Norra Vis historia


Området vid sjön Sommens sydspets har sannolikt varit bebott i flera tusen år. Sjön har varit transportled och den omgivande skogen fylld med jaktdjur liksom Sommen fylld med fisk. Gravrester från stenåldern och senare har återfunnits och dokumenterats. Namnet Vi tyder på att här funnits en offerplats i gången tid. I urkunderna från år 1280 finns gården Vi upptagen i en arvshandling. Sannolikt har bebyggelsen utgått från Vi-gården. Olika adelssläkter har under århundradena varit ägare till Vi, som 1638 bytte namn till Ribbingshov. På 1300-talet omnämns Vi-socken för första gången. Socknen har genom åren varit en utpräglad skogs-och jordbruksbygd. Invånarantalet år 1570 har med hjälp av Älvsborgs lösen uppskattats till 235 personer. Den befolkningsmässiga höjdpunkten inträffade på 1860-talet med ca 1 200 personer. Efter 1900 har det skett en betydande befolkningsminskning för att år 2 000 ha samma nivå som 1570 nämligen 235. Från mitten av 1950-talet har en fritidsbebyggelse ersatt de fasta invånarna. I de gamla torpen och i strandnära, bebyggda områden finns idag ca 450 fritidsboenden. År 2019 är antalet fast boenden 185.

 

                                                                         Image  

 

                                                               Historiska händelser mm i Norra Vi

                                                                       För  ca 15000 år sedan

                                                                                   låg inlandsisen kilometertjock över Ydre.

                                                                        För ca 12000 år sedan  

                                                     befann sig inlandsisen på avsmältning vid Svinhult                                                                     Image

                                                                        För ca 10000 år sedan       

låg isbarriären i Östergötlands norra del och större delen av länet låg 20-30 meter under vatten. I huvudsak var det de höglänta partierna i Ydre som var ovan vattenytan

                                                                         För ca 9000 år sedan            

spreds krypvegetation, mossor, lavar, björk, vide söderifrån för att följas av tallen. I takt med naturens utbredning vandrade uroxe, älg, rådjur och hjort norröver från nuvarande Danmark och Tyskland. Sjöar och floder fylldes med fisk från havet. Sommen var då en havsvik som hängde samman med nuvarande Östersjön och Nordsjön. I villebrådets spår följde jägarfolket.

                                                                       För ca 5000-7000 år sedan             

kom troligen de första människorna till Ydre. Det kan således ha funnits människor här i ca 300 generationer. Människorna var nomader och levde på jakt och fiske. Eftersom ismassorna låg stilla något tusentals år och vattenfyllde nuvarande Östergötland var Ydre längst i söder under många århundraden den enda  möjlig boplatsen.

Längre fram när Östergötland rest sig ur vattenmassorna tror man att människorna kom vandrande norr ifrån, över nuvarande Östgötaslätten och ner längs Sommens västra sida. 

                                                                         För ca 3500-4000 år sedan               

begravdes en person i en s k hällkista vid Skavarp. Det är det äldsta fyndet i Ydre. Lämningar av ytterligare en s k hällkista påträffades vid arkeologiska undersökningar år 1937 öster om gården Svana. Stenyxor från samma tidsperiod har hittats på litet olika platser i Norra V

                                                                                Omkring år 0

På Kungsön i Sommen har en eldhärd påträffats som tidsbestämts till vår tidräknings början. Det finns fler märkliga tecken på att det funnits en mycket tidig bebyggelse eller helig plats på ön.

                                                                            År 400-1200 efter år 0  

Ett flertal områden finns med järnåldersgravar bl a vid Gavslätts gater, högplatån 700 meter söder om kyrkan, Prästgården, Smedstorp och Kungsbacken vid Sjöstugan. Det troliga är att gårdarna Ribbingshov (Wi), Tullerum och Svenningeby och några av våra andra gårdar fanns som boplatser vid denna tid.

På kyrkans nuvarande plats låg med största säkerhet en helig plats, en rit- och offerplats. Namnet Wi kan enligt ortsnamnsforskarna härledas till offerplats, offerlund. Den var troligen helgad åt de gamla asarna bland annat guden Frö.

