sivert Grundström, okänd, Hans Gustafsson, Carl Strömberg och Bernhard Gustafsson. Sittande fr v: Karl Johansson, okänd, Gustav Andersson, Adolf Guditz, okänd, Ernfrid Andersson och Valfrid Gustavsson i Gollbo.

På nedre planet bodde då Govert och Hilda Karlsson med sonen Per-Olov, även kallad Pjolle samt Goverts bror Bernhard.  Govert arbetade med lite av varje, han var slaktare, han sålde strömming mm. Hilda var syster till min morfar Erik Karlsson i Kyrkbyn. På övre våningen bodde lärarinnan i småskolan och fram till 1948 var det Elisabet Magnusson. Även hennes man bodde där men jag minns inte namnet bara att han hade mycket målarfärger och gick bort i början av 40-talet. Han var också målare till yrket. Elisabet efterträddes av Anna-Greta Nordén, som sedermera blev fru Regnstig när hon gifte sig med postmästare Erland. Elisabeth M blev inneboende på övervåningen hos Artur Arvidsson i Rosendal.

Klass 1 och 2 vid Kyrkskolan 1947. Lärarinnan Elisabeth Magnusson till höger och vikarien Julia Larsson i Stammetorp. Övre raden fr.v. Ulla Einarsson Ängfallet, Inga-Maj Strömberg Posthuset, Håkan Westblad Regnaholm, Siv Karlsson Råå och Kurt Gåsnäset. Främre raden fr v Lars-Göte Andersson Mauritzberg, Stig Josefsson Bratteberg, Arne Hultqvist Bratteberg, Bo Dahlberg Lenestad, Mats Johansson Regnaholm, Per-Åke Karlsson Bergtuna och Bo Grundström Björkliden.

Åldersomshemmet Fridhem var på den tiden fullbelagt med gamlingar som man såg sitta på balkongen eller knalla omkring vid kyrkan och i trädgården. Där fanns då också några yngre dövstumma bröder, Algot och Nils. De kunde ju inte prata utan lät bara konstigt och jag minns att vi var lite rädda för dem. Ofta satt de nere vid sjön och läste när vi skulle till badplatsen. I en lägenhet som låg på baksidan på hörnet bodde en tid en busschaufför med sin familj, Sven Järn med frun NN och barnen Sven-Axel och Kerstin.

Går vi vidare upp mot Hembygdsgården låg på vänster sida ett litet rött hus (Lidfeldtslund enl.Sixten), som såg lite eländigt ut. Där bodde en annan hantverkare Gustav Lidfeldt och hans fru Amanda. De hade en son John, som redan flugit ur boet när vi var små. Lidfeldt var en erkänt duktig sadelmakare och dit kom bönderna med sina selar för lagning. Han hade någon sjukdom så att han skakade och jag minns att vi tyckte det såg roligt ut när han cyklade genom byn. Amanda gick alltid i långkjol och ett huckle.

Nu knallar vi uppför sista backen och då passerar vi en gammal milsten, som talar om att här gick den gamla landsvägen fram förr. Milstenen var en hjälp för hästskjutsarna från gästgiverierna att kunna ta rätt betalning.

Snart kommer vi fram till Mauritzberg med de två flyglarna. I det stora huset bodde Albert Gustavs-son med sin fru Elin. Vi tyckte han var gammal och klädde sig i lite speciella kläder. Han hade även lite övervakning av Hembygdsgården och motade bort oss ibland när vi var där och lekte.   Bl.a. rev han våra kojor och eldade upp skräpet.

I den första (vänstra) flygeln bodde då nästa hantverkare skomakare Hjalmar Gustavsson, bror till Fridolf i Kilahem. En mycket snäll farbror med något handikapp, som gjorde att han hade svårt att gå. Jag minns att vi hjälpte honom bära in ved och fick då 5 eller 10 öre. Dit lämnade vi skor för lagning och jag minns den speciella lukten av beck och läder där.
I den högra flygeln bodde Göte och Aina Andersson med barnen Lars-Göte -39 och Gun-Britt -41. Vad jag minns var Göte byggjobbare eller sågverksarbetare. Han kunde även klippa hår dit gick farsan och jag när det var dags för klippning. För 1 kr blev man klippt och jag var ingen önskekund hos Göte för jag var så himla kittel. Fru Aina var en av många som drabbades av Polio eller barnförlamning, som man sade på den tiden. De flyttade sedan till Ödestorp där de byggt ett hus som var anpassat för Aina, som blev rullstolsbunden.

I gården bakom Mauritzberg, Kyrkbyn, bodde min morfar Erik och mormor Signe Karlsson och mina morbröder Evald och Sixten. En tid bodde även min moster Anna-Stina och Nils där på övervåningen med sonen Börje 41-. Nils var son till Artur i Rosendal och gjorde som många andra på den tiden, friade i granngården.

Därmed är cirkeln sluten och vi är tillbaka där vi startade vid Hembygdsgården, där min morfar och mormor bodde en kort tid innan de flyttade in i den nya mangårdsbyggnaden vid Kyrkbyn. Det blev de sista som bodde där innan det donerades till Regna Hembygdsförening.

Regna kyrka, Vita huset, Fridhem och Lidfeldts hus på 1940-talet.

Nedtecknat av Arne Hultqvist i januari-april 2013.

Editerad av: Sven-Erik Steen (2018-12-31 16:45:28)