Triangelpunkt Örsnäs

Vid triangelpunkten finns en telemast, som kan ses från flera platser i Vånga sockens norra del. I masten finns i dag antenner för såväl mobiltelefoni som radiolänk för TV, radio mm.
Den nuvarande masten, som är byggd under tidigt 1970-tal, är den andra som byggts på platsen. Den första uppfördes ca 1960 och utgjorde då en mellanstation i radiolänknätet för TV-programöverföring mellan Vislanda och Hörby. Senare tillkom även en länk till TV-sändaren i Karlshamn.

Över triangelpunkten fanns ett trätorn, uppfört ca 1960 för triangelmätning vid kartrevision. Detta torn stod kvar en bit in på 1960-talet, då det revs. Inte heller detta torn var det första på platsen, utan har haft en föregångare under tidigt 1900-tal. Detta, tidigare torn, figurerar i några av Harry Martinsons böcker, bl.a. Vägen ut, som Idas torn. Martinson vistades en period i Mjönäs år 1915.

Ur Martinsons bok, Vägen ut: ”På en av åsarna bortom Varpinge stod ett utsiktstorn. En gång i tiden hade det blivit uppfört av geodeterna, men det var längesen.
En torparflicka, Ida Alexandersson, hade brukat bära till dem kaffe när de om nätterna varit sysselsatta med ljussignalering från tornet. Hon hade då utan skrupler klättrat uppför den trettiotvå meter höga ytterstegen och serverat kaffe i en korg där uppe på plattformen. Det var elva år sedan dess nu, men ännu fortsatte hon att gå till tornet om nätterna, ja ibland också på dagarna. Det fanns ett minne däruppe, ett minne som hon inte ville släppa och som fanns att åter känna och åter leva där uppe i höjden. I elva år hade hon en gång varje dag och en gång varje natt gått upp och ner för den bågnande stegen.”

Om bakgrunden till berättelsen om Idas torn skriver Sonja Erfurth i sin bok, Harry Martinsons barndomsvärld: ”Förebilden för tornet fanns på en höjdplatå 175 meter över havet i Örsnäs, som ligger nära Mjönäs. På platsen finns i dag en telemast.
Tornet var ett av de många torn som uppfördes för den triangelmätning av Sveriges yta, som påbörjades vid 1900-talets början. Tornen byggdes i trianglar och från dem gjorde geodeterna sina mätningar med hjälp av signalering mellan tornen nattetid.
En ortsbo anställdes för att sköta signaleringen och i Mjönäs hade en ung kvinna, Ida Svensson, hand om uppgiften att signalera. Ida Svensson bodde i tornets närhet. Enligt en intervjuuppgift av hennes son var hon endast en sommar, antingen 1915 eller 1916, sysselsatt med signaleringen.”

Idas son hette Ernst Svensson och familjen bodde i Bangtorpet vid Gamla Mjönäsvägen. De hade tidigare bott i Filkesboda i ett hus som kallades Bösastugan och därav erhållit öknamnet Bös-. Namnet lär härstamma från orten Bösakulla i Glimåkra socken.

På YouTube finns ett föredrag av Johnny Karlsson med rubriken "Idas torn: Harry Martinson och geodeterna"
Klicka på länken dit: Harry Martinson och geodeterna