Har du något att berätta?


"Håkken ha klöfft deg då?"

Det var 1950-talet och radion spelade ”Stenröset bort i backen” och ”Kärleksbrev i sanden”. Stenröset kändes igen men kärleksbrev i sand var mera obekant. Modetecknare och hårfrisörska var vad många unga flickor ville bli och lekar, både ute och inne, speglade detta. Det hände att grästuvorna på gårdsplanen hölls välansade med frisörsax. En sådan sax fanns förmodligen i alla gårdar. Någon äldre bonde här och där var självlärd frisör och klippte gubbarna i byn. Man kunde få frågan; ”Håkken ha klöfft deg då?” om frisyren verkade ovanlig på något sätt. Annars visste man hur de olika frisörerna hanterade saxen. Klippmaskinen skalade av nacken och runt öronen och saxen nafsade topparna mitt uppe på huvudet. Kvinnorna och flickorna klipptes av mor i huset eller någon äldre syster. Det värsta var när luggen blev för kort, därför var intresset att bli klippt inte så stort.

När det var Lucia, julfest och skolavslutning kom locktången fram. Den värmdes i vedspisen och torkades av på tidningspapper innan den spretande hårtofsen klämdes fast och rullades. Förhoppningsvis så blev det, när det var klart, ett lockigt barnhuvud med korkskruvar ner på axlarna. Om inte så hade man fått sin vilja igenom och kammat ut lockarna till en frisyr med en något mindre stel framtoning. Lukten av bränt hår och sotat tidningspapper inledde alla större skolhögtider.

Pappersdockor och kläder till dessa följde det aktuella modet. Hattar, löshår, handväskor och andra accessoarer fullbordade elegansen. Namn hade naturligtvis alla modelejon; Diana, Jane, Birgitta, Desirée och Kristina. Sommartid kom kusiner från södra Sverige på besök. Vi tyckte det var konstigt att de plockade blommor i rabatten! Men i deras ögon såg kanske våra rabatter ut som åkermark. ”Dæ får int´ plååk tökkerdænn” manade vi. ”Vi får inte plocka täcken!” ropade de till sin mor som fick översätta. Kusinerna var ovana att hantera djuren. Katten lyftes upp mitt i kissningsbestyren och tuppen blev retad av allt spring och jagade barnen runt gården. Men kusinerna var bra att ha när lådor med urvuxna klänningar plockades fram. Särskilt en ljusgrön Singoallaklänning av nylon med svarta små prickar. Storasysters resårskärp med metallspänne passade bra runt magen. Så var det då och så är det även i dag, second hand har blivit mode. (MP) 

 

Image

Beskrivning: Storgård omkring 1920. 
Fotograf: Oskar Hansson, Norderåsen

Kaffepaus vid långstugan - Stugan revs på 1940-talet 
 

Fotot från vänster: Erika Olander, Olle Hårle, på hästen sitter Olga Löfgren och Margit Olander, längst till höger står Nils Olander. Sittande från vänster: Ingeborg Salomonsson, Märta Lithström och Magdalena (Andersson) Persson, född Pehrsdotter 1835 24/2. Hon var änka efter förre ägaren av gården, Olof Andersson, som dog  1897. Magdalena hade födorådskontrakt hos de nya ägarna Nils och Erika Olander. Magdalena dog 1921 25/11 och hon var min farfars mor. (MP) 

Editerad av: Maj Persson (2019-03-15 16:42:16)