Lämningar efter höstfäbodar i Ovanåkers socken

I äldre tider hade bönderna både hemfäbodar och höstfäbodar. De fäbodar vi idag känner till är de hemfäbodar, vilka i Ovanåkers socken i de flesta fall finns kvar och bevarade i en del fall i en mer ursprunglig form med de flesta av vallens hus bevarade. Många fäbodvallar kan väl numera betecknas mer som sommarstugor, med ombyggda stugor och många av husen rivna.

Vid hemfäbodarna fanns boajäntorna med sina djur från slutet maj till början augusti. Då började betet för djuren tryta i skogen och höslåttern på fäbodvallen var klar. Efter att ha varit hemma med djuren under några veckor i augusti flyttade man djuren till höstfäbodarna, vilka låg väsentligt längre bort från gården, kanske 30-70 km bort. Många höstfäbodar fanns i trakterna omkring och norr om Voxna. Vid höstfäbodarna vistades man under några höstveckor – kanske upp till sju veckor – och djuren hittade nytt bete. Även här slog man hö och bedrev myrslåtter. Oftast var byggnaderna av enklare beskaffenhet och vallägarna hade kanske bara en gemensam stuga för matlagning och övernattning.

Höstfäbodarna slutade att användas redan vid mitten av 1800-talet i de flesta fall. Och inom Voxna Bruks domäner slutade man redan under första hälften av 1700-talet. Men än idag kan man i skogarna hitta lämningar av husgrunder, källare, odlingsrösen och gårdstun.

Roger Persson vid Njupavallarna

Roger Persson vid Njupavallarna

Ovanåkers Hembygdsförening har satt upp skyltar med information. Kanske kan det vara ett utflyktsmål för dig. Att på plats påminnas om det strävsamma liv, som våra förfäder levde. Där kan du inandas atmosfären, dricka kaffet ur din medhavda termos och njuta av lugnet mitt i skogen.

Men tänk på att många av vägarna kan vara både steniga, gropiga, spåriga och litet buskbeväxta. En högtgående bil rekommenderas. Med tiden räknar vi med att komplettera listan med ytterligare vallar med positionsangivelser.

Klicka här för att visa listan med utflyktsmål.

Skriftlig källa: Knut Albertsson – Ovanåkers fäbodar. Utgiven av Ovanåkers Hembygdsförening 1992.

Torbjörn Lang
2013-06-29