Ramnäs

Vid Kolbäcksån, i sydöstra änden av sjön Nadden, ligger Ramnäs, en ort med gamla anor. Redan 1590 anlades den första hammaren av Katarina Stenbock, som fått området i livgeding (änkepension), efter kung Gustav Vasa. Denna hammare kallades för Kungshammaren. Redan i mitten av 1600-talet hade det tillkommit ytterligare fyra hammare: Bäckhammaren, Köpmanhammaren, Gårdshammaren samt Västra hammaren, med kolhus, järnbodar, bostäder och annat som krävdes för att driva en dåtida ”industriort”.
Under större delen av 1700-talet var det två familjer som ägde smedjorna. Verksamheten på den västra sidan av ån drevs av Schenströms och på den östra sidan av Tersmedens. År 1834 hade Tersmeden lyckats förvärva samtliga smedjor och stod som ensam ägare.
Under 1800-talet utvecklades Ramnäs till en av Sveriges ledande stångjärnproducenter. 1854 infördes den s.k. Lancashiremetoden vid Köpmanhammaren samtidigt som Bäckhammaren och Västra hammaren lades ned. Gårdshammaren hade lagts ned redan 1790. Lancashiremetoden, som bl.a. innebar att man tillförde förvärmd luft till ugnarna, reducerade träkolsåtgången väsentligt. Träkolet hade genom de många smedjorna som fanns i trakten blivit en bristvara.
1915 byggdes en elektrisk kraftstation med en ny tilloppskanal vid sidan av den gamla åfåran, varvid de gamla fallen i ån stängdes av med en damm. Detta innebar att vattenhjulen vid den sista hammaren, Köpmanhammaren, inte fick något vatten.
År 1907 sålde Adolf Tersmeden bruket, som tyvärr kom i orätta händer och hamnade i ekonomiskt obestånd. Att Ramnäs lyckades överleva berodde sannolikt till stor del på läget invid Strömsholms Kanal, som stod klar 1795. När sedan järnvägen drogs fram genom Ramnäs i slutet på 1800-talet var de tunga transporterna tryggade.
Under 1930-talet började man även tillverka rostfritt stål. I dag är produktionen delad på flera företag men den viktigaste produkten har varit och är fortfarande, kätting. Det var dock nära att denna verksamhet lades ned i februari 2003 då den norska ägaren Scana begärde sitt dotterbolag i Ramnäs i konkurs. Med hjälp av pengar från Svensk Rekonstruktionskapital AB och AB Arvid Svensson kunde emellertid verksamheten räddas och ett nytt bolag bildas, Ramnäs Bruk AB.
Lancashiresmedjan
1917 fördes fyra av de åtta Lancashireugnar som fanns i Köpmanhammaren över till en utbyggnad som iordningställts i valsverket. I dag finns endast tre kvar. I Lancashireugnarna, som chargerades med tackjärn, träkol och syrerikt glödskal, smältes tackjärnet. Vid denna process minskades kolhalten från c:a 4 % till c:a 0.05 %. Järnet som från början varit hårt och sprött blev vid processen mjukt och smidbart genom oxidation. I ugnen rörde Lancashiresmeden med spett om i smältan som blev alltmer trögflytanda allteftersom kolhalten sjönk. Omröringen syftade till att påskynda den kemiska reaktionen i smältan. Processen tog ungefär en timme och smältan vägde c:a 150 kg.
När smältan var klar togs klumpen (smältan) ur ugnen och kördes på en kärra till ånghammaren, där smältan smiddes ut till smältstycken. Dessa smältstycken kördes sedan antingen till vällugnen eller ut på styckebacken. Lancashiresmidet var i drift ända till 1964, då denna sista Lancashirsmedja i Sverige (och världen) stängdes.
Valsverket
För att rationalisera stångtillverkningen uppfördes 1868 en valsverksbyggnad i vilken installerades två valsverk. Ett finvalsverk (trioverk) som kunde tillverka rundjärn i dimensionsområdet 5 – 30 mm, samt ett grovvalsverk (duoverk) som kunde tillverka rundjärn i dimensionsområdet 30 – 100 mm. Dessutom finns, i linje med grovverket, ett universalvalsverk, med såväl horisontella som vertikala valsar. I detta verk kunde man valsa plattjärn med skarpa kanter. Verket installerades 1882 och är tillverkat av Morgårdshammar och har tillverkningsnummer 6. Alla valsverken var från början drivna av vattenhjul. 1897 elektrifierades finverket, då en elektrisk kraftstation uppfördes i ett av fallen. 1917 elektrifierades även grovverket och universalverket då den nya kraftstationen stod klar. I byggnaden finns även en vällugn där smältstyckena trycktes genom ugnen med hjälp av en sektorinskjutare, för att i andra änden på ugnen få en temperatur på c:a 1200 C°, som var en lämplig valstemperatur. I södra ändan på byggnaden finns en utbyggnad, den s.k. rätarbanan, där det valsade materialet fick ligga och kallna. Valsverket var i drift ända till 1970.
Hammar- eller Bergstinget och Bergstullen
Det gamla Ramnäs hade ett par förnämliga institutioner som nutiden saknar motsvarighet till; Hammar- eller Bergstinget och Bergstullen. De gamla bergslagarna lydde under en särskild jurisdiktion, bergstingsrätten. Ramnäs, Virsbo, Svanå m.fl. stångjärnsbruk i trakten låg visserligen utanför bergslagen, men sambandet därmed var dock så stark, att bergskollegium ansåg att de borde äga förmånen av en speciell bergsrätt. Den kallades Ramnäs Bergstingsrätt och dess sessioner hammarting. Till detta tingslag hörde: Ramnäs, Virsbo, Fermansbo, Seglingsberg, Sura, Svanå, Trångfors stånghammare, Skultuna messingsbruk och Hallsta kopparhammare. Sessioner hölls vanligen en gång om året och bruken turades om att ta emot och härbärgera rättens ledamöter. (Den s.k. bergstingsgästningen). Det äldsta tingsprotokollet är från juni 1698. Tinget hölls då på Virsbo bruk. Bergstullen fanns ursprungligen vid Hökebo, norr om Seglingsberg. Skatten utgick vid den tiden på tackjärnet. När skatten efter en förordning på 1730-talet började tas ut på det färdiga järnet, flyttades tullen till Ramnäs och närheten av hamrarna där. Tullen benämndes järntull och fanns kvar till omkring 1810.
Ramnäs kyrka

