Helmer i Hagen


Berättelser om Helmer i Hagen
Image                            Image

Helmer Persson                      Staffan Nyman

 

En fläkt från förr – del ett

Hur kommer det sig att du minns de här gamla historierna nu då Staffan?

Ja, anledningen till att jag kommer ihåg de här gamla historierna från förr är att hembygdsföreningen bjöd in mig till Aspnäs nyligen och vi som hade växt upp där mellan 1930–1950-talet skulle berätta om, vad vi kom ihåg från Aspnäs på den tiden.

Då berättade jag så här om min pappa och Helmer:

Min pappa hette Pelle Nyman och växte upp i Lingbo. Där fick han lära sig att fiska och jaga. Det gjorde han delvis för att dryga ut hushållskassan, men också av eget intresse. Fiskeintresset behöll han även när han fått arbete som byskollärare i Aspnäs. Han kom till Aspnäs år 1934 och jag föddes 1938.

Där växte jag upp och jag hade faktiskt min egen far som lärare i byskolan.

Vi bodde i en lägenhet i skolan och alldeles intill var skolsalen. På fritiden fiskade pappa med Helmer i Hagen.

Varför kallades han för Helmer i Hagen?

Hagen var ett litet torp under Aspnäs gård som låg ganska nära sjön Tämnaren och där var Helmer arrendator och torpare. Det fanns mycket fisk i sjön då och tämnargäddan ansågs så fin och god att den sålde bra. I den mån man inte åt upp den själv i familjerna, så såldes den till andra i byn. Levin i Annedal fiska´ på förtjänst, han och åkte t.o.m till Uppsala och sålde. Helmer hade en fin fru, Stina, som jag brukade träffa i Månkarbokyrkan på senare år. De hade inga barn tillsammans, men Stina hade en son från Uppsala som var känd cyklist och så hade Helmer en äldre bror som hette Erik som bodde i samma hus som honom.

Erik brukade hjälpa till och sälja fisken som Helmer drog upp. Helmer och brodern var inte riktigt så sams alla gånger, så de åt aldrig mat ihop utan först åt Helmer och sen fick brodern äta.

”Hur var det när din pappa och Helmer fiskade då?”

Vid ett tillfälle hade dom sett stora gäddor ute vid en holme som heter Bockholmen.

Dom tog ut ryssjorna dit och da’n efter hade dom 2 stora gäddor, en på 9 och en på 10 kilo. Det där gick Helmer och berättade om i gårdarna och folk drog väl öronen åt sig och tänkte att ”Nu skarvar Helmer, för så stora gäddor kan dom inte ha fått”. Men så kom pappa Pelle och berättade om samma vikter, och det var väl litet mer trovärdigt när byskollärar’n gav samma uppgifter.

”Var det sant det han berättade eller hittade han på?”

Folk påstod att Helmer ljög, men jag tycker man kan säga att han hade livlig fantasi.

Han var en god berättare, men man fick inte skratta åt hans berättelser utan hålla god min, delta och visa intresse.

Helmer berättade om flera av sina olika ägodelar som benämndes stor- eller lill- i början av ordet och så var det när han var ut och slanta.

”Vad gjorde man när man slanta?”

När man slanta hade man ett långt hasselspö med en rev och ett stort drag. Man gick på stranden och drog hasselspöt längs efter vasskanten.

Vid ett tillfälle när Helmer var ute och slanta, så berättade han så här efteråt: ”Rätt som jag gick där så vart det tvärstopp och det var en gädda som högg och jag fick ju inte opp fisken, så jag måste gå hem och hämta stormärr’n och koppla en töm i draget och körd´ opp gäddan på strand. Å, när jag fick opp gädda´ på strand så slog hon stjärt’n omkring en björk och smala sönder björken, så jag hade ve´ hela vintern.”

”Handlade berättelserna mest om fiske?”

Nej, de kunde röra sig om sjukhusbesök också. Han hade krämpor och vid ett tillfälle hade han fått förstoppning, så han måste till Östervåla sjukstuga.

”Och där hävde dom i mej en 10-liters hink med vatten, men då lossna´ det så hovadrängen fick köra 2 forer med skottkärran från sjukstugan. Å så skulle dom röntga mej och då hängde dom opp mej med huvu´ neråt etter väggen.

