Johannes Gustavsson Norlin


Bonde på gården Bensbyn 10 "Nirs".


Son till bonden Gustav Jacobsson f. 1812 och hans hustru Lovisa Larsdotter f. 1815.

Gift 1847 med Josefina Maria Isaksdotter 16/1 1847 från Bensbyn 8 "Nese".

 

Ur Gösta Norlins nedteckning av minnen om personer i sin släkt.

Carl August Sandgren f. 1874 d. 1960  om min farfar , Johannes Gustavsson Norlin.

 Sandgren berättade att Nirs-gubben och Pell-gubben tillsammans inköpte den första slåttermaskinen i Bensbyn.

Den kom till Luleå med båt på försommaren och farfar for in till stan med häst för att hämta nymodigheten. Allt gick bra och när han lastat maskinen på sin kärra och skulle åka hem, fick han se att dom hade ett stort vinfat, fullt med vin förstås, som var till salu.

Gubben tänkte: ”När jag nu i alla fall har häst och vagn med mig så att jag får hem vinfatet kan jag lika gärna köpa det”.

Tanke och handling var ett, två flugor i en smäll, och gubben köpte vinfatet och körde hem nöjd och belåten och utan andra komplikationer.

 Slåttermaskinen var naturligtvis en stor sensation i Bensbyn där man alltid slagit allt sitt hö med lie. Den natten slog han med maskinen åt flera av bönderna för det var ju rena underverket att det gick så fort att slå.

Denna jordbrukets revolutionerande maskin blev alltså mycket betittad, och till att bjuda sina bästa vänner hade ju nu Johannes också andra tillgångar.

Fridolf Carlsson f. 1882 d. 1971(sid70) om min farfar Johannes Norlin.

Farfar och hans bror Karl Gustafsson samt bröderna Robert och Fridolf Carlsson var på löjfiske på Rönnören i Brändöskärgården. En dag beslöt dom sig för att koka strömmingspalt. Samtliga var hungriga och gav sig därför inte tid att vänta till dess att palten var färdigkokt.

Resultatet blev att alla fyra fick det verkliga ”stjitfaret” eller med andra ord diarre´.

 I samma veva kom Herman Rutberg seglande och kom iland för att hälsa på. Han hade just förlovat sig med Lydia Isaksson och skulle som sagt rasta på Rönnören och dricka kaffe.

 Då sa farfar till de andra: ”Koka kaffe och bjud på rikligt med dopp, men vad ni gör var rädd om allt papper, för det är det viktigaste vi har här på holmen”.

Nästa dag frågade Fridolf hur han skulle göra med den palt som var kvar. ” Det är ju självklart att vi skall äta det som är kvar idag, för inte kan man väl kasta bort strömmingspalt”. ”Om det

går som igår då?” sa Fridolf.” Ja, det gör ingenting, sa gubbarna, ” inte kastar man bort strömmingspalt!