Ordförandena i föreningen 1916-2017

 

En presentation av samtliga som har haft uppdraget som ordförande i Nässjö Hembygdsförening under åren
från 1916 fram till idag.
Bilderna och texterna är hämtade från tidigare nummer av föreningens medlemsblad.

 

 


Johan August Brinell    1916-1924

Johan August Brinell var med vid bildandet av föreningen och blev dess förste ordförande.

Brinells livsverk är berättelsen om bondsonen som efter begränsade studier energiskt utnyttjade sin fallenhet för teknik och forskning på ett självständigt och nyskapande sätt. Det blev järnhanteringen som fick förmånen att dra nytta av hans stora arbetskapacitet och hans analyserande förmåga.

I byn Fägerhult mellan Bringetofta och Malmbäck föddel 1849 Johan August Månsson, son till hemmansägare Johannes Månsson och hans hustru. Namnet Brinell, som så småningom antogs syftar på hemsocknen Bringetofta, vilken nu till större delen ingår i Nässjö kommun.
Vid 15 års ålder bestämde sig Johan August för att studera istället för att bli kvar på fädernesgården, vilket fadern helst hade sett. Det verkar troligt att studieplanerna stöddes av morbrodern, skollärare C.D. Peterson i Nässjö.

Brinells studier utöver folkskola begränsades till tre år vid Jönköpings läroverk plus tre år vid tekniska elementarskolan i Borås, där han tog examen vid 22 års ålder. Större delen av sitt stora vetande inhämtade han istället genom iakttagelser i sitt arbete och genom självstudier.
Efter ett par korta anställningar hamnade han på Lesjöfors järnverk. Hans forskarhåg beträffande allt so rörde järn och dess framställning väcktes snabbt och den fortsatte livet ut.

År 1882 då Brinell var 33 år, tackade han ja till ett erbjudande om att bli överingejör vid Fagersta bruk. Där stannade han i 21 år.
Han tillträdde därefter en nyinrättad tjänst som överingenjör vid Jernkontoret i Stockholm. Där blev han kvar till 1914. Inför världsutställningen i Paris år 1900 hade han fullföljt en del av sina forskningsidéer och han redovisade flera resultat, som väckte stor uppmärksamhet.
Detta gällde även den av honom utarbetade metoden att bestämma fasta kroppars hårdhet, en metod som genom sin enkelhet röjer upphovsmannens fantasi. Provningen består i att en härdad stålkula med viss hårdhet och viss storlek, under ett givet tryck pressas mot det material som ska undersökas. Diametern på intrycket blir då ett mått på hårdheten — ju hårdare material desto mindre diameter. Det i hela världen använda namnet på det hårdhetstal, som bestämts på detta sätt, är Brinelltal.

Så småningom fick Brinell del av den ena internationella utmärkelsen efter den andra. Hans kontakter med järnverk och forskare i andra järnproducerande länder var mångsidiga och vitt utbredda. Allt pekar på att hans anseende som forskare var utomordentligt gott. Brinell hade under alla åren hållit en mycket nära kontakt med sin hembygd. Han köpte fädernegården vid sekelskiftet, dels som bostad åt föräldrarna och dels som semesterbostad åt sig själv och sin familj. Därefter lät han utföra mycket arbete på gården och dess byggnader. Han anlade dessutom en vacker trädgård.

Trots detta så blev det inte Fägerhult utan Nässjö som blev hans bostadsort under pensionsåldern. Han lät bygga den rymliga villa, som ligger mittemot ingången till vattentornet och som nu ägs av Odd Fellow. Måhända bidrog härtill att han 1906 hade startat torvströfabriken vid Boda mosse i Nässjös utkant mot Fredriksdal. När Nässjö hembygdsförening bildades år 1916, blev han dess förste ordförande och han kvarstod som sådan till 1924.
Under åren i Nässjö sökte Brinell så gott det gick att fortsätta med sin forskning. Så småningom tog dock sjukdom överhanden. År 1924 flyttade han tillbaka till Stockholm. Han dog där året därpå och är begravd på en av Stockholms kyrkogårdar.

 

 


Albin Jansohn   1925-1934

Albin föddes 1864 i Glanshammars socken strax utanför Örebro. Hans föräldrar Jan och Albertina Andersson var jordbrukare. Albin var nummer fyra i den stora syskonskaran, som bestod av sex pojkar och två flickor.
Under barn- och ungdomsåren behövdes han som arbetskraft i lantbruksarbetet. Det var vanligt att sönerna fick utföra vad som ansågs vara manliga sysslor, d.v.s. sköta hästarna, valla kreaturen, tröska och hämta virke i skogen.

