Erik Henriksson Benzelius


Född på gården Bensbyn 8. Ärkebiskop 1700-1709.


Erik Benzelius eller Erik Henriksson som hans egentliga namn var från barndomen, föddes den 16 december 1632 i den lilla byn Bensbyn (Bentsebyn) i dåvarande Luleå socken , belägen inom nuvarande Nederluleå församling.

Hans far var bonden och tolvmannen Henrik Jakobsson. I dennes andra äktenskap, där hustrun hette Margareta Jönsdotter f. ca 1600, föddes bl.a. sonen Erik.

Erik gift 1:1668 med kyrkoherdedottern Margareta Odhelia f. 1653 i Uppsala d. 1693 i Strängnäs. 9 barn.

och Gift 2: 1695 med änkan Anna Mackeij f. 1648 Åkerby bruk Lövsta och död 1704.

 

Erik Benzelius. en uppsats av Astrid Hall-Norlin omkring år 1925.

Erik Benzelius är namnet på stamfadern för en ansedd svensk prästsläkt. Ingen annan släkt har en större betydelse för den svenska kyrkans historia än denna, som i sitt slag står ensam, så till vida som icke allenast stamfadern, hvilken var bondeson, utan även tre av hans söner blevo Svea rikes ärkebiskopar.
Dessutom blevo tvenne av stamfaderns sonsöner biskopar. Ätten utövade därigenom ett djupt och vidsträckt inflytande i mer än ett århundrade.

I karaktärsskillnaden mellan de äldre stora Benzelierna och de yngre igenkänner man dock den i ögonen fallande allmänna olikheten, mellan de män som vuxit upp under den Karolinska tiden och dem, som vuxit upp under, den Gustavianska,- en olikhet som icke är mindre tydlig i kyrkligt än i de flesta andra avseenden.

Stamfadern för denna biskopssläkt, Ärkebiskop Erik Benzelius d.ä. antog namnet efter sin födelseort, vilken kallades Bentzeby, och var belägen i Luleå socken, där hans fader, nämndemannen Henrik Jakobsson bodde.
Han föddes den 16 dec. 1632 och upptogs medan han ännu var i gossåren av en frände som var handelsman i Uppsala. Där fick han åtnjuta enskild undervisning till dess han blev i den åldern att han kunde börja gå i högskolan.

Sedan han studerat där några år, blev han notarie i filosofiska fakulteten år 1658 och tre år efteråt nämligen år 1661, fil.magister. Efter sin utnämning till fil.magister blev han engagerad som lärare för Magnus Gabriel De la Gardies söner. Denne gav honom understöd så att han fick företaga en utrikes resa.

Denna resa företog han på hösten år 1663 och blev borta till på hösten år 1665. Under denna resa besökte han Köpenhamn, Tysklands förnämsta städer och universitet, samt London, Paris, Holland och Belgien.
Han gjorde bekantskap med många bland Europas utmärktaste vetenskapsmän och lade grunden till de litterära förbindelser som hans söner sedan fortsatte och utvidgade.

Efter sin återkomst till Uppsala blev han år 1665 e.o professor i historia och moralfilosofi; år 1666 i teologi, och år 1670 ordinarie professor i nämnda ämnen.

I januari år 1687 blev han utsedd till biskop i Strängnäs stift, men återkallades i sept. år 1700 till Uppsala, för att intaga ärkebiskopsstolen, hvilken han med heder innehade till sin död, som inträffade den 17 feb. år 1709.

Både som lärare i teologi och såsom biskop ådagalade Benzelius stort nit och mycken skicklighet. Verksamt deltog han i förarbetena till den nya kyrkolagen och psalmboken, samt i revisionen av kyrkohandboken.

Benzelie vandel var utmärkt genom Gudsfruktan, sträng sederenhet och en outtröttlig arbetsiver. Han blev erbjuden att bli adlad, men avböjde anbudet- ett exempel som följdes av tre av hans sju söner, som blev ärkebiskopar.

Dessa voro: den äldste Erik, den mellerste i ordningen Jakob och den yngste Henrik.

Om Benzelie barndom berättas, att han var mycket begiven på läsning. Han kunde t.ex. hava bibeln med sig då han gick och vallade får.
Det finns ännu kvar den sten på vilken han som barn brukade kliva upp på och predika för fåren. Den är nu delvis sönderslagen, men det berättas att den till formen varit alldeles lik en predikstol och den kallas än i dag för "biskopsstenen".

Den har varit hel ända till för några tiotal år tillbaka, då en broder till den nuvarande husbonden på Benzelie fädernegård, av obetänksamhet sprängde sönder den för att använda den som grund under en byggnad. En kort tid därefter föll han i skogen från ett träd , vid nedrivandet av ett fågelbo, och fick magen genomstucken av en stör, vilket medförde döden. Skrockfulla människor påstodo att detta var straffet därför, att han förstört den minnesrika stenen.
Det är dock ganska många som turistat till Bensbyn, bara för att se resterna av den, samt platsen där Benzelie föddes.

Under sin vistelse i Uppsala gjorde han vid ett tillfälle en påhälsning i sitt fädernehem. Hans moder ville då att han som vanligt skulle kliva upp i skåpsängen där han som barn brukade ligga, varvid han svarade: Nej, snälla mor, nu har jag vuxit ifrån skåpsängen.

Hans fader gjorde honom även ett besök då han blivit ärkebiskop i Uppsala. Han använde sig dock ej av tåg som man gör nu för tiden då man företager en resa till Uppsala.
I stället körde han med ett par oxar ända ner till Uppsala för att hälsa på sin son, klädd i en kalvskinns päls med den ludna sidan inåtvänd.

Vid sin ankomst dit frågade han var ärkebiskopen bodde. I köket blev han mottagen av en jungfru vilken han tillfrågade: "Ern Ärik heim"? Jungfrun förstod dock inte vad den främmande gubben sade utan tillkallade sin husbonde. Denne blev mycket glad, då han fick syn på sin gamle far, samt förde honom in och presenterade honom för alla sina gäster, vilket visar hur ädel karaktär han var.

............................................................................................................................................................................................................................................................................

Astrid Maria Norlin föddes 10/9 1900 på gården Bensbyn 11"NorlinschKäll" som ligger 300 meter söder om Benzelius fädernegård och helt nära den s. k."Biskopshällan".

Man kan förstå att Bensbyborna , och framför allt då grannarna, i äldre tider funderat på ,och berättat historier kring, en så berömd person som Erik Benzelius d.ä.

Här, några notiser kring de personer som nämns i berättelsen som, enligt Astrids son Ingemar Norlin, troligen skrivits när hon gick på seminariet, på 20-talet, som fritt valt arbete.

I samband med berättelsen om den sargade "predikstolen" talas om "nuvarande ägare" som vid den tiden var Herman Ek f. 3/10 1879. Hans ende bror hette Karl August f. 2/1 1875 och dog väldigt ung den 11/7 1886 ( kanske i samband med trädklättring). Alltså endast 11 år gammal.

Kring historien om faderns besök i Uppsala , så är det väl just en sån historia som kan ha berättats i folkmun när fantasin blandades med lösryckta fakta som man fick nöja sig med innan senare tiders forskning bl.a Prosten Nordbergs böcker kommit ut. Fakta enligt dessa forskare är emellertid att Erik Benzelius far Henrik Jakobsson är död redan i februari 1654. Möjligen kan någon annan släkting besökt Uppsala i början av 1700-talet. /HH