Lagom till det nya verksamhetsåret kan Ore Hembygdsföreningen stolt presentera en ny bok Emigrationen från Ore Socken 1846 – 1930. Både i svensk och engelsk upplaga. Författare är Sven Åke Hellgren, Sunnanhed Ore socken Dalarna. Hellgren har djupa rötter i Ore. Hans bok fyller en lucka i historieskrivningen och bidrar till ett bättre kunskapsläge som i sin tur möjliggör att reflektera över faktorerna som drev den lokala utvandring men också över själva begreppet- brännande aktuellt i dag.

Utvandringen - en känslig historia 

Den svenska emigrationen på 1800-talet är en av de största händelserna i svensk historia. Utvandringen från Ore var också betydande. Den påverkade det svenska samhället på djupet både nationellt och lokalt.  På vissa orter orsakade  den avfollkning. Men det tog tid innan historieskrivningen om utvandringen kom igång. Emigrationen var länge ett känsligt ämne. En del konservativa krafter inom överheten såg till och med emigranterna som landsförrädare. Men kronan och dess myndigheter hade inte försökt göra något åt den uppenbara proletariseringen av den svenska landsbygden och de återkommande hungeråren; den hade behandlat religiösa dissidenter i väckelserörelserna ytterst hårdhänt och okänsligt. För att inte säga brutalt. Med en annan politik och mer lyhördhet från överheten hade historien kanske gestaltat sig annorlunda.

Chicago svenskstad

Emigrationen orsakade mycken sorg och längtan vid uppbrottet från hembygden, men gav också många svenskar möjligheter till ett bättre liv än fäderneslandet kunde erbjuda. Det vill säga i bästa fall. Somliga emigranter fick erfara att tillvaron i Amerikas Förenta Stater inte var någon drömtillvaro med feta sötebrödsdagar.Cirka 1,3 miljoner svenskar utvandrade under senare hälften av 1800-talet fram till 1830. Av en befolkning som 1850 uppgick till 3,5 miljoner. År 1900 bodde var fjärde svensk i Chicago. En stad eller snarar by med en galopperade tillväxt. Själva symbolen för den amerikanska växtkraften. 1830 hade den 250 invånare, i slutet av 1890-talet  var den en miljonstad.   

Destination "Nya Världen" 

Sven Åke Hellgren rubricerar sin bok som en berättelse om dem som lämnade Ore socken i Dalarna för den ”Nya Världen” och skriver i sin introduktion:
Ore socken hade i slutet av 1800-talet cirka 3 000 innevånare. Under en sextioårs-period tog man avsked av drygt 850 personer. Oftast de unga och de mest arbetsföra. Det måste ha varit ett hårt slag för många familjer att ”förlora” en son eller dotter, som man kanske aldrig skulle få återse. I några fall bröts dock inte kontakten. En del av de utvandrade kom tillbaka på besök och några Ore-bor kunde även besöka USA. Genom släktforskning har dessutom många släktband återknutits.
Boken beskriver de olika emigrationsvågorna och orsaker till utflyttningen på grund av förhållandena i Sverige, men också i Nordamerika. Kort beskrivs emigrationsvägarna och de vanligaste bosättningsorterna. Även skälen till den mycket begränsade återinvandringens berörs. En del bakgrundsavsnitt är mera allmänna och handlar inte bara specifikt om Ore socken.

Klassiker om fäbodristningar 

Ore Hembygdsförening har haft ytterligare ett boksläpp i höst, nämligen Fäbodristningar i Dalarna (Gidlunds förlag). Hela sex författare med olika kompetenser medverkar i verket.  Lars Bägerfeldt, Torbjörn Kronestedt, Rolf Lundkvist, Olle Nordkvist, Ulrika Stenbäck och Stig Welinder.  i Fäbodristningar i Dalarna har behandlats utförligt tidigare på hemsidan. Ore har hög närvaro där och det  bildsköna verket blir säkert en klassiker inom sitt ämnesområde.