Albins mor avled sommaren 1882 och det tog fadern mycket hårt. Kort efter hustruns bortgång så dog Jan efter sviterna av en lunginflammation. Efter föräldrarnas död tyckte förmyndaren och Albins äldre bröder att han skulle ta över gården på arrende eller genom köp. Detta sa dock Albin bestämt nej till. Orsaken var att han inte ville dras med skulder, resten av sitt liv. Han förstod att det skulle bli dyrt att lösa ut sina syskon.
Emellertid så skötte Albin, tillsammans med en bror och ett hembiträde gården tills det var dags för auktion och beslut om lämplig arrendator. För pengarna som han erhöll genom bland annat årlig avkastning, genomgick Albin sedermera utbildningar utan att behöva sätta sig i skuld.

Efter genomförd värnplikt utbildade sig Albin till rättare på Kilanda Lantbruksskola utanför Göteborg. Utbildningen varade i två år, varefter han fick en tjänst som just rättare på egendomen Särö i Halland.
Tjänsten på Särö varade i ett år, då han bestämde sig för att förkovra sig ytterligare. Det gjorde han på Skeppsholmens lantbruks- och bokhålleriskola i trakten av Ulricehamn, Efter denna utbildning kunde Albin erhålla anställning som inspektor och därigenom slippa att delta i arbetet. Dock var han inte nöjd med utbildningen, utan tyckte att den var alldeles för slö. Därför så sökte han efter en elevplats vid ett jordbruk. Han fick plats på en större gård i Värmland, Molkoms bruk. Han var inte den ende eleven på gården, utan det fanns även en mejerielev vid namn Alfhild Österlind. Hon blev sedermera Albins hustru.

Albin ökade sin kassa genom att på hösten köpa havre, som han sålde på våren med god vinst. Kassan utökades ytterligare genom att han fick ut sitt arv på 1000 kronor. Han blev härmed affärsman och fortsatte att göra affärer. Vid denna tid sökte Albin och fick arbete som inspektor i Fliseryd. i Småland. På den här tiden var en vanlig årslön för en inspektor 300 kronor.

Albin fick kontakt med en firma i Nässjö vid namn Krooks Affärsbyrå. Han blev erbjuden att köpa firman för 2000 kronor. Vid denna tidpunkt hade dock Albin inte dessa medel och begärde därför betänketid. Så småningom sa han ja till affären, som kunde möjliggöras genom ett lån av sin syster Ada i Stockholm.
Albin bosatte sig i Nässjö hösten 1892. Nässjö var då ett litet obetydligt municipal-samhälle. En stor brand hade härjat i de norra delarna tidigare detta år och nödbostäder hade uppförts i den del där Norråsaskolan numera är belägen.

En av Albins första vänner i Nässjö var lärare Ekner, en vänskap som varade livet ut. Dessa båda tog över matserveringen Nässjö Nykterhetsvärdshus av en man vid namn Isaksson. Byggmästare Gudéhn gick i borgen för affären. En tid senare blev Albin ensam ägare till värdshuset.
Påsken 1893 reste Albin till sin blivande svärfar fabrikör Österlinds hem i Fenneslunda vid Ulricehamn, för att förlova sig med sin Alfhild. I augusti 1894 var det dags för giftermål. När de kom till Nässjö mottogs paret med kulörta lyktor och grönt i träden utanför det blivande hemmet. Tal hölls och det bjöds på kaffe.

På sensommaren 1895 tog Alfhild över värdshuset, efter att ha genomgått hushållskurser på Stora Hotellet i Jönköping. För att få ekonomin att gå ihop hyrde de ut rum på nedre botten i huset.
Albin var intresserad av kommunalpolitik. Därför besökte han nästan alla stämmor som hölls, såväl municipalstämmor som kommunal- och kyrkostämmor. Till en början lyssnade han mest, men så småningom började han även att delta i debatten. Kommunalstämmans ordförande var en bekant till Albin, nämligen kantorn och folkskol-
läraren Justus Andrén. I kyrkostämman var prästen Fingal Bergquist ordförande.

