Bilden föreställer ekonomibyggnad vid Stora Mon. Boningshuset låg på den andra sidan vägen.
Länk till kartan i Utforska platsen med koordinater -- Stora Mon
Torpet Moon är beläget ca 2 km norr om Laxå utefter länsväg 205. I dagligt tal kallat Stora Mon eller Finnebygget. Enligt domänverkets torpinventering anlades torpet redan omkring år 1700.
Den 23 september 1824 var ett mål uppe i Tingsrätten i Vretstorp då dom avgjordes i ett lägersmål mellan gardisten Anders Österman och pigan Maja Bengtsdotter i Mon. Lägersmålet hade skett då Österman tillsammans med sitt kompani varit förlagd i Bodarne en tid. Domen blev för Österman del att han fick böta 6 riksdaler och 32 skilling samt att till Wiby kyrka utgifwa 1 riksdaler och 16 skilling och att undergå enskild skrift. Till Maja Bengtsdotter skulle han utgifwa i uppfostirngshjelp 150 riksdaler. Tydligen hade lägersmålet resulterat i ett barn. Maja Bengtsdotter själv dömdes att till kyrkan erlägga 1 riksdaler och 16 skilling samt enskildt skriftas.
En annan orlofssedel skrevs den 11 april 1836 med följande lydelse: "Jag undertecknad tillåter min flicka Maria Caisa Nilsdotter att söka sig tiänst til nästa flyttningstid den 24 oktober och att hon under sina uppfödelseår vistats i mitt hus med trohet och beskedlighet hwarföre hon til dätt bästa rekommenderas. Mohen den 11 april 1836 Nils Hansson.
Lite då och då finner vi anteckningar om att torparna sålt både djur och lösöre till bolaget. Således sålde Johan Nilsson, f. 1816 i Askersund, år 1852 hela sitt bohag och kreatur till bolaget för 186 riksdaler. I köpekontraktet står det bl.a.: "Och som jag fullt bekommit berörda köpesumma, afhänder jag mig förberörda kreatur och lösegendom till Laxå Bruks ägare, med rättighet att denne såsom sin välfångne egensom förfara och förbinder jag mig att så länge det är i min vård detsamma noga akta försäkrar, Mohn den 9 november 1852 Johan I.N.S Nilsson m.h.p. 1853 flyttade han sedan till Finnerödja.
Den 2 november 1858 var det Anders (Bom) Anderssons, f. 1825 i Edsberg, tur att sälja sina kreatur till bolaget för en summa av 250 riksdaler. För en fem år gammal oxe fick han 90 riksdaler och för två kor 100 riksdaler. Tydligen hade Anders Andersson tagit över arrendet efter sin far, för den 13 juli 1858 hade man hållit bouppteckning efter denne. Hela auktionssumman blev 339.10 riksdaler. Auktionsprotokollet är undertecknat av Catharina Johnsdotter, Enka i Mohn. Kanske var det för att lösa ut henne som Anders Andersson sålde sina djur till bolaget.
Av kontrakt och andra handlingar framgår att det var en livlig omsättning av arrendatorer vid Mohn i slutet 1850 och hela 1860-talet.
Den 14 mars 1864 tillträdde Jan Petter Josefsson, f. 1823, Mohn och han fick antecknat i sitt kontrakt följande: "För den till Abraham Anderssons enka upplåtne undantag, medgifwes 33 riksdaler årligt afdrag utaf hemmansräntor intill enkan dör och undantaget derigenom återgår." Hela hans arrende var då på 144.65 riksdaler.
Den 14 mars 1873 var det Per Albert Erikssons, f. 1848 i Björkåsen, tur att tillträda torpet som därvid kom att stanna inom släkten Eriksson fram till nedläggningen. Även Eriksson fick nedsatt arrende för enkans undantag, men redan 1874 dog hon. Albert Eriksson (son till Per) tog den 14 mars 1912 över arrendet varpå det den 29 mars samma år hölls auktion efter Per. "Tre stora tennkannor såldes vid auktionen till höga priser och inropades av sonen," står det i en anteckning på arkivhandlingen med auktionsannonsen.
I september 1913 berättade "Jan på Mon" följande för A. Aulin. Han var kolarbetare under doktor Victor Cassels tid. "Gamle Jan på Mon född vid Ölsboda 1823, nu inhyses hos sin måg Albert Eriksson i Mon, där han vårdas, var torpare och kolare vid Mon i 13 år. Han meddelar att han kolat 17 milor per år, lämnade 900 storstigar kol och att priset per stig utgjorde 2 kr då för tiden. Jan betraktar nutida arbetsdagar för goddagar, då man får sluta sitt arbet 6 eller 7 på eftermiddagen. Jan på Mon har varit med om att arbeta 3 dygn å rad utan hvila och därtill lefwat vid blandbröd, dvs blandning af råg och hafre." Albert Eriksson efterträddes i sin tur av sonen Gottfrid, vilken blev den sista brukaren av Mon, som han drev tillsammans med brodern och maka fram till år 1960 då det lades ned.
Torpet skyltades först av Ville Rickard vars moster var gift med siste brukaren vid Mon.