Månsas

Dagsverkstorpet tillkom 1818 genom kontrakt mellan hemmansägaren Jöns Håkansson, Västervik och husmannen Sven Olsson. Genom kontraktet fick Sven Olsson bland annat fri betesrätt på hemmanets utmark, bränsle till husbehov och stängselmaterial samt hugga tio "furuträd" till byggnadsvirke. Som ersättning för upplåtelse och nyttjanderätt var han skyldig att utföra 50 dagsverken hos åbon på gården Västervik. Tidigare hade Sven varit soldat vid Blekinge Lantvärn men 1809 friställts på grund av sjuklighet.

Sven Olsson och Sissa Jeppasdotter sålde 1861 torpet till sina söner Måns och Jeppa Svensson. År 1864 köpte Måns sin bros del. Måns och hustrun Ingar Jönsdotter fick barnen Sven, Ola, Bengta och Sissa. År 1899 fick Sissa tillsammans med sin trolovade Karl Olsson sonen Albin. Karl Olsson lämnade Sissa och utvandrade till Amerika. Sissa och den ogifta systern Bengta brukade torpet efter föräldrarnas död.

De sista brukarna på torpet
Albin övertog 1923 byggnaderna på torpet för köpesumman 200 kronor. År 1956 försökte han friköpa torpet, men fick avslag av dåvarande Domänverket. Sissa Månsson och sonen Albin brukade tillsammans torpet fram till Albins död 1961. Sissa dog 1963. Under de två sista åren upplät Sissa arrendet till Lydia Svensson, "Skånes sista fäbodsjänta", som vallade sina kor i skogen och längs vägarna.

Förre museichefen i Kristianstad, Torsten Andersson, övertog torpet efter Sissas död. Tillsammans med hustrun Våga arbetade han för att bevara den genuina torpmiljön för framtiden. Torpet och ungefär halva inägan, drygt 5000 kvadratmeter, friköptes 1995 och donerades till Regionmuseet, som förvaltar det sedan 2003.

Byggnaderna
Årtalet 1818 är inristat ovanför ingången till boningshusets ursprungliga del. Den östra längan med stall och loge är samtida medan det så kallade fårhuset byggdes senare. Boningslängan byggdes till med sal före sekelskiftet 1900 och fick förstukvist 1920. I dag består torpets bebyggelse av boningshus, stall- och loglänga, fårhus, redskapbod, dass och jordkällare.

Boningshuset med ryggåsstuga är liksom stall- och loglängan knuttimrade med halvstock, vilket är en regional timringsteknik med medeltida ursprung. Fårhuset är uppfört i skiftesverkteknik.

Dagsverkstorpare
Byggnaderna med in- och utägor samt ett stort antal föremål och dokument berättar om de villkor som rådde för den del av befolkningen, som på grund av befolkningsökningen kring sekelskiftet 1800 tvingades bryta ny mark och bli dagsverkstorpare. Efter 1743 blev det tillåtet för bönder att anlägga torp på sin mark utan att de skattlades som eget hemman. I och med att de blev skattefria kunde bonden få arbetskraft från arrendetorpen. Torparen betalade skatt till jordägaren - inte staten - i form av dagsverken och penningar.

Månsas förklarades 1996 som byggnadsminne.

Texten är hämtad från informationstavlan vid torpet.

In English
The dayworker cottage known as "Månsas" (Måns´s house", in some documents spelled "Månses") came into beeing in 1818, as a result of a contract between the real-property owner Jöns Håkansson, Västervik and the cotter Sven Olsson. The contract granted Sven to have his cattle graze on the outskirts of Håkansson´s land, to gather the fuel and fence materials he needed, and to hew some timber for building purposes - ten "long-boled pines" a year, to be precise. By way of compensation, he was obliged to do 50 days of work a year for Västervik Farm. In 1861, Sven Olsson and Sissa Jeppasdotter sold the cottage to their sons, Måns and Jeppa Svensson. Måns bought his brother´s share in 1864. Måns and his wife Ingar Jönsdotter had four children, two sons named Sven and Ola and two daughters, Bengta and Sissa. In 1899, Sissa and her fiance´ Karl Olsson had a son, Albin. Karl Olsson deserted Sissa, emigrating to America. Sissa and her unmarried sister Bengta farmed the land belonging to the cottage after their parents died. In 1923, Albin took over the cottage and it´s farm buildings. He tried to buy the cottage out of the rest of the Västervik property in 1956, but his application was turned down. Sissa Månsson and Albin farmed the ctooage land together until Albin died in 1961. His mother died soon afterwards, in 1963, having transferred the leasehold of the cottage to Lydia Svensson for the last two years. After Sissa´s death, the former manager of Kristianstad´s museums took over the cottage. Together with his wife, he endeavoured to preserve the cotter environment for posterity. In due course the cottage itself and about half of its infields, just over 5,000 square meters, were bought out of the property and donated to the Regional Museum, which administers it since 2003. You will see the year 1818 above the entrance to the original part of the dwelling. The stable-and-barn part to the east is also early nineteenth sentury, but the sheep-shed is later addition. The cottage had a large living-room added to it before 1900 and a porch in 1920. Today, the buldings on the property consist of dwelling-house, stable-and-barn house, sheep-shed, tool-house, privy, and the earth cellar. Like the stable-and-barn part, the dwelling-house - whose ceiling is open up to the roof - is built of half-logs dovetailed at the corners. This is a regional construction technique whose ancestry goes back to the Middle Ages.

In 1996, "Månsas" was declared a listed building.

Dokument:

Månsas - ett dagsverkestorp från självhushållets dagar, av Magnus Lindhagen, ur hembygdsföreningens årsskrift 2005.