Albin började mer allmänt att delta i kommunala angelägenheter och det första invalet blev i kommunalnämnden. År 1908 avsade sig källarmästare Carl Peterson posten som municipalnämndens ordförande. Många var intresserade av att bli hans efterträdare och det diskuterades livligt vem det skulle bli. Valet blev dock enhälligt och Albin Jansohn fick positionen som ordförande i municipalnämnden. För hans företrädare hade det inte utgått någon som helst ersättning, vilket ansågs felaktigt. Från och med att Albin blev ordförande, utgick ett arvode på 1000 kronor per år, vilket sedermera ökades till 1500 kronor.

Inom kort började ett ansvarsfullt arbete för Albin. Det tillsattes ofta av municipalstämman kommittéer för olika ändamål. Albin valdes ofta in och för det mesta fick han inta ordförandeposten. Detta innebar att arbetet blev både omfattande och emellanåt arbetsamt. Emellertid så bekymrade detta inte honom nämnvärt. Han trivdes med sina politiska uppdrag och var vid denna tid i sina bästa år. Vid denna tid var elverket i Ramsjöholm under byggnad och i det närmast färdigt. I styrelsen för detta blev Albin invald.

Arbetet med sökande av vatten för anläggande av en vattenledning i Nässjö hade startat. En kommitté bildades och Albin blev ordförande. En representant från Väg- och Vattenbyrån i Stockholm kom för att se på terrängförhållandena. Det föreslogs att man skulle provpumpa vid Lugnet, på mark tillhörande nämndeman Frans Pettersson i Åker. Man kom fram till att det på området fanns vatten för ett samhälle på c:a 7000 innevånare. Kommittén beslöt då att köpa området, vilket inte mötte några hinder. Man hade olika åsikter om var vattenledningen skulle dras fram. Några ville att den skulle dras genom Handskerydsområdet. Bönderna där begärde dock ett orimligt högt pris för detta. Senare besökte Albin och en tillförordnad stadsingenjör nämndeman Pettersson i Åker för att undersöka om denne hade något emot att huvudledningen mot samhället drogs över hans mark. Han medgav detta helt kostnadsfritt. Vatten- och avloppsledningarna blev färdiga på hösten 1912. Detta firades med en enkel tillställning på hotell Svensson i närvaro av kommittén och ovannämnde representant från Väg- och Vattenbyrån.

Husägarna fick bekosta indragning av vatten och avlopp själva. Detta kunde bli ganska dyrbart om fastigheten var belägen långt från huvudledningen. Man slapp dock att bära vatten från brunnar och köra bort slasken i stora vagnar.
Samtidigt med vattenledningen hade det påbörjats en förbättring av torg och gator genom stensättning. Även till detta arbete utsågs en kommitté, där Albin förstås blev ordförande. Man beslöt att gångbanor på torget och i mitten av huvudgatorna skulle sättas med tuktad sten och i övrigt med fältsten. Såväl vattenledning som stensättning av gator och torg kostade mycket pengar, men det var inte heller obetydliga inkomster genom försäljning av tomter.

I samhället fanns även en fastighetsförening i vilken Albin ingick. Han var vice ordförande fram till att Nässjö blev stad 1914 då han avsade sig uppdraget, men blev kvar i föreningen. 1908 bildades Nässjö Köpmannaförening och vem blev dess förste ordförande om inte Albin Jansohn. Även denna post avsade han sig 1914.
1913 öppnade Göteborgs Handelsbank ett avdelningskontor i Nässjö, med Albin som direktör. Hans årslön för detta uppdrag var 2000 kronor.

Nässjö blev som bekant stad 1914. I kommittén som arbetat med frågan om stadsrättigheter ingick förstås Albin Jansohn. När stadsstyrelsen valdes utsågs han till dess ordförande, en post han innehade ända till 1932.
Första halvåret 1933 var Albin tillförordnad kommunalborgmästare. En ny lag trädde då i kraft, innebärande att för alla städer under landsrätt upphörde förutvarande bestämmelser och i stället för stadsstyre skulle det utses en kommunalborgmästare. Senare under året valdes August Johnsson till ordinarie borgmästare, en tjänst han hade fram till och med 1950.

