Torplämning, 60 * 60 m (Ö-V), bestående av, en husgrund efter boningshus och tre ladugårdsgrunder. På platsen växer enstaka fruktträd och björkar. Enligt domänverkets torpinventering anlades torpet runt 1650.

 

Gömma (Giöma) var ett kolartorp. Det lär ursprungligen ha hetat Mosstorps Gömma. Det beboddes 1736 av Abraham kolare och hans söner Johan och Anders. En annan kolare som bodde här var en Olof Jansson som var född 1729 här i Ramundeboda och han dog här på gården 1799. Han bodde här med hustru Catharina Larsdotter, född i Bodarne 1929 och fyra barn, Nils f. 1754, Olof f.1759, Lars f. 1763 och Fritz f. 1769. Olof Jansson avträdde torpet 1792 till sonen Lars Olsson som då bodde på Backgården sedan 1781. Lars bodde sedan på torpet med sin hustru Brita Jonsdotter, född i Nysund 1759 och sonen Lars född 1786. År 1800 sade Lars Olsson upp sig och avflyttade till Östergötland. Hustrun Britta Jonsdotter återkom 7 år senare 1807 och ville skriva sig i Bodarne men sockennämnden nekade henne detta.

 

Under åren finns det oftast fler än en familj boende här.

 

Någon gång i början på 1800-talet så övergår Gömma från att vara ett kolartorp till att vara ett vanligt torp.

Manbyggnaden och logen byggdes 1811 enligt inhugget årtal i logväggen. Den gamla gården var belägen mitt emot på höjden.

Vid ombyggnaden bodde här Karl Larsson, far till 6 söner, varibland ambulerande skolläraren Anders Karlsson i Bodarne. De bodde först i gamla gården och sen i den nya.

 

1813 -1830 var Gömma ett skogvaktarboställe. Där bodde en Jonas Gustafsson tills han sa upp sig 1822. Skogvaktare Sven Norberg f. 1813 bodde där till 1834. Hans efterkommande blev torparefolk i Gömma. Efter dem ditflyttade en medlem av Siffertorpssläkten och efter denna släkt kom Skrämmasläkten, som blev kvar till 1947. Den första brukaren från Skrämmasläkten var Anders Andersson, f. 1809 och hans hustru och 4 barn, däribland sonen  Fredrik Andersson, f. 1846, som övertar gården efter fadern och bor här med hustru Sofia Skogman och 7 barn. De bodde kvar 1912 när A Aulin besökte torpet.

 

Det antecknas att två dörrar är av hagel - rättare järnhagel -  sönderskjutna under skogvaktare Norbergs tid. Två trälås var ännu i användning på logdörrarna (1912)

 

Det årliga arrendet beräknades efter uppskattad reducerad areal av medelgod beskaffenhet till 94,24 riksdaler, enligt en tablå av P.N. Bredin år 1833.

 

De sista brukarna av gården, är Hjalmar Manfred Fredriksson, f. 1885 med sin hustru Sigrid och ett barn. Han övertar torpet 1926 när han gifter sig och flyttar därifrån efter hustruns död 1947. Torpet blev nerlagt 1948.

 

Det finns i närheten ett stenblock som kallas Gömmastenen som har väckt uppmärksamhet i trakten. Den beskrivs vara ljusgrå ca 0,4 m hög och 0,9 * 0,9 m i bredd och längd. Märkvärdigheten består av en slingrande "gång" röd och vit till färgen föreställande ett ormliknande djur. Detta inrapporterades 1912 av A Aulin. Stenen ligger vid vägen åt Lilla Långåsen i Gömma hage.