                                                                                    År 900-1200              

Kristendomen spreds i Ydre och det första kapellet till gården Wi byggdes sannolikt under denna period på offerplatsen. Det är troligt att Wi-gården under den här perioden ägdes av Folkungaätten som residerade på Bjälbogården ute på Östgötaslätten

                                                                                     År 1200-1500             

15 maj 1279 skänkte Ulfhild Magnusdotter, dotter till lagmannen Magnus Bengtsson Minnessköld, sitt fädernesarv bl a Wi med utgårdar till sin man, som i sin tur sålde till Ulfhilds bor Bengt Magnusson som bodde på Aspanäs. Bengts dotter Ingeborg gifte sig med Bengt Persson av Finstaätten. De fick bl annat dottern Birgitta, senare känd som den heliga Birgitta. Hon vistades under några tonår efter sin mors död troligen hos sina släktingar på Aspanäs. Det är högst sannolikt att hon då också besökte sin släktgård Wi.

Nämnda gårdar i urkunden från 1279 är Kofrabo, Kämpekulla, Lilla och Stora Rödje, Olstorp, Målen och Norrhamra.

 I mitten av 1200-talet byggdes en ny kyrka i gråsten 20 meter x 5.3 meter på samma plats som den nuvarande. Den blev helgad åt S:t Lars (Laurentius). Ägarna till Wi upplät mark till prästbostad, Norrhamra, och en präst anställdes. Den första omskrivna prästen hette Ake eller Åke år 1392. De flesta gårdarna som finns idag tillkom troligen under dessa århundraden. Norra Vi socken finns omnämnd första gången 1337.

                                                                                       År 1500-1700      

Antalet gårdar var år 1545 29 och år 1599 43. Antalet frälsebönder d v s sådana som erlade skatt till adelsmän, var ovanligt stort i Norra Vi. En medelstor gård bestod av 5-10 tunnland uppodlad åker. Marken förbereddes genom svedjning. I huvudsak odlade man korn. Kornet gav 3-4 ggr. Schablonartat fanns det per gård 4-6 kor, lika många ungnöt, 2 dragare oxe och/eller häst, 4-6 får, ett par getter och ca 3 svin.

I början av 1600-talet övertogs Wi av släkten Ribbing. 1638 byggdes en ny säteribyggnad av Märta Ribbing och hennes man Svante Horn. Byggnaden uppfördes ”vid pass ett bösskott” österut från den gamla mangårdsbyggnaden på samma område, som den nuvarande herrgårdsbyggnaden. Gården bytte också namn till Ribbingshov. 1689 begärde dåvarande ägaren Axel von Schaar patronatsrätt hos tingsrätten. Han skriver där, att den gamla byggnaden hade legat intill kyrkogårdsmuren. Åren 1690-1695 byggde Axel von Schaar ett nytt corps-de-logi. Under 1600-talet tillkom också Sjövik och Svana som säterier.

I slutet av 1600-talet inrättades indelningsverket. Norra Vi indelades i 11 rotar, 9 till Ydre kompani och 2 till Vifolka kompani.

Torpbebyggelsen hade inte skjutit fart i Norra Vi under tidsperioden. Det fanns ca 30 torp vid 1700-talets ingång. I mitten av 1500-talet hade Norra Vi ca 235 invånare och vid sekelskiftet 1700/1800 omkring 550.

Första kartan över Ydre härad ritades 1660 av Jean de Rogier. På denna tid var vägnätet mycket dåligt i hela Ydre. Rid- och gångvägar var i princip det enda som fanns utöver den mycket slingriga och kuperade vägen mellan Kisa och Sund.

                                                                                          På 1700-talet           

hände inget nytt i Norra Vi vad beträffar jordbrukstekniken trots att socknen var en utpräglad jordbruksbygd. Här användes fortfarande årdret istället för den allt vanligare järnplogen, Spannmålen skars med skära och lien användes enbart vid slåttern. Under andra hälften av 1700-talet genomfördes storskiftet. Det fick inga genomgripande konsekvenser i Norra Vi.

Sockenstämman var den enda plattformen för det lokala självstyret. Den sammanträde två gånger om året. Kyrkoherden hade den dominerande makten. Hans röst räknades lika med hälften av församlingens avgivna röster. Herrarna på Ribbingshov hade givetvis lika stor makt.