År 1916 vid en bjudning hos buntmakare Håkansson ansågs tiden vara inne för att bilda en hembygdsförening. Albin fick uppdraget att föra saken vidare och han blev ordförande i en interimsstyrelse. Johan August Brinell hade nyligen flyttat till Nässjö och Albin var intresserad av dennes åsikter i frågan. Brinell berättade då att han hade en bekant, stadsrevisor Axel Ramm i Göteborg, som var väl insatt i ämnet. Denne var son till den i Nässjö välkände folkskolläraren C.D. Pettersson. Ramm kom till Nässjö och höll ett före-
drag i ämnet. I samband med detta beslutades att en hembygdsförening skulle bildas
med syfte att från förstörelse rädda minnesmärken av kulturhistoriskt intresse och att helst i därför lämpliga byggnader förvara sådana föremål från äldre eller senare tid som belysa ortens folkliv och odlingshistoria.
Brinell valdes till ordförande och Jansohn valdes till vice ordförande. Man startade snabbt sitt arbete med att samla in fornföremål och äldre allmogeting. De mest nitiska reste runt i en bil som Albin ställde till förfogande och samlade in saker.

Albin tog över ordförandeskapet i hembygdsföreningen 1925 och innehade det till 1935, då han blev hedersordförande. Alla de uppdrag som Albin åtagit sig, avvecklades efter hand. Efter att ha varit änkeman i fyra år, avled Albin 1954 vid 90 års ålder.

Albin och Alfhild Jansohn ligger begravda på Skogskyrkogården i Nässjö

 

 


Karl Bäckstrand   1935-1937

När Karl Bäckstrand endast 53 år gammal mitt uppe i sin fostrargärning helt plötsligt rycktes bort den 4 december 1937, väckte hans bortgång stor sorg och förstämning i vidare kretsar. Karl hade under sin trettioåriga nässjötid gjort sig allmänt avhållen och aktad för sitt försynta och nobla uppträdande.

Överlärare Bäckstrand var född den 25 mars 1884 i Medeltorp i Bringetofta socken, ett par mil från Nässjö. Fadern var lantbrukare men i faderns spår ville inte sonen gå, utan han valde lärarens kall.
Efter folkskollärareexamen i Linköping 1905 och en tids lärareverksamhet på annan ort, blev Bäckstrand folkskollärare i Nässjö 1906. Från 1933 var han överlärare inom Nässjös skoldistrikt.
Under sin tid i Nässjö tog han livligt del i det kommunala arbetet och tillhörde Nässjö stadsfullmäktige en lång följd av år. En rad av kommité- och styrelseuppdrag upptog hans tid men en av de käraste var som ordförande i Nässjö hembygdsförening. För detta hyrde han ett varmt intresse och nedlade ett högt skattat arbete för hembygdsrörelsen även i länet.

Karl och Sigrid Bäckstrand ligger begravda på Anneforskyrkogården i Nässjö.

 

 

 


Oskar Hultqvist   1938-1943

Karl Oscar Hultqvist föddes den 14 september 1883 i Malkolmslund Sävsjö i Norra Ljunga socken. Oscars föräldrar var Johannes Malkolm och Anna Greta Hultqvist. De gifte sig i Bolestad i Bringetofta socken den 11 april 1857.
Malkolm var liksom sin far Jonas Hultqvist trumslagare vid Jönköpings Kongliga Regemente. Anna Greta var hemmafru, vilket var den naturliga sysslan vid den tiden. Oscars föräldrar fick elva barn tillsammans, så det blev trångt i backstugorna. Man flyttade till flera backstugor inom Bringetofta socken, innan det fanns en möjlighet att flytta till ett eget hus i Sävsjö.

Flyttningen gjordes den 4 oktober 1875 från backstugan Svärdsäng i Bringetofta socken. Huset i Sävsjö döptes till Malkolmslund och finns fortfarande kvar i ett fint renoverat skick. Vit flytten till Malkolmslund var barnaskaran sju barn varav det äldsta barnet var arton år och det yngsta ett år.
Fyra av barnen i den stora barnaskaran är födda i Malkolmslund varav Oscar är det sista barnet. Året innan Oscar föddes så emigrerade en av hans bröder vid 21 års ålder till Amerika år 1882. Det dröjde sedan elva år innan det var dags för en syster att vid 19 års ålder emigrera 1893. Två av barnen som var födda i Malkolmslund dog före tre års ålder av sjukdom.

