Klockenatorpet, Norra Kopparetorp 1:19

Området omkring fastigheten Norra Kopparetorp 1:19, som i dag är den enda kvarvarande bebyggelsen.
Nuvarande ägaren av fastigheten, Eric Olsson, har skrivit en artikel med titeln "Från torparslit och betesmark till fritidsboende och skogsindustriområde - Klockenakull genom 300 år", som är publicerad i Oppmanna-Vånga hembygdsförenings årsskrift 2015.

Ur Carl Erik Davidssons utredning 2019-12-16:
Klockennatorpet: Namnet, efter tidigare torp på platsen, finns med på den 1799 uppmätta storskifteskartan över området (11-VÅN-17) och anknyter till backen intill och nordnordost om torpet på Dyneboda bys utägor. Det ursprungliga namnet på backen är "Klockarebacken" angiven till namn och plats på lantmätare Grubbs karta 1696. (Kartnamnet uttytt av Torsten Hannrup.) Backen kallas sedan "Klockena kulls backen" på Dynebodas enskifteshandlingar. Från backen har namnet förts över till det område söder om Dynebodas ägor som på storskifteskartan kallas "Klockena stycket" och sedan vidare mot Södra Mjönäs utägor där det blir "Klockenakullsbackarne". Detta i ett område som först tillhör Fegelstorp sedan Rosendal därefter Kopparetorps Skogslag och slutligen 1813 Norra Kopparetorp.
Området är kulturhistoriskt intressant och har troligen börjat som fäbodsområde för gårdarna vid Immelsjön och Ivösjön. En unik stengärdesring som skyddat en kunglig (!) ekeshage finns på toppen av en höjd i området. Ringen är utsatt på Fornsök. Intill området ligger Starkavången med namn efter husaren Sven Stark, gift med Malena Eriksdotter. De bor här i ett soldattorp, nu ruin.

Torpet som är uppfört på platsen 1864 har flera andra namn. Ett är Norra Kopparetorp efter området. Det står som Sven Perssons lägenhet 1900. Ytterligare ett namn är Slättamarkstorpet.

Torpet säljs 1930 av Slättamarks-Hanna, Sven Perssons änka, till Pink-Olof, Olof Olsson, från Pinkatorpet. Olof Olsson som blir torpets siste brukare säljer det till Domänverket 1965. Här bor hans son Eric och Britt Olsson som 1994 återköpt det med hustomt. 
 

Dokument:
Från torparslit och betesmark till fritidsboende och skogsindustriområde - Klockenakull genom 300 år, av Eric Olsson, ur hembygdsföreningens årsskrift 2015.