Arkelstorp tätort

Information om Arkelstorp

Arkelstorp ligger vid Oppmannasjöns nordligaste ände, bebyggelsen klättrar på båda sidor om viken på de tidvis ganska branta sluttningarna. Hela den vidsträckta byn är kuperad – ingenting är platt i Arkelstorp! Utsikten över sjön och mot bergen i fjärran är hisnande vacker. På en höjd tronar Oppmanna kyrka som legat där sedan medeltiden och i bakgrunden syns Tollarpabjär och Västanåberget som sträcker sig norrut mot Immelsjön och söder därom höjer sig Vånga- och Oppmannabergen. Växtligheten skiftar under året, men alltid är grönskan frodig, för genom byn rinner bäckar som har sitt utlopp i sjön. Den ena bäcken har sina källor strax söder och öster om Immelsjön och den andra bäcken kommer från Lerjesjön och Höjelycke. Man kan nog säga att vattnet har gett och ger Arkelstorp karaktär. Livgivare, men också problemskapare! Många minns ännu skyfallet den 31 juli 1959, som omvandlade Arkelstorps stillsamma bäckar till häftiga vattenfall som svämmade över alla bräddar!

Basorten Arkelstorp
I dag bor inte fullt tusentalet människor i själva tätorten, men Arkelstorps funktion som basort innebär att här ska finnas service åt alla som bor i Oppmanna-Vångabygden. Eller ”Arkelstorps omland” som bygden ibland benämns i kommunala utredningar. Barnomsorg, skola, äldreomsorg och kollektivtrafik finns här. Förändringen från att ha varit en del av en självständig kommun med rötter i medeltiden till att år 1974 införlivas i storkommunen Kristianstad var genomgripande. Inflyttning av särskilt barnfamiljer är numera tydlig. Många vill idag bo vid vatten och här finns goda möjligheter. Den vackra vildmarkslika naturen med närhet till vatten åt alla väderstreck. Arkelstorp ligger mitt i Nordöstra Skånes sjödistrikt med friluftsanläggningen Lerjevallen helt nära. Ett handelscentrum med affärer och gårdsbutiker i och runt Arkelstorp håller på att växa fram, med betoning på hållbarhet och närhet till naturen.

Gamla Arkelstorp
Arkelstorp har en lång och spännande historia. Det är en bygd som av naturen har fått allt för ett gott liv, så här har säkerligen bott människor mycket långt tillbaka i tiden. Längre tillbaka än vi har belägg för. Runt 1000-talet, dvs under den tid vi kallar för slutet av vikingatiden, så tror vi att platsen fick sitt namn. Vi antar att en man som hette Arnketil slog sig ner och började röja mark. Benämningen torp brukar tolkas som ”nybygge”. Detta var på den plats som vi idag kallar för Gamla Arkelstorp. Här växte genom århundradena fram en by med stora gårdar och det är ju fortfarande vad som utmärker byn. Många namn och platser, t ex Bölle backe, minner om ett rikt utvecklat byaliv, både vad gällde de demokratiska formerna och tillgången på hantverkare. Vi har belägg för att ett mycket varierat hantverkarutbud etablerades. Alla gårdar hade del i allmänningar där det fanns grustäkt, lertäkt och linbastu. Nere vid Oppmannasjön fanns gemensamt tvättställe. Varje gård hade egen skvaltkvarn i någon av bäckarna som rinner genom byn på sin väg ner till Arkelstorpsviken. Redan på 1700-talet nämns i litteraturen den hälsobringande källan med järnhaltigt vatten, som låg på en av byns allmänningar. Från 1700-talet blev det en känd plats som drog till sig människor för societetsliv och rekreation.

Arvsbestämmelserna gjorde gårdarnas ägor alltmer uppsplittrade och för att råda bot på det genomfördes i Sverige en rad skiftesreformer runt sekelskiftet och i början av 1800-talet. Mest effektiv blev reformen 1827 om laga skifte och den genomfördes i Gamla Arkelstorp i mitten av 1800-talet. Lantmätare tillkallades och en del av gårdarna flyttades ut och efter en lång process fick byn det utseende som den har idag.

Emigration, sjösänkning, järnväg och expansion
Under 1800-talet skedde i Sverige en befolkningstillväxt som brukar tillskrivas ”freden, vaccinet och potäterna”, så också i denna bygd. År 1865 bodde i Oppmanna socken 1923 människor och i grannsocknen Vånga 2668. De båda socknarna med rötter i medeltiden var självstyrande. Arkelstorp var en av Oppmanna sockens många byar. Vid denna tid runt 1860-talet drog över landet en kraftig klimatförsämring med missväxt som gjorde försörjningsläget besvärligt. Många såg ingen utväg att försörja sig här hemma och drog med familjen till USA eller Kanada. En del åkte över Atlanten och kom tillbaka, fulla av idéer om utvecklingsmöjligheter. I dessa bygder fanns ingen rädsla för rörlighet. Arbetsvandringar var många vana vid, att åka till grannländer för att starta fabriker var en lösning för några. Entreprenörandan var god och i Arkelstorp sker under 1800-talets slut mycket nytt. Redan 1876 beslutas om den stora sjösänkningen av Oppmannasjön för att vinna ny mark. Vattennivåerna mellan Ivösjön och Oppmannasjön reglerades genom att vattennivån i Oppmannasjön sänktes med 1.80 meter. Bördig mark frilades och ett Sjösänkningsbolag bildades av markägarna runt sjön för att bevaka och åtgärda effekterna när vattennivån förändrades så kraftigt. Namn som Kiaby landvinning påminner oss om att det var odlingsbar mark och betesmark våra förfäder ville skapa åt den växande befolkningen.