Efter sin anställning som trumslagare hade Oscars far övergått till att bli gårdfarihandlare. Inkomsterna på detta arbete var inte så över sig och med en stor familj så var inte ekonomin särskilt bra, de första åren i Sävsjö. Ordet utfattig är noterat i husförhörs-
längden. Men det blev bättre när barnen växte upp och kunde klara sig själva.
Så småningom började flera av Oscars bröder att jobba med inriktning på handel och eget företagande i Sävsjö. För Oscars del så ledde det till att han efter flera anställningar inom handel flyttade till Nässjö den 24 oktober 1907. Han övertog då en av Nässjös äldsta affärer inom speceri- och manufakturhandel som startades redan 1870.

Oscar Hultqvists Specei- och Manufakturaffär blev det nya namnet på affärsverksamheten. 1911 flyttade affären till lokaler i hörnet av Västra Torggatan (idag Storgatan) och Magasinsgatan (idag Köpmangatan). Sex affärsbiträden hade vid denna tidpunkt anställning i affären.
Oscar gifte sig den 1 december 1907 med Ebba Maria från Norra Sandsjö. Tillsammans fick de tre döttrar. En dotter avled i tidig ålder, en dotter flyttade till Kalmar och en dotter flyttade till Uppsala.

Oscar Hultqvist kom tidigt in i affärs- och föreningslivet i Nässjö. Han titulerades så småningom grosshandlare och hade flera uppdrag i bolagsstyrelser och föreningar såsom:

Chef för Banankompaniets nederlag i Nässjä
Sekreterare i köpmannaföreningen 1913-1923
Vice ordförande i Nässjö Köpmannaförening 1924-1927
Ordförande i Nässjö Foder- och Spannmåls AB
Nämndeman
Ledamot av kyrkorådet
Vice ordförande i styrelsen för Smålands Enskilda Bank i Nässjö
Nässjö Hembygdsförenings ordförande 1938-1943

Oscar Hultqvist avled den 30 augusti 1949 i Nässjö
Oscar och hans fru Ebba ligger begravd på Anneforskyrkogården i Nässjö

Denna personbeskrivning är skriven av Rolf Wilhelmsson, fd. styrelseledamot i Nässjö Hembygdsförening. Oscar är hans morfars farbror.

 

 


Carl Ericson   1944-1947

Född 1889 i Tarsled församling i nuvarande Herrljunga kommun. Utexaminerad från Chalmers högre avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst. Avdelningsingenjör vid Lysekil-Smedbergs och Sävsjöström-Nässjö järnvägsbyggnader 1911-1915. Kontrollant vid Borås-Ulricehamns järnvägsbyggnad 1916. Anställd vid Göteborg stads byggnadskontor 1917.
Carl blev Nässjö stads förste stadsingenjör 1919. Han upprätthöll denna tjänst till 1948 och var även i tjänst som stadsarkitekt till 1944. Han ritade som sådan ett flertal hus i Nässjö, bland annat följande:
Bangårdsgatan 21    1921

Elim/Filadelfia i hörnet Brogatan/Rådhusgatan   1921
Sjögärdsgatan 17     1925
Mariagatan 45   (gamla BB)    1926
Tillbyggnad Stortorget 2   (Sparbankshuset)    1926
Queckfeldtsgatan 97    1930
Bangårdsgatan 18        1935
Queckfeldtsgatan 93    1935
Centralskolans annex på Rådhusgatan   1938
Tillbyggnad av Norråsaskolan     1939
Storgatan 60    1943

I Josef Rydéns bok Nässjö under järnvägsepoken står att läsa följande:
Våren 1920 föreslog byggnadsnämnden stadsfullmäktige att gatunamnen i staden skulle revideras och förnyas. De gamla namnen gick, för huvudgatorna i centrum, tillbaka till Espings byggnadsplan; andra hade kommit till under municipalsamhällets tid.

Stadsingenjör Carl Ericson lade fram ett förslag till nya eller reviderade gatunamn. Det granskades och ändrades delvis, av en särskild kommitté som stadsfullmäktige tillsatte. Ett särskilt utlåtande av folkhögskolerektorn Johannes Boethius påverkade också ärendet.

 

 


Rune Andrén   1948-1951

Rune Andrén föddes i Nässjö 1903 och var son till Justus Andrén. Justus var föreningens förste sekreterare, från starten 1916 till 1942. Rune kom in i styrelsen 1942, var vice ordförande 1946-1947 och ordförande 1948-1951.

Rune var till professionen tandläkare. Många av oss äldre nässjöbor minns honom som skoltandläkare i Centralskolan. Han var en mycket bestämd tandläkare och man gick med darrande steg till övervåningen för att få sin behandling.

