Allan Andersson – en anonym mästare

Allan Andersson – en anonym mästare

Som målare och tecknare har Allan Andersson ägnat när nog ett halvt sekel åt den natur och den djurvärld, närmast då fåglarna, som han mött vid Kungsbackafjorden. Sedan han så småningom kunnat bygga en atelje alldeles i kanten av det landskap, som han målat och tecknat mest, har han året om kunnat följa årstidernas växlingar från de första vipornas vingbrummande flyguppvisningar över blänkande vatten i blekt gulgrå tuvmarker genom sommarens grönska till höstens och vinterns örnar och gäss i ett arktiskt ljus och färgspel.

Från ateljefönstret kan han se och studera det mesta av vad vi har i det här landet av änder och vadare, av rovfåglar och gäss antingen de är bofasta, rastar eller stannar som vintergäster i marker, som sällan länge är täckta av snö.

Ovanstående är hämtat ur en tidningsartikel skriven av Rune Bollvik

Allan Andersson fick mottaga mycken lovord för sitt konstnärsskap men trots det lyckats hålla sig i det närmaste anonym utanför sin hembygd. Han hedrades under 1970-talet med ett erbjudande att deltaga i en världsutställning i Toronto i Kanada. De inbjudna konstnärerna skulle vardera representeras av två arbeten men när utställningskommittén fick se Allan Anderssons bidrag bad de honom skicka ytterligare två verk. Dessutom pryddes programmet av ett av hans havsörnsmotiv över större delen av en sida.

Föremål från Allan Andersson ateljé visas i konstnärsrummet på Nordhallands Hembygdsmuseum. Nedan några ord från konstnären själv:

Natur och fåglar fångade mitt intresse redan i min grönaste ungdom. Nog visste jag att motivkretsen inte skulle vinna någon genklang hos dem som tagit konsten på entreprenad, men jag framhärdade. Och med en viss ångest fortsatte jag att arbeta med min synnerligen otidsenliga motivkrets. Men jag ställde och ställer samma krav på djurskildringen som på all annan konst. Den konstnärliga kvalitén är utslagsgivande. Tyvärr eftersättes detta ofta och djuret målas för sin egen skull – blir självändamål. Visst skall dess typiska karaktär prägla bilden, men även ett intressecentrum måste inordnas i en komposition för att konstnärlig helhet skall skapas.

Ångesten försvann med växande mognad och jag känner att i en tid då våra naturklenoder behandlas allt hänsynslösare av exploatörer och beslutsfattare är det viktigare att i konstnärlig bild söka bevara några av dessa klenoder än att virra omkring efter några av konstens tillfälliga modeflugor.

Allan Andersson