Långakulla (Ruin nr 3, 4A, B och C)   

Här har med största sannolikhet funnits bebyggelse redan på 1700-talet. Om man läser ur storbonden Ored Olssons noggrant förda anteckningar från gården Grönhult år 1840 i mars  så hittar man följande intressanta anteckning: ”År 1840 i mars åtog sig Jöns Olsson på Långakulla att lägga gärdet på Lobacken. Han skall hava 18 skilling famnen och och 1 ½ kanna brännvin på hela sträckan. Gärder skall vara 9 kvarter högt.”

  Omvandlat till dagens måttenheter så motsvarade brännvinsmängden  ca 4 fyra liter, och höjden på stengärdet135 cm, då får man också ta med i beräkning att ett riktigt lagt stengärde skulle grävas ner en bit i marken, för att inte tjällossningen på våren skulle ställa till stenras i gärdet.

  Går vi så in i kyrkböckerna och tittar på ovannämnda Jöns Olsson så finner vi honom på Fegelstorp nr 1 och som torpare på Långakulla, här var han född år 1777 7/10 av husman Olof Jönsson och hustrun Bengta Trulsdotter. Jöns Olsson var gift med Ulo Jonsdotter, och familjen var torpare här på Långakulla sedan 1800-talets början. De hade barnen Jöns, född 1817 20/7, Pernilla, född 1820 7/1 och Ellna född 1824 12/10. Jöns´hustru Olu dog här på Långakulla år 1825 28/8, hon var född 1871 20/2. Jöns gifte om sig med  Kersti Larsdottet från Näsum, hon var 18 år yngre än Jöns. I detta andra äktenskap föddes Ola , född 1828 11/11, (han värvade sig och blev dragon med soldatnamnet Nord) Anders , född 1831 14/10, (han blev också dargon med namnet Linder) Måns, född 1837 12/2, (dog sex år gammal) Nils född 1834 16/3.

  Jöns Olsson bodde kvar här på Långakulla fram till sin död 1861 7/1. Hans unga hustru  Kjersti levde kvar här med dottern från Jöns´ första äktenskap, Pernilla. Pernilla står antecknad som död på lasarettet 1870 7/3. Enkan Kersti levde kvar på Långakulla fram till sin död 1879 17/12. Efter hennes död flyttade en mer namnkunnig person in på Långakulla: år 180, det var torparen Ola Månsson, även kallad Bränn-Masse-Olan. Han var född i Jemshög 1851 11/2, hans hustru hette Matilda Olofsdotter, född 1853 11/2 i Tingsås, här på Långakulla födde deras barn, Emma, född 1880 7/9, (Karl Oskar Olssons moder) Ida amanda, född 1882 1/6, Hilda Karolina, född 1885 13/3, Carl-Alfred, född 1887 21/5 och Alma Maria, född 1891 10/8.

  Ola Månsson bodde först vid ruin nr 3, som enligt ”de äldstes” berättelse lär vara väldigt gammal. Taket låg direkt på stenmuren, och en dörr skilde bostaden från kostallet. ”Det gällde att köra rätt med gödselkärran!” De hade här ett par kor, några grisar och får. Ola gjorde sina körslor på torpet med kor. Ola med familj flyttade härifrån till sitt nybyggda hus vid nr 4A, som var med den tidens ögon mätt: ”ett rejält byggt hus.” När huset vid nr 2 rivits och torparen där flyttat, arrenderade Ola hela Långakulla. Här har säkerligen funnits minst två torparfamiljer på Långakulla.

  Ola var känd som en skämtare och spjuver och drog sig inte heller för tjuvfiske och att tjuvjaga. Bekant är väl historien om Ola när han tjuvskjutit en älg. Detta uppdagades och Ola blev fälld för denna gärning vid tinget  och skulle böta 100 riksdaler, en ansenlig summa på den tiden. Ola fann dock på råd, han gick omkring i torp och gårdar och beklagade sin svåra situation och hur i all världen skulle han kunna skaffa 100 riksdaler till böter och sitta i fängelse det ville han då rakt inte. Olas goda tal hade verkan, det skänktes honom en riksdaler här och en där, och till sist hade Ola samlat ihop betydligt över 100 riksdaler. Men Ola som var en klurig herre såg här en god förtjänst hägra, han satt av straffet och tjänade en god slant på kuppen! Förargelsen blev naturligtvis stor bland bidragsgivarna, med rätta! Kom någon på Ola med att ha varit ute och tjuvfiskat, så brukade han svara: ”Di feskarna ha ja tatt i killan pao Långakulla”!

  Ola var om sig och kring sig, han plockade nötter, som det fanns gott om på Långakulla och sålde i påsar till hugade spekulanter. Här växte också fruktträd, som äppel- och plommonträd.

  Ola fick ”skullen för” att ha bränt av sitt hus på Långakulla, men enligt en del äldres berättelser var det inte Ola, utan en av hans ovänner som stått för illgärningen. Man kan notera att Ola redan flyttat från Långakulla när branden skedde. Han flyttade härifrån i slutet på 1920-talet.

Koordinater SWEREF 99 TM: N6231260 E461007