I unga år var Rune en mycket duktig friidrottare och vann 1923 DM-tecken för juniorer och 1926 kom han trea på 100 meter. 1925 fanns Runes namn med i Idrottsbladet, där man skriver om NIF:s duktiga längdhoppare. Han toppar listan med resultatet 6,67 meter.
Rune var efter sin aktiva tid ordförande i Nässjö idrottsförening mellan åren 1933-1941.

Rune och hans fru Elin ligger begravda på Anneforskyrkogården i Nässjö.

 

 


Olof Andrén   1951-1964

Med ett stort engagemang i sitt arbete har Olof Andrén spelat en avgörande roll för föreningen, under en tid då verksamheten expanderade starkt. Som ledamot i länets hembygdsförbunds styrelse och som kommunal- och landstingspolitiker tillförde han förningen många värdefulla idéer och impulser.

Olof såg det som en av sina huvuduppgifter att finna förståelse av det värde som tillskapats i hembygdsparken. Han var en ivrig förespråkare för det ansvar, som han ansåg att staden borde ta gentemot föreningens byggnader och parkens skötsel.

 

 

Under den tid som Olof Andrén var ordförande, hände bland annat följande:

1951   Handelsboden från Hånger köptes in, flyttades hit och invigdes 1952.

1952   Gästgivaregården från Esperyd köptes in, flyttades hit och invigdes 1953.

1957   Stinsbostaden från 1864 belägen i centrala Nässjö, skänktes av
Fastighets AB Linden och fraktades upp till hembygdsparken under tre höstveckor.

1958   Rislings gamla källare skänktes av familjen Randholm, men den visade sig för svår    att bevara.

1958   Ångloket ”A. Wilhelm Petri” (som trafikerat linjen Sävsjö-Vetlanda) kom till parken  tillsammans med en personvagn från Mönsterås-Åseda järnväg.

1959   Ångloket ”Mormor” från Bödabanan på Öland, införlivades med samlingarna.

1963   Ångloket ”KM Nelson” från Nättraby-Alnaryd-Elmeboda Järnväg kommer till            parken.

 

 


Carl Johansson   1965-1967

Carl Johansson föddes i Nässjö där han växte upp, gick i skola och därefter fick anställning som metallarbetare på Bröderna Walfridssons Metallfabrik på Rådhusgatan 43. Han gick på Sörängens Folkhögskola och var därefter medlem i elevförbundets styrelse och dess kassör i drygt 30 år.
Som exekutor arbetade han i 33 år, fram till sin pensionering och tilldelades medalj för nit och redlighet i rikets tjänst.

Carl Johansson var mycket kulturellt intresserad. Hembygdsvården stod hans hjärta nära sedan barndomen och i hembygdsrörelsen var han aktiv under hela sitt långa och verksamma liv. Han var även nykterhetsvän och medlem i NTO sedan 1922. Under ett antal år representerade han socialdemokratiska partiet i Nässjö stadsfullmäktige. Carl var en av grundarna av Nässjö orkesterförening. Han var själv musiker och tilldelades efter 25 år i orkesterföreningen Sveriges orkesterförenings madalj

För sitt arbete som hembygdsforskare tilldelades han bland annat Nässjö kommuns kulturstipendium. 1981 fick han Hembygdsförbundets guldmedalj.
Nässjö och hembygden var honom kär och bevarandet av de gamla kulturmiljöerna i hemstaden var en hjärtefråga.

 

 


Tore Andrén   1968-1984

Tore Andrén föddes i Nässjö 1921 och var son till Olof Andrén  och sonson till Justus Andrén.

Efter utbildning och arbete på annan ort återkom Tore till Nässjö och fick anställning som lektor på läroverket (nuvarande Norråsaskolan). 1963 blev han studierektor vid samma skola.
När Brinellskolan stod klar 1971 blev han stf rektor på denna skola. Tore avslutade sin skolgärning som rektor mellan åren 1981-1984

 

 

 

 

 


Gunnar Franzon   1985

Gunnar Franzon var verksam i styrelsen
i hela 25 år 1980-2005.
Kassör: 1982
Ordförande: 1985
Stugfogde: 1988-2000
I sitt yrkesverksamma liv var Gunnar målare
och senare mätningsman, anställd av Svenska Målareförbundet. Han var även ordförande för förbundets avdelning 82, under 60-talet. Även i övrigt var han mycket aktiv inom arbetarrörelsen i Nässjö.

