Spöket på Prästgården.Björn Johansson på Norra Vi prästgård uppger, att flera personer från bygden berättat för honom, att en gång i tiden, när man byggde ett av husen på prästgården, så låg den stora stenen, som numera ligger i slänten norr om huvudbyggnaden, uppe på den plana ytan nordväst om nämnda hus. För att få plats med den nya byggnaden var man tvungen att få bort den flera meter höga och breda stenen. På den tiden hade man inte lyftkranar och liknande verktyg för att förflytta en sådan bjässe. Man fann på råd. Stenen skulle fås i rullning ned för branten vid sidan av genom, att man grävde undan jordmassor på den sidan. Stenen har en rund form. Grävningen påbörjades och resultatet lät inte vänta på sig. Stenen satte sig plötsligt och snabbt i rörelse. Tragiskt nog hann inte en av grävarna undan utan hamnade under stenen och klämdes omedelbart till döds. Ingen lär enligt sägnen ha vågat gräva undan stenen utan den ihjälklämde fick sin grav under stenen.
Mannen ska vid åtskilliga tillfällen ”gått igen” på prästgården företrädesvis i ett hörnrum som kallas ”blå rummet”. Alla sagesmän har klart uttryckt, att de inte skulle vilja sova på prästgården av rädsla för ”stenmannen”. En av dem, Karl Fröjd på Norrhamra, berättar, att han en gång, när han såg till huset åt de bortavarande ägarna hade hört ”stenmannen” klart och tydligt kvida i det ”blå rummet”. Han hade inte vågat titta in utan skyndat sig därifrån.