Sj hade inget intresse av att bygga en station. Skulle här byggas en station fick innevånarna själva bekosta byggnationen. Så skedde på de flesta platser i Sverige.

Insamlingen av pengar till bygget gick bra. Förutom av byggandet av stationshuset som bestod av 2 lägenheter, expidition och väntsal räckte pengarna till andra insatser på stationsområdet. En planerad trädgård samt en allé av björkar, varav en del finns kvar än i dag.

SJ tog därefter över och skötte stationen. Två stationskarlar placerades i Isätra 1918. August Emil Johansson/Stråhle född 1877 i Siggbo V. Lövsta med hustru Augusta Alfrida Karlsson, samt Ernst Birger Andersson född 1883 i Västerås med hustru Olga Maria Luthman född 1896 i Söderfors. Emil Stråhle blev Isätra trogen ända till sin pensionering 1939.

På den andra platsen har flera olika stationskarlar tjänstgjort under åren. Tågmöten från 6 på morgonen till 22-23 på kvällen krävde ofta två arbetspass. Till det ena var ofts vikarie från Sala inlånad. Den sista ordinarie "stinsen" var Erik Larsson. Han hade också en plåtverkstad i närheten av stationen och kallades ibland för Plåt-Nicklas. Hans tjänst drogs in på 1960-talet och Erik flyttade från orten.

Under andra världskriget var det mycket som lastades ut och in från lastkajen. Ved som skulle till olika storstäder, men också hö som forslades hit och förvarades hos olika bönder i beredskap. Här lastades också sågade trävaror från Varmsätra såg. Det var också mycket billigt att åka tåg på 30-talet. (Penningvärdet var ju också ett annat.) En tur och retur till Sala kostade 90 öre och en enkel biljett 60 öre.Till Heby var kostnade 40 respektive 30 öre. En tur och retur Stockholm kostade 9 kronor. Det var många som åkte till torget i Sala och saluförde ägg, bär, svamp eller vad som fanns att sälja.

Det var inte många som hade bil och att åka med hästskjuts tog betydligt längre tid. Transport per cykel var inte heller något alternativ. Tågen gick inte så fort. Karin Hedberg uppvuxen i banvaktstugan i Svartängen berättade att hennes mor ibland reste till Stockholm. Hon hann då med att sticka ett par barnstrumpor, under resan, en strumpa i vardera riktningen. För dem som bodde invid järnvägen fick också tågen en del namn. Det var kaffetåget, middagståget. 18:30 kom kvällståget som berättade att dagen var slut.

I slutet på 1960-talet kom den stora stationsdöden, alla hus på stationsområdet jämnades med marken. Järnvägsmetropolen Isätra var ett minne blott. På stationtomten blev i stället en relästation byggd, som dirigeras från Stockholm. Möten sker varje dag, dygnet runt, men du kan inte längre kliva på något tåg.

Provkörning med allt snabbare tåg pågår, alla vill komma fram snabbt utan att stanna på landsbygden.

Uppgifterna tagna från Norrbyboken: Sven Johansson. I samband med att stationen byggdes placerades också en banvakt vid stationen. Den första vi funnit var Ernst Kilhström född i Sala 1885, gift med Emma Sofia Vetterdahl född i Kunsåra 1884. Familjem kom 1920 och flyttade till Uppsala 1923.

Nästa banvakt var Viktor Lindström född i Sala socken 1887, gift med Ester Maria Sjögren född 1893 i Arvidsjaure. Familjen kom från Jukkasjärvi 1923 och flyttade till Gällivare året därpå.

1924 kom Fredrik Hjalmar Zettergern född i Norrby 1892, gift med Signe Matilda Flodström född i Gunnilbo 1889. Kom från Västanfors 1924 flyttade till Uppsala 1925.

Nu kom Karl Ossian Söderberg född 1889 i Norrsundet, gift med Kunnigunda Sofia Marianne Björklöv född i Uppsala Näs 1889. Kom från Färnbo i Värmland 1925 flytta till Sala 1926.

Åtet därpå kom från St Matteus Karl Uno Ek född i Torstuna 1894 gift med Anna Helena Pettersson född i Blidö 1886. Flytta till Knivsta 1928.

Nästa banvakt hette Karl August Vilhelm Johansson född i Torsåker Södermanland. Skild. Kom från Sala 1928 flytta åter till Sala 1929.

Sista banvakten som nu kallades banarbetare var Gert Henry Hedlund född i Norrby 1914 gift med Johanna Margareta Bengtsson född i Norrby 1911. Kom 1937, flyttade 1940 från stationshuset till Halvars, men var kvar som banarbetare under Sala fram till sin pension 1974. Mer om Isätra station kan läsas i häftet, "Norr Kärrbäck i 200 år", framtaget av Kärrbäcks byalag. Bosse 2011.