Tiderna var goda, vilket speglades av att befolkningen ökade med ca 60% till strax över 800 personer. Det var i första hand den minskade dödligheten som bidrog till ökningen. In- och utflyttning tog i stort ut varandra. Den ökade befolkningen krävde mark. 44 torp och 9 backstugor byggdes under århundradet. Alla människor levde inte i välmåga. I fattighuset fanns det 1726 5 hjon och ett okänt antal fanns i  sk rotegång.

 

I takt med att befolkningen ökade blev kyrkan för liten eftersom alla församlingsbor hade plikt att gå i högmässan. Kyrkoherde Lars Kraft tog initiativ till att uppföra en ny kyrka på den gamla kyrkans plats. 1775 invigdes den och döptes till ”Gustafs kyrka”.

År 1782 omvandlade Catarina von Schaar och hennes man Fredrik Ulrik Ridderborg Ribbingshov till ett fidiekommiss till förmån för Fredriks brorson Carl Fredrik Ridderborg. Gården var skattad till 2 mantal. Man får ha i åtanke att skogen vid den här tiden inte hade något egentligt värde och att gårdskomplexet omfattade ett betydande antal kringgårdar.

                                                                                           På 1800-talets                 

första hälft fortsatte befolkningsutvecklingen för att kulminera åren 1865-1870 då ca 1200 personer levde i Norra Vi. I princip all tillgänglig mark bebyggdes och odlades. 27 torp och 45 backstugor nybyggdes. Dessa tillhörde gårdsägarna, så man kan säga att det var bönderna som koloniserade sina marker. Den mark som var möjlig att uppodla med 1800-talets metoder var nu utnyttjad. Laga skiftet genomfördes på de flesta gårdar med flera brukningsenheter, vilket visserligen medförde ett rationellare jordbruk men samtidigt innebar en ofantlig arbetsmässig och ekonomisk påfrestning för inblandade parter. Norra Vis åkermark gav ingen storartad avkastning. Bönderna här inriktade sig på kreatursuppfödning. De blev erkänt skickliga uppfödare. Oxfororna gick regelmässigt till Linköping, Norrköping och Stockholm.

Östergötlands Hushållningssällskap lovordade vid mitten av 1800-talet Ydre-bönderna. De levererade årligen under 1840-talet ca 130 000 kilo smör och ost till tätorterna.  Människorna började här liksom i övriga delen av landet bli trångbodda och behovet av arbetskraft inom lantbruket minskade. Städerna lockade och urbaniseringen tog sin början. Utvandringsvågen till Nordamerika började i Norra Vi år 1849 då två karlar for till ”det gyllen landet.” Under 1860-talet, då nödåren drabbade Sverige, ökade utvandringstakten. 347 personer sökte sig till Nordamerika från Norra Vi under 1800-talet.

Det är intressant att ta del av O. U. Buréns omdöme om Ydreborna i början av 1820-talet: ”de är goda men oerhört okunniga och vidskepliga. De saknar dessutom förmåga till rationellt ekonomiskt tänkande.”

Tre skolor byggdes under andra hälften av 1800-talet: kyrkskolan, skolan i Hökhult och skolan i Högmåla. Varje årskull bestod av 20-30 barn så antalet elever som traskade på stigar och vägar till skolorna var stort.

Långsamt började befolkningen att minska för att vid sekelskiftet 1800/1900 vara 1027 fördelade på 273 hushåll. Torpen och backstugorna började att överges. 34 torp och backstugor ödelades under företrädesvis 1800-talets sista 30 år.

Det fanns 113 torp och backstugor år 1900 med boende och brukare. Ribbingshov, som fortfarande var den dominerande gården i socknen, ägdes hela århundradet av Ridderborgska ätten. År 1802 byggdes huvudbyggnaden på med en våning.

En ny tid hade inletts under 1800-talets senare del i Norra Vi liksom i Sverige i övrigt. Mekanisering av jordbruket, utveckling av grödor och konstgödning, uppbyggnad av industriföretag, utbyggnad av järnvägar och vägar, uppvärdering av skogen allt detta som skulle komma att i grunden förändra förutsättningarna för en bygd som Norra Vi under 1900-talet hade börjat sin obevekliga frammarsch.

