Silverbrottet

Silverbrottet är ett stenbrott där sten till fasadbeklädnad brutits under namnet ”Silvergranit”. Brytningen skedde i omgångar mellan åren 1954 – 1965 och totalt cirka 3000 m3 råblock togs ut.
På frisk yta har bergarten en ljusgrå skimrande yta. De framsprängda ytorna i stenbrottet har ett mycket kantigt utseende med en lutning på cirka 40 grader. Tvärs genom stenbrottet går en centimeterbred blå rand.

Bergarten i Silverbrottet och dess omgivningar har sedan slutet av 1800-talet kallats för glimmerskiffer. Detta namn passar väl därför att bergarten är rik på glimmer och för att den är tydligt skiffrig. Termen ”glimmerskiffer” bär dock också i sig betydelsen att bergarten är omvandlad och att den ursprungligen varit ett lerigt sediment.
Silvergraniten är dock inget sediment. Kemiska analyser utförda på 1970-talet har visat att den har alltför ringa halt aluminium för att vara bildad av lera. I omgivningen finns det gradvisa övergångar till bergarter, som innehåller de porfyriska strökorn som är vanliga för kiselsyrarika vulkaniska bergarter.
Det är alltså inte lätt att se att Silvergraniten är en vulkanisk bergart. Det är uppenbart att den måste ha varit utsatt för en synnerligen genomgripande omvandling.
Silvergraniten har bildats i samband med mycket kraftiga jordskorperörelser som gnuggat stora berggrundsblock mot varandra. Det ser ut som Silvergraniten finns i ett stråk som hänger samman med den zon av kraftigt förskiffrade bergarter som går genom Skåne, Småland, Västergötland, Värmland, genom Norge och kanske fortsätter långt borta i Canada. Denna zon kallas ”Protoginzonen”.
Glimmerskiffern har blivit utvalsad och vriden så att den blivit både skiffrig och stänglig samtidigt. I det vattenfyllda stenbrottet syns stängligheten tydligt genom att alla kanter i den sprängda ytan lutar 40 grader nedåt och i riktning mot nordväst.

Den ljusa glimmern i bergarten är mineralet muskovit. Flagor av muskovit kallas ”kråksilver” i bygden och det är ett passande namn att jämföra med ”kattguld” som ofta används för vittrad glimmer.
Bergarten har brutits under många hundra år i en mängd små brott i omgivningen. Den utpräglade stängligheten gjorde att stenen kunde användas bland annat till grindstolpar och liebrynen. En stor export av de senare ägde rum under 17-1800-talen. Enligt en uppgift från 1889 var priset 13 kr per ”stortusende” (1200 st).
Sten från Silverbrottet har använts som fasadsten på bland andra Palace Hotell och Amerikanska Ambassaden i Stockholm. En del partier av bergarten, till synes rena, , visade sig innehålla små korn av pyrit. När dessa vittrade i stenfasaden, gav de upphov till fula rostfläckar, vilket gav stenen ett visst vanrykte.

Vad som drar flest besökare till Silverbrottet är dock den smala blå randen, som består av mineralet lazulit. Det är inte samma sak som orientens berömda lapis lazuli, men det är nästan lika blått och sällsynt.

Ur Geologiska sevärdheter i Skåne, SGU-92 av Leif Carserud och Beskrivning till Berggrundskartan Karlshamn NV SGU-83 av Karl-Axel Kornfält och Jan Bergström.

Se även dokumentet glimmerkvgartsit och Juteboda gård.

Koordinater: SWEREF 99 TM:  N6230210  E0462720 lat/long/WGS84:  N56o12,921’  E14 o23,938’


Förening:

Oppmanna-Vånga Hembygdsförening

Ändrad av: Oppmanna-Vånga Hembygdsförening (2020-04-04 20:17:57) Kontakta föreningen
Skapad av: Oppmanna-Vånga Hembygdsförening (2016-05-02 00:22:59) Kontakta föreningen