En annan gång skulle översköterskan undersöka mej och hon låg över mej”. (Han trodde det var därför hon hette översköterska)

En fläkt från förr – del två

Staffan Nyman från Ullfors berättar om Gamla tider i Aspnäs

Staffan Nyman berättar mer om ”Helmer i Hagen”

Många av historierna om Helmer var ju såna som man kunde tro att folk hade hittat på. Men så var det en gång när Helmer skulle ha auktion och Arne Hårrskog och jag kom och hälsade på för och höra hur det var med honom. Å då höll han på att tjära kälkarna, så det skulle bli bättre betalt för dom på auktionen. Vi hade ju hört att han hade huggit sig i benet tidigare på vintern, så vi frågade Helmer. ”Hördu! hur var de i vintra, högg du dej?”

Ja, jag höll på att släpa fram timmer och då låg det en skate (topp av en tall eller gran) i släpvägen och jag hade ju yxen som stog efter basvägen och jag trodd att han skulle väl gå av på 2 slag, men inte tänkte jag att jag hade storyxen, så skaten gick av på ett slag och yxen gick in i benet och blo’n han spruta så märr’n vart alldeles rö och jag måste lägga mej på släpan och smacka på hästen, så hon skulle gå hem. Och när jag kom ner till vägen till Aspnäs kom Sandströms tvillingarna och dom ropa: ”Får vi åka med farbror?” Inte såg dom att jag hade huggit mej. Jag fräste åt dom jag. När jag kom hem så våga jag inte tala om för Stina, frun min, att jag hade huggi mej, så jag sa att kaffeflaskan hade gått sönder. Men snart fick hon se att märr’n var alldeles rö av blo’ så jag fräste i ”Ring efter Lundin”. Han hade mjölkkörning i Aspnäs, så då tänkte både Arne och jag att nu kommer nödslakten. Så kom Lundin och hämtade honom. Vi fick inte höra hur han hade behandlats sen, men det var väl både med grov nål och tråd förstås.

Den här historien var från Aspnäs den. Vart flyttade Helmer efter auktionen i Hagen?

Efter auktionen flyttade Helmer till Dalen i södra Månkarbo. Det låg ett stenkast från E4. Där odlade han potatis och berättade så här om det. ”Jag hade grannar som körde med traktor, själv gick jag med årdre’ och som vi går där och kör, så körde vi fast i en potatis, så det blev bara kaffeved av årdre’. Så jag fick gå hem och hämta yxe’n. Ja klöv potatisen i fyrkolv å’ ändå fick jag brösta in en i källargluggen. De’ va’ en stor potatis de’.

Å, sen odla jag gurka och då höll jag ju hela Västerås stad me’ gurka (Västeråsgurka). De’ va’ en rejäl gurkodling de’.

Ja, Helmer var tydligen en hejare på att odla och det tjänade han väl bra med pengar på då förstås.

Ja, många av Helmers historier rörde sig om ekonomi. Han berättade så här: En morgon vakna’ jag och had’ så ont i nacken. Och då kände jag att ja’ had’ plånboka under kudden och den var så tjock, så jag fick ont i nacken. Å, sen, så hade han ju flera gånger tänkt köpa Aspnäs gods och många gånger tog han sig åt plånboken också. Men det var ju så att Sandström aldrig hade växel och ge tillbaka, så köpet blev inte av.

Han var visst väldigt stark också Helmer.

Ja, en gång hörde jag honom själv berätta så här, om hur han körde med häst och en vagn med 4 kubikmeter kastved. ”Då gick trumstången av på vagnen och då fick jag krypa ner under lasse’ å’ hålla upp vagnen med axeln mens jag bytte trumstången.” Likaså berättade han att dom hade kört ner en lokomobil, en sån där tung pjäs som drev tröskverket. Den fick dom inte upp, men det klarade Helmer av. Han sa: "Jag gick ner och satt’ axeln under ja’ och lyfta upp lokomobilen”.

Hemma på gården hände det också många saker. Vid ett tillfälle blandade Helmer kalk på lagårdsbacken. Om det berättade han så här; ”Då puffa’ de’ så jag flög över lagårdstaket och pipan flög ut över bockholmen”. De’ var en rejäl puff de.

Bodde Helmer kvar där utanför Månkarbo i resten av sitt liv?

Ja, Helmer bodde i Dalen resten av sitt liv. Och ibland frågade jag fru Stina hur han mådde, när jag träffade henne i Månkarbokyrkan. Hon berättade att vid tre tillfällen hade dom burit ut han på bår, och de var ju tecken på hur dålig han var. Men han kom igen.

Historierna om ”Helmer i Hagen” har berättats i flera versioner beroende på hur det återberättats från man till man. Det här är Staffans version.

Staffan Nyman / Christina Forsberg

Förening:

Östervåla Hembygdsförening

Skapad av: (2012-11-22 20:41:01) Kontakta föreningen
Ändrad av: Östervåla Hembygdsförening (2021-11-20 00:49:40) Kontakta föreningen