Stationssamhället Arkelstorp blomstrade
Järnvägen kom till bygden och det öppnade för en ännu snabbare utveckling. Stationsnamnet Arkelstorp godkändes på kommunalstämman i Oppmanna den 28 september 1884. Långa och många diskussioner om var järnvägslinjen skulle dras hade föregått beslutet. Den 3 december 1885 öppnades bandelen Kristianstad – Immeln. I Arkelstorp serverades punsch och invigningen firades med fyrverkeri.

När Arkelstorp blivit stationssamhälle växte den nya bebyggelsen upp runt stationen. Affär, bryggeri, krog och marknad fanns redan och vid sekelskiftet hade det byggts mejeri, kafé, IOGT-lokal och 1909 kom också Folkets Hus till som en samlingsplats för stenarbetarna. Postexpedition fanns i stationshuset. Järnvägslinjen förlängdes till Älmhult, och Arkelstorp blev en viktig station för de nya industrierna: kvarnen, snickerifabriken, KB Lövträ, fruktpackerierna och stenbrytningen. Den röda graniten som börjat brytas i Oppmanna- och Vångabergen runt sekelskiftet blev eftertraktad och en stor exportvara. Alla de många kaféerna och matställena som fanns runt stationen säger oss att folklivet i Arkelstorp var minst sagt livligt!

Under denna tid blev också bygden känd som äppelodlarbygd. Den stenbundna marken lämpade sig extra väl för fruktodling. Odlarna slöt sig samman i fruktodlarföreningar och drev på utvecklingen med kunskaper om förädling och ökad försäljning. Blomningsfesten i Vånga stod för firande av gemenskap och framgång och folkbildning!

Järnvägsepoken varade för Arkelstorps del fram till den 31 maj 1969, då det sista persontåget passerade. Godstrafiken upphörde 1978 och banvallen omvandlades till cykelväg. När Oppmanna-Vånga kommuner, som 1951 gått samman i en kommun, år 1974 anslöts till storkommunen Kristianstad blev Arkelstorp basort för den norra delen. Redan med järnvägen hade mycket flyttats till Arkelstorp, något som de båda kyrkbyarna Oppmanna och Vånga, som varit administrativa centra ända sedan medeltiden, nog inte alltid såg med blida ögon.

Dokument:
Rytters väg, Ryttaregården och Ryttaretorpet - en historia med många inblandade, av Solvig Oredsson, ur hembygdsföreningens årsskrift 2013.

Bergs Konditori i Arkelstorp 1948-1980, av Pelle Berg, ur hembygdsföreningens årsskrift 2013.

Min pappa, Lennart Lasson, berättar om Lokalföreningen, Centralföreningen och Lantmännens historia i Arkelstorp, av Britt Skoog, ur hembygdsföreningens årsskrift 2013.

En vandring genom Arkelstorp i början av 1950-talet, av Nils Truedsson, ur hembygdsföreningens årsskrift 2011.

Arkelstorps brandkår 100 år, av Göran Larsson, ur hembygdsföreningens årsskrift 2011.

Elners och KB Lövträ, av Nils Truedsson, ur hembygdsföreningens årsskrift 2009.

Dynamiten mitt i Arkelstorp, av Gert Kaffa, ur hembygdsföreningens årsskrift 2002.

Sillahandlare Serman, av Nils Johansson, ur hembygdsföreningens årsskrift 1999.

Föreningsbanken Arkelstorp, av Hans Oredsson. Ur hembygdsföreningens årsskrift 1997.

Minnesanteckningar från Arkelstorp, av Kjell Olsson. Ur hembygdsföreningens årsskrift 1996.

Två gånger Ernst, av Gert Kaffa. Ur hembygdsföreningens årsskrift 1995.

Om gatunamnen i Arkelstorp, av Martha Henriksson, ur hembygdsföreningens årsskrift 1993.

Bilddatabas:
Hembygdsföreningen har i sin ägo Bröderna Perssons fotosamling med motiv från bygden 1920-1960. Samlingen, som består av ca 20 000 glasplåtar, har i ett samarbete med Regionmuseet digitaliserats. Databasen finns tillgänglig på Regionmuseets publika faktarum Minnesluckan. Vi arbetar med fotosamlingen genom att kontinuerligt fylla på databasen med faktauppgifter om fotografiernas människor, platser och händelser.
I databasen finns 5819 bilder från Arkelstorp. Klicka på länken för att se bilderna – öppnas i nytt fönster.


Förening:

Oppmanna-Vånga Hembygdsförening

Skapad av: Oppmanna-Vånga Hembygdsförening (2016-12-04 03:23:48) Kontakta föreningen
Ändrad av: (2017-12-23 22:21:10) Kontakta föreningen