Boksvit om Ore

Icke att förglömma har vi ett litterärt arv av kultur- och militärhistoria efter framlidne Göran von Knorring att förvalta och hämta kunskaper ur. Etnolog, militärhistoriker, arkivarie och författare bördig från Östanvik, som skrev tre böcker i samarbete med Ore Hembygdsförening.
Först ut i denna svit är Ore i andra världskrigets skugga, som kom ut 2011. Underrubriken Bygden med två norska militärförläggningar 1944-1945 preciserar handlingen och tiden. Under de här två åren var Ores befolkning dubblerad. På de två förläggningarna bedrevs militär utbildningen under täckmanteln att det rörde sig om  utbildning av "polistrupper". Den var nödvändig för att inte väcka tyskarnas vrede. Den tyska krigsmakten var ju inte långt borta och tyska spioner lurade i buskarna.
Det uppstod starka vänskapsband mellan Ores befolkning och de norska soldaterna. En del ledde till kärlek och giftermål. Ännu lever vissa föreningsband kvar.
Lite känt är att vid krigsslutet anlände en kontingent frigivna fångar från koncentrationslägren till Ore för att få hjälp med att bli människa igen och hämta sig från det obegripliga och ohyggliga lidande i de läger som nazistregimen i Tredje riket upprättat för att "rena" nationen från oliktänkande, judar och andra "undermänniskor". De vandrade omkring som tysta skuggor i illasittande kläder i bygden, berättar von Knorring. Här förmärks en kritisk ton över sakernas tillstånd. Kanske kunde man gjort mer att bryta deras isolering. Och plötsligt var de borta. Författaren och journalisten Göran Rosenbergs far var en de frigivna fångarna. I en kort passus i sin roman Ett kort uppehåll på vägen på vägen från Auschwitz   ger han en bild av faderns  vistelse i Ore. 
Von Knorrings skildring känns plötsligt aktuell i dag, när krigets bilder åter sköljer över oss och vi till vår fasa upptäcker att ondskan och grymheten åter är i farten i industriell skala och med hjälp av  modern precisionsteknik massakrerar skyddslösa människor.  Vi får ta del av Orebornas vardagsliv och hur kommunen hanterade den nya befolkningssituationen. Dessutom får vi inblickar hur norrmän på riskabla uppdrag med livet som insats bekämpade den hårda tyska ockupationen och Quisling-regimen.

Listig korpral myntade ordstäv

Året därpå, 2012, var han färdig med Orsa kompani lovar inget bestämt med undertiteln Orekorpralen Giftings bevingade ord. Korpral Gifting bodde i Dalbyn och har gått till historien för det listiga svar han gav sitt befäl  som ville se ett nyktert kompani på hemgång. Gifting lyckades med detta elegant defensiva svar desarmera situationen. Han sa inte "nej", det hade varit ordervägran strikt talat. Han sa inte "ja", för han kände sina mannar och deras begivenhet på destillerade drycker. Samtiden var alkoholvänlig och brännvinet i alla sociala sammanhang.
von Knorring bedriver spaning efter Giftings "bevingade ord" i kulturen och på nöjets estrader. De visar sig dyka upp på många oväntade ställen i litteratur, film, musik, sång och konst. Det är inte säkert att Giftings bevingade ord kommer att överleva utan faller i glömska. Men det är nöjsamt att följa von Knorrings svenska kultur- och nöjesodyssé i bokform.  

Ögonöppnade militärhistoria 

Bok tre Oresoldater 1621-1901 kom ut 2014. Det är ett militärhistoriskt kraftprov som för läsaren ut från Ore socken till Europas slagfält, som undertiteln lyder. Han börjar sin skildring med en järnålderkrigare som påträffats på Vindförberg och en modern soldat internationellt verksam med det förpliktande efternamnet Hedlund. Sedan bär det av ut på olika slagfält. Från 1621 då allmogen i Dalarna lovade kronan att hålla 1 400 knektar (knekthålet) i utbyte mot befrielse från utskrivning som var mer nyckfull och orättvis till 1901 när allmän värnplikt infördes. Den tidsperiod som anges i titeln. Krigen var talrika och krigshändelserna skedde ofta långt hemifrån. De många krigen skapade samhälleligt kaos och många änkor och gemene man hade svårt att utröna orsakerna till dem. Krigen var obegripliga, kanske naturgivna och skedde i enlighet med Guds vilja.  Sverige var uppenbarligen ett krigiskt land med kungar och en överhet  som inte drog sig för anfallskrig. Krigen gav ju också adeln karriärchanser eftersom som den hade monopol på högre tjänster och bättrade på privatekonomin genom laglig plundring  Genom militär aggression "hyfsade" vi till gränsdragningen i norra Dalarna mot Norge. För att ta ett lokalt exempel.  Ett tag var vi också en stormakt med expansiva planer.  Det gällde också att försvara landvinningarna. Det var tid då  "ärat ditt namn flög över jorden"  enligt nationalsången. 

Uniformen gav status 

von Knorring bjuder på en  ögonöppnande skildring i saklig ton, som inte bara ger besked om slagfält och stupade utan också om soldaternas status och vad som var värst fiendens vapen eller alla sjukdomar som lurade i fält. Infektionssjukdomarna verkar faktiskt ha skördat fler svenska soldatliv än fiendens vapen.
Trots att många soldater aldrig återvände verkade det ändå inte ha varit svårt att rekrytera nya soldater. Soldatyrket hade en viss status. Kungen av Guds nåde var kyrkans överhuvud och hade tillgång till en ypperlig propagandakanal, nämligen landets predikstolar. Där kunde kungen genom prästerna göra veterligt vad han ville med riket och hur allmogen skulle vara honom och Gud behjälplig.
Att halvsvältande soldater dog som flugor i epidemier och tvingades ut på slagfältet dåligt utrustade och utan fungerande vapen var inte något som bekymrade överheten. Det var en soldats plikt att dö för sin konung och sitt fosterlandet . Absolut lydnad gällde. Att bryta mot den medförde kunde medföra dödsstraff .