Ramnäs kyrka

På tidigt 1400-tal byggdes en första enskeppig stenkyrka, utan kor, sakristia och sidoskepp av Ramnäs bönder. Under 1600 och 1700-talet utvidgas kyrkan för att 1792 få sin nuvarande utformning. Tornet från 1740 fick sin lökkupol som många andra kyrkor men den byggdes inte av ryska krigsfångar. En större restaurering genomfördes 1937. Interiören är nyklassisk med enkla, ljusa färger. Det finns rika inventarier, främst kanske Zakarias Strandorgeln från 1833. På predikstolen från 1804 står ett timglas med änkedrottning Katarina Stenbocks initialer, en gåva från henne. Kyrksilvret är främst gåvor från 1600 och 1700-talets brukspatroner, förnämligast kanske nattvardskalken skänkt på 1660-talet av bruksägare Pavel Nilsson och Chatarina Christiernsdotter och vinkannan skänkt av Christer Månsson och Karin Ersdotter vid samma tid. Malmkronan och ljuslampetterna är från 1600-talet och tillverkade i Skultuna. Textilierna är förstklassiga med bland annat en mässhake från 1600-talet och flera från 1700-talet. Det finns ett flertal biblar med Gustav Vasa, Gustaf II Adolf och Karl XII översättningar. I sakristian finns såväl kyrkstöt som pliktpall för dem som eventuellt somnade under gudstjänsten och dem som hade att avtjäna det världsliga straffet allmän kyrkoplikt för att sona sina brott.
Kyrkan eldhärjades 2006 sedan en brand börjat i en kyrkport. Branden släcktes snabbt men porten och delar av golvet förstördes och resten av kyrkan skadades av sot och värme. Under hösten hade det pågått arbete med en inre renovering i kyrkan och man höll även på att installera brandlarm. Detta arbete var i det närmaste slutfört när branden inträffade. Under 2007 måste man nu istället rengöra kyrkan och rekonstruera skadade delar. Hela den norra entrén måste återskapas som den såg ut före branden. Även orglarna hade skadats av värmen. Särskilt den gamla läktarorgeln från 1835, byggd av den kände orgelbyggaren P. Z. Strand hade tagit skada av den höga värmen. Piporna hade till vissa delar smält. Mycket av måleriet på läktarorgeln, altaruppsatsen och predikstolen skadades liksom delar av bänkinredningen.
Ramnäs Handelsförening
I Ramnäs bildades 1868 en av de äldsta i Sverige ännu existerande konsumtionsföreningarna. Läs mera under Ramnäs Handelsförening.
Sjukkassan startade i Ramnäs.
Det hävdar bland andra Börje Fröström, före detta avdelningschef vid försäkringskassan i Västerås, som skrivit en historik i ämnet. Läs mera under Sjukkassan .