                                                                                På 1900-talet       

började  den egentliga förändringens tidevarv i Norra Vi. Vid seklets början låg torpen och backstugorna spridda i skogsbygderna. Arbetskraftsbehovet på gårdarna minskade successivt. Utkomstmöjligheterna avtog i takt med detta. Utflyttningen till städer och tätorter började så sakteliga med en befolkningsminskning som naturlig följd. Från 1027 invånare år 1900, 692 år 1950 och 235 år 2000.

Av de ca 60 jordbruksgårdar som inledningsvis brukades och försörjde och sysselsatte minst en familj återstod år 2000 3 gårdar, där familjen har jordbruket som huvudsaklig försörjningskälla. Dessa tre sysselsatte fyra personer, som utöver de egna gårdarna arrenderade kringliggande gårdars åkrar.  

Torp- och backstugor blev öde eller förvandlades till fritidsbostäder. Endast 16 torp beboddes permanent år 2000.

Från att ha varit egen kommun gick Norra Vi upp i den nybildade kommunen Ydre 1952.

På 1920-talet började elektriciteten att lysa upp socknen. 1957 kom gatubelysningen till Tullerum och 1972 till kyrkbyn.

Det grävdes för vatten och avlopp årtiondena kring 1950-talet. Likaså började man att få uppvärmen inomhus genom att bygga in ”centralvärme” d v s ett system för vattencirkulation i husen från en vedeldad panna. Kakelugnarna försvann ur bilden under första hälften av århundradet.

Fattighuset Vidala blev ålderdomshem 1932 och avvecklades 1966 då de gamla fick flytta till det nybyggda Solängen i Österbymo.

Poststationen som öppnades 1875 drogs in 1969 på grund av för lågt kundunderlag.

De tre tidigare nämnda skolorna lades ner: Hökhult 1951, Högmåla 1952 och kyrkskolan 1967. Eleverna har därefter åkt skolbuss till skolan i Österbymo.

Under 1900-talet har det funnits 3 cykelreperatörer i Norra Vi, 2 målare, 6 skomakare i socknen. I Tullerum fanns det två skrädderier, 2 kaféer och två lanthandlare. Det fanns också lanthandel i Måla, Hagaborg och Ådala.

Dessa jämte diverse hantverkare är idag försvunna och inte ersatta.Tullerum byggdes upp under första hälften av seklet med ett 15-tal permanentbostäder och under andra hälften med ett 45-tal fritidsbostäder. I Ådala och Kyrkbyn byggdes sammantaget ett 25-tal hus för permanentboende. Av de ca 40 nybyggda husen är det enbart ett 10-tal som omvandlats till fritidsbostäder.Tre industriföretag har etablerats och försvunnit under de första 50-åren. I Visskvarn startade man 1910 en pappersmassefabrik som sysselsatte ett 25-tal arbetare. Den lades ner på 1930-talet.

I Ådala byggde Emil Månsson upp en möbelfabrik. Den började i blygsam skala 1912 och utvecklades efter hand och sju anställda arbetade där som mest. 1947 omvandlades företaget Månssons Möbler till Ydre Industribolags Möbelfabrik. 1960 slog blixten ner i fabriksbyggnaden som brann ner till grunden. Verksamheten fortsatte i Forsnäs Träullsplattfabrik i Österbymo fram till 1986, då företaget avvecklades. Det tredje företaget var Elmbergs såg vid Tullerums hamn. Den sysselsatte vid högkonjunktur under 1920-talet ca 25 personer. I slutet av 1930-talet upphörde verksamheten.

Idag finns det ett 20-tal större och mindre företag inom olika branscher inom sockengränsen.

Norra Vis unika naturvärden är idag dess största tillgång, som kan locka både turister, fritidsboende och permanentboende.

 

                                              

                                                                              

 

 

                                                  

 

        

 

 

 

 

 

 

 

 

Förening:

Norra Vi Hembygdsförening

Skapad av: Gertrud Månsson Falk (2019-02-26 13:41:00) Kontakta föreningen
Ändrad av: Gertrud Månsson Falk (2019-08-09 08:55:31) Kontakta föreningen