Holms kvarn och masugn

På ett handskrivet blad i Laxå Bruks arkiv finns tillverkningsuppgifter, när blåsningen pågick och hur mycket som producerades, från tiden kring sekelskiftet 1600/1700 och strax efter.

1697: 14 mars - 3 oktober, 1182 Skeppund

1698: 6 juli - 4 oktober, 261 Skeppund

1699: 17 november - 30 januari, 305 Skeppund

1700: 22 maj - 1 oktober, 615 Skeppund

1701: 2 juli - 19 oktober, 511 Skeppund

1702: 3 maj - 5 augusti , 346 Skeppund

1703: 18 april - 2 juli, 270 Skeppund

1704: 3 maj - 18 augusti, 399 Skeppund

 

1765: 16 maj kl 2 e.m. började årets blåsning

1774: 28 april kl 9 f.m.- 8 juli.(ur Bodarne sockens äldsta protokollsbok)

1774 när hyttan nedblåstes så hölls en predikan av pastor vid masugnen.

 

1796 kom Holms masugn överens med Harje byamän om leveranser av limsten. Limsten var en viktig tillsats i masugnar för att rena och underlätta smältningen av järnmalm.

Vid Holms masugn framställdes även en del gjutgods direkt från ugnen. En uppfattning av sortimentet får man av följande prislista från 1800.

År 1810 noterades även tillverkning av fotringar, skottkärrehjul, blocktrissor mm.

	Riksdaler/Specie
Kackel Ugn	12:-
Skorsten med Häll	13:16
Grytor   11 kannor	3:-
10   "	1:24
5   "	-:40
2   "	-:24
Stekgrytor  6 kannor	1:-
2   "	-:28
Pannekaksjern	-:16
Plättjern	-:16
Grytlock runda eller ovala	-:12

 

Brukspatron Strokirk ansökte hos Bergskollegiet om överflyttning av verksamheten från Holms masugn till en ny sådan i Röfors. Bergskollegiet framhåller då bl.a. att "Holms Masugn ofvan om Westra Laxsjön funnits mindre tjenligt så att någon förmånlig blåsning derstädes ej kunnat åstadkommas, honom alltså måste tillåtas att få flytta nämnda Masugn till ett annat mer fördelaktigt ställe..."

I utslaget från den 6 augusti 1810 med anledning av ansökan kan följande utläsas: "Holms masugn ligger på ett sumpigt ställe vid ett lågt vattenfall med ringa vattentillgång, så att vattenhjulet stundom måste en längre tid medelst trampning hållas igång och hvilket orsakat både mindre goda och sällan lönande blåsningar". Den nyuppförda masugnen i Röfors igångsattes år 1812.

 

För att freda de nedlagda anläggningarna, däribland Holms masugn, mot främmande, ansökte bruksförvaltare Muhr om inmutning av marken i avsikt att söka, samla och tillgodogöra sig järn i varp och i mark under rådstugor, järnbodar etc. 1822 utfärdade Bergmästarämbetet mutsedel på och vid nedlagda Hammar- och smedjebleck inom Laxå egendomsområde (Markebäck, Holm, Gamla Bruket Röfors och Brattfors).

Närmare 20 år efter nedläggningen av Holms masugn uppförde år 1831 Söderberg på järnkontorets mekaniska stat ett Zinnerstampverk med 6 stampar och vaskverk för att ta tillvara järninnehållet i varpen. Stampverket var igång 1838-40 och placerades i Ljungås (f.d. Markebäcks masugn)

 

1825 ansökte Laxå Bruksägare om att få anlägga en husbehovskvarn vid Holms gamla masugnsställe. 1825 genomfördes en häradssyn på stället av Sundbo Häradsrätt. 1826 kom häradsrättens utlåtande och den 5 januari 1827 kom Landshövdingeämbetets utslag om bifall till uppförandet av husbehovskvarnen.

 

1837 byggdes en ny stålkvarn/siktkvarn med ett par stenar enligt en uppgörelse med Gustafsson till en kostnad av 500 Riksdaler Rgs. Kvarnen blev då så stor att den användes som tullkvarn av ett mälderlag, dvs. gårdarna som fanns runt omkring kunde mot en kostnad få sin spannmål mald.

1838 inkom en anmälan till Kommerskollegiets advokatsfiskalämbete om att detta skett utan tillåtelse och  att kvarnen var obeskattad. Försvaret var att kvarnen endast användes av den egna gården, med undantag av  hyttarbetare och bruksbetjäning samt brukets herrskap och ägare. Allt för att undvika onödig dagsverksspillan med långa resor till annan kvarn. 1846 kom så beslut om att ett par stenar skulle förseglas tills häradssyn kunde företas och ev. skattläggning beslutas. Som skäl anfördes att Holms kvarn till närliggande odalkvarnas förfång tagit emot spannmäl för malning.

1855 fastställdes skatteläggningsinstrument för kvarnen med 2 par stenar för sammäld och 1 par stenar för siktmäld spannmål och 1859 kom Kammarkollegiets utslag om att kvarnen skulle skattläggas med 3 par stenar och kvarnen kunde åter tas i bruk med 3 par stenar.

 

Den 2 augusti 1853 skrevs Mjölnarekontrakt med mjölnardrängen Lars Johan Lundbom att tillträda tjänsten som mjölnare. I april 1857 skrevs nytt kontrakt med mjölnaren Anders Gustaf Lundbom att tillträda tjänsten. Den 20 juni 1859 skrevs åter nytt kontrakt med mjölnardrängen Carl Fredric Öhrman om att tillträda som mjölnare. Alla tillträden skedde den 24 oktober det år som kontrakten skrevs. 1862 skrevs det sista mjölnarkontrakt med Carl Åckerblad från Tyslinge, Viby socken. Det sades upp 1871.

Mellan 1860 och 1870 betaldes skatt för kvarnen. Men därefter skedde ingen skattläggning.

1872 skrevs nytt torparkontakt för Holm Kvarntorp med  Erik Gustaf Eriksson från Holmstorp. Enligt kontraktet skulle han även få bruka kvarnen  med så många par stenar som bruksägaren kan finna för gott och under de tider som bruket tillåter utsläppning av vatten från Grytsjön. Han erbjöds att behålla 1/3 av kvarntullen för den malda spannmålen.

 

1874 gjordes en besiktning av kvarnen. Kvarnrännan var helt och hållet förfallen, likaså vattenhjulet och hjulhuset. Istället för ombyggnad föreslogs reparation av redan befintlig damm så att rännan kunde undvaras. Kostnadsförslaget beräknades till 3.707,25 kronor samt ytterligare 220 kronor för insättning av en spånhyvel för takspån i  kvarnens underhus.

 

1877 upprättades ritningar och kostnadsförslag till en bondstuga vid Holmen. Kostnaden för stugan beräknades till 2.284,65 kronor

Hembygdsföreningen saknar vidare information om Holm Kvarn efter detta.