Uppgiften som stugfogde bestod i att se till att alla stugor i parken fick det fortlöpande underhåll som krävdes.
1985 då Gunnar var ordförande, gjordes ett försök att bilda en ungdomsavdelning och tre unga killar valdes in i styrelsen. När gymnasietiden var över för dessa och de lämnade Nässjö för vidare studier, upphörde tyvärr försöket och inga efterträdare stod att finna.

 

 


Stig Gyllén   1986-1987

Stig Gyllén var verksam i styrelsen mellan 1965-1999.
Ordförande: 1986-1987
Sekreterare: 1968-1970
Kassör: 1986-1999

Stig föddes och växte upp i Malmö. Hans far och farbror drev möbelaffär med egen finsnickeriverkstad. Åtskillig tid tillbringades i verkstaden och Stig lärde sig där en hel del praktiskt,  som han fick nytta av hela livet.
Studentexamen avlades på tekniskt gymnasium och han blev senare ingenjör med anställning på Kockums där han ritade ubåtar. Efter kriget började en lång anställning hos SJ, med en första placering i Boden som arbetsledare på lokverkstaden.
Efter sejourer i Skara och Kristinehamn, kom Stig 1961 till lokverkstaden i Nässjö som maskiningenjör. Han var gärna med ute på uppdrag och arbetade på fältet som en i laget, fast han var chef. Han var under åren 1964-1986 chef för SJ:s driftsverkstäder i Småland och Östergötland.
Utöver att Stig var verksam i vår förening var han aktiv inom Odd Fellow, Rotary och Hemvärnet. Han var mycket noggrann i allt han gjorde, alltid glad och tillmötesgående mot alla och var en omtyckt chef.

 

 


Josef Rydén   1988-1994

Josef Rydén föddes i Kulltorp, numera Gnosjö kommun 1932. Föräldrarna Aron och Nellie var industriidkare respektive distriktsbarnmorska.

1951   Studentexamen efter studier vid Hermods Korrespondansinstitut.

1953-1957   Studier i Lund till fil.mag.-examen.

1957-1997   Gymnasielärare i Nässjö, först som adjunkt. Från 1967 lektor, efter studier vid sidan av jobbet, till fil.lic.-examen i historia. Josef har undervisat i svenska, historia och filosofi.

1962-1994   Ledamot i Nässjö hembygdsförenings styrelse, de sista sju åren som ordförande.

1971-1987   Sekreterare i Nässjöbygdens hembygdsråd.

1976-1988   Ledamot i styrelsen för Jönköpings läns hembygdsförbund, varav åtta år som ordförande.

1977-1993   Ledamot i styrelsen för Riksförbundet för Hembygdsvård, de sista fem åren som ordförande

 

 


Stig Johansson   1995-2002

Född i Nässjö 1931. En del av uppväxten finns beskriven av Stig själv under rubriken Att växa upp i Handskeryd i den av hembygdsföreningen utgivna jubileumsboken.

Yrkeslivet inleddes 1948 med anställning på Göteborgs bank. Han följde sedan bankens alla ägarskiften till pensioneringen 1991. Stig var under åren bland annat chef i Getinge och Eksjö.
Bland de uppdrag som han har haft kan nämnas att han varit vd i Odd Fellow, i Nässjö Fastighets AB och ordförande i Nässjö Vykorts- och Filateliförening.

Stig valdes in i styrelsen för Nässjö hembygdsförening 1992 och var ordförande
1995-2002. Han är nu vice ordförande sedan 2014. 2010 tilldelades han länsförbundets förtjänstmedalj för sina insatser i hembygdsrörelsen.
Stig arbetade under sin ordförandeperiod flitigt för att Hembygdsparken skulle få en fast scen. Drömmen blev verklighet 1998 och parken blev än mer än tidigare en mötesplats sommartid i och med att de publikdragande arrangemangen Onsdagskvällar i Hembygdsparken då började att anordnas.
Samma år började också nationaldagsfirandet att förläggas till parken.

 

 


Erik A.T.  Gustafson   2003-2004

Född i Stockaryd 1937. Flyttade med föräldrarna redan året därpå till Malmbäck och efter avslutad skolgång till Nässjö.