Stora Daldansen - en blodig skamfläck

Då och då hände det att soldaterna och allmogen gjorde uppror. Måttet var då rågat med råge. Ett sådant är Dalaupproret 1743.  Ironiskt nog inträffade det under den s k Frihetstiden, då det växte fram ett sorts tvåpartisystem bland ständerna, hattar och mössor, som övertog makten.  Systemet blev  snabbt korrumperat och kungen var blott en marionett som förväntades bejaka och underteckna ministärens beslut. I Sverige var det dyrtid, hungersnöd, skattehöjningar och många Ore-soldater hade stupat i onödan  i Hattarnas eländiga ryska krig 1741-1743. Det leddes av dokumenterat inkompetenta generaler som skulle förverkliga hattarnas helt orealistiska och korkade krigsplan om diverse erövringar. Därtill var soldaterna illa utrustade. En del till och med saknade vapen och uniform. Vid upprorets höjdpunkt tågade en armé dalkarlar mot Stockholm för att föra fram sin krav. Men allt slutade i förvirrade förhandlingar, en makaber massaker, inspärrningar, mord på obeväpnade soldater, dödsdomar, dödsmarscher och en förföljelse av Dalregrementet och dess soldater som går utöver all mänsklig anständighet. En skamfläck i svensk historia. 
Därtill lyckades överheten trumma in ett bagatelliserande namn på vårt sista stora bondeuppror,  nämligen "Stora Daldansen." Det låter idylliskt. Men det var den inte. Orebönderna fick betala dyrt för sin rättskänsla.
Göran von Knorrings skildring av upproret är saklig och exakt som man ska vara när man skriver historia. Men ändå förnimmer man hans medkänsla med soldaterna. Han berättade att vid bokprojektets början såg  han  i sitt inre hur soldaterna samlades i Falun och sedan tågade ut till de olika slagfälten. Där gravkorsen snart växte upp i närheten. Åtskilliga Oresoldater vilar på främmande mark. 
Göran von Knorrings forskarinsats bakom de tre böckerna är enastående. Han har forskat djupt och brett i många arkiv. Gjort mängder av intervjuer, utnyttjat dagböcker och tålmodigt lagt komplicerade pussel av dokumentära faktabitar om verkliga liv. En stor kulturgärning, som ger inblickar  i soldatlivet i fält och i vardag i  Ore socken  men också i svensk, nordisk och europeisk historia genom alla dessa krig. 

Satte ord och bild på  livet i Ore

Folkskolläraren Sven Florén (1906-1985) var i många år sekreterare i Ore Hembygdsförening. Han har berättat om föreningens bildande 1927 i tvåbandsverket Rättviks historia. Där utreder han också hur man ska ta hand om hembygdsminnen. Han var en flitig skribent med bredd i ämnesvalet. Det visar texter införda i olika samlingsverk och tidskrifter. Han var också fotograf och filmpionjär. Flera generationer folkskoleelever har säkert sett flera av hans skolfilmer, som dessvärre verkar ha skattat åt förgängelsen.  

Ore Hembygdsförening har i samarbete med Dalarnas Museum producerat en DVD-box Sven Florén-filmer med ögonblick ur Ores historia. Autenticiteten och nostalgifaktorn samverkar till en helgjuten filmupplevelse för en mogen publik. 
DVD 1: Ore Bygd och folk (1938-1964)- Besök i Norrboda.- De gamlas dag 1942.- Invigningen av sockenfanan 1949.- Hembygdsföreningens Olsmässa 1939 i Furudals Bruk.- En skidtävling i Oreparken med en Nils Karlsson IFK Mora, den blivande Mora-Nisse.- En färgfilm från 1964 med tal av Sven Florén  som visar sista examen i Ores byskolor.
DVD 2: Fäbodliv i Ore (1938-1940)- En filmberättelse om buföring, den livsviktiga fäbodkulturen.- Sven Florén tar oss med till tre Orefäbodar: Risberget (Gotrisberget) som användes av Norrboda och Sunnanhed; Ärteråsen som tillhör byn Näset; och i en längre filmsekvens till Dansbodarna som främst användes av byn Sunnanhed.

(DVD Boxen innehåller både DVD 1 + 2)
 

 

Prislista

von Knorrings böcker:

 

1 bok 100 kr

2 böcker 150 kr

Paket med alla tre 200 kr

 

Fäbodristningar:

250 kr

 

DVD:

100 kr

 

Portokostnad tillkommer för böcker och DVD

 

Emigrationen från Ore Socken 1846 – 1930

På svenska eller engelska

100 kr

Boken finns till försäljning på Ore bibliotek

Postbefordran i kuvert för 55 kr

Förfrågningar och beställning
Har du frågor?  Ring 070 282 74 85 Dixie Ericson
För beställning [email protected] 

Image

 

 

 


Förening:

Ore Hembygdsförening

Skapad av: Dixie Ericson (2022-12-17 14:38:12) Kontakta föreningen
Ändrad av: Dixie Ericson (2023-01-06 14:02:40) Kontakta föreningen