Yrkeslivet inleddes på Posten där han under en tvåårsperiod arbetade som brevbärare, men SJ lockade och under de följande åtta åren var Erik banbiträde vid Elektrobyggnaderna.
Under denna period var han också under olika omgångar i FN-tjänst i Gaza och på Cypern. Därefter följde anställning på Nässjöhus under fyra år och på Tobaksmonopolet två år, innan en 30-årig yrkeskarriär som brand- och ambulansman på Brandkåren inleddes 1968.
Erik valdes in i styrelsen för Nässjö hembygdsförening 1991 och var kvar till 2004, De sista åren som ordförande
Han såg tidigt till att Malmbäcks gamla brandbil, som för övrigt finns i våra samlingar, försattes i körbart skick delvis med hjälp av kunnigt folk från Brandkåren. Bilen syntes sedan i många olika sammanhang såsom veteranbilsrallyn och vid festligheter av olika slag.
Ett speciellt minne från sin ordförandeperiod har Erik från en tillställning där Totta Näslund och Lasse Tennander under en gratisturné med namnet ”Musik under bar himmel”, framträdde i hembygdsparken. Evenemanget lockade en publik på drygt 300 betalande och inbringade ett netto på drygt 6000 kronor till Hembygdsföreningen.

 

 


Anders Ekholm   2005-2007

Född 1932 uppväxt i Nässjö. Tog studenten 1951 i den allra första kullen som utexaminerades vid Högre Allmänna Läroverket i Nässjö. Studierna fortsatte i Lund, där Anders blev fil. mag. 1956 och fil. lic. 1961. och därefter på Lärarhögskolan i Malmö.
Han kom åter till Nässjö och dess gymnasium 1963, där en tjänst som lektor med ämnena geografi och biologi upprätthölls ända fram till 1992.

Kommunalt i Nässjö var Anders bland annat vice ordförande i både Kultur och Fritidsnämnden och i parlamentariska nämnden.
Under en period runt sekelskiftet var Anders programledare i närradion med ett program kallat Anders och hans vänner. I detta program medverkade en rad kända nässjöbor, bland andra Ulla Nordin, Gunnar Randholm och Lennart Israelsson mera känd som Aktiestinsen. Några av dessa program finns sparade i Hembygdsföreningens arkiv.

Anders har alltid varit intresserad av körsång, först under studietiden i Lund och senare i Nässjö Manskör, där han har varit både ordförande och dirigent. Efter flytt till Uppsala 2008 är han nu aktiv i Orphei Drängars veteraner, nu likt tidigare som förstabas.

 

 


Meier Andersson   2008-

Meier Andersson föddes i Jönköping 1938 och växte upp på Karlagatan i Nässjö, närmare bestämt i det hus som tidigare varit folkhögskola. Denna vackra byggnad var folkhögskola från 1897 till 1914, då man byggde en ny anläggning i Sörängen.

Efter att ha tagit realexamen 1955 så blev det studier i Hässleholm, där han avlade ingenjörsexamen 1959.
Första jobbet blev hos AB Vägförbättringar vid byggandet av E4:an, som passerar nedanför dåvarande  regementet A6. Därefter följde anställningar på gatukontoret i Nässjö 1960-1964 och stadsarkitektkontoret i Eksjö
1965-1969. Från och med 1969 och fram till pensionen 2004 arbetade Meier som planarkitekt i Nässjö kommun.

Meier blev tidigt intresserad av idrott och gamla idrottsplatsen, där varuhuset Lidl numera ligger, blev tidigt hans ”andra hem”. Han blev så småningom en pålitlig försvarsklippa i Nässjö IF:s framgångsrika elitserielag i bandy. Han medverkade i inte mindre än 180 seriematcher under åren 1957-1970. Meier spelade även ett antal landskamper.

Meier kom med i Nässjö Hembygdsförenings styrelse 1998 och han var sekreterare mellan åren 2004-2007 och vice ordförande 2005-2007. 2008 valdes han till ordförande i föreningen. Han är också sedan 2011 ordförande i Nässjöbygdens Hembygdsråd. Under Meiers tid som ordförande har takomläggningar skett på Gästgivaregården och Stinsbostaden. Även en ny korvbod har uppförts och en återuppbyggnad av Krogen som eldhärjades 2014.

För sitt arbete för hembygden har Meier erhållit Nässjö kommuns kulturpris 2009 och Jönköpings Läns Hembygdsförbunds guldmedalj 2014.

Hitta aktivitet

Inga aktiviteter