Ortsnamn Munka-Ljungby K-R

Kollinge:

Ett hemman om 1/16 mantal.  Namnet är knappast något äkta inge-namn. Man kan gissa, att der är ett öknamn, som gården fått, eftersom där var kallt.  Gården låg i närheten av en mosse, och husen var kanske inte så välbyggda.

Gården låg strax norr om Axtorp nr 12. Vid laga skifte flyttades jorden ut till trakten av Nya Axtorp, Där finns än i dag gården Kollinge. De gamla gårdshusen vid Axtorp gjordes om till ett torp, som kallades Kollingehus.

Krokhusen:

Tre torp, som anlagts på 1600-talet. De är omnämnda i 1690 års mantals-längd. De kallades Norra Krokhuset, Mellankrokhuset och (något inkonsekvent) Östra Krokhuset.  Innehavarna av två av (möjligen någon tid alla tre) torpen hette Krok. Om de tagit sitt efternamn efter Krokhusen eller om de blivit namngivare åt torpen, är ovisst. Troligen är det förstnämnda förhållandet för handen.  Rössjöholmsån gör flera mindre krökar vid torpen, och det är sannolikt dessa krökar, som givit upphov till namnet Krokhusen.

Vid laga skifte övergick Krokhusen till att bli mantalssatta gårdar.  Norra Krokhuset och Mellankrokhuset  ingick i Hillarp nr 20 och Östra Krokhuset i  Hillarp nr 21.

Kroppåkra:

Förleden Kropp betyder höjd. Kroppåkra ligger något högre än omgivningen. Det är dock fråga om en mycket liten höjdsträckning. Slutleden – åkra hör till en grupp ändelser, som var produktiva i ortnamnsgivningen perioden närmast före vikingatiden och under början av densamma.

Hemman:I 1624 års prästrelationer är Kroppåkra antecknat som ett torp. De torp, som antecknats i prästrelationerna, skattade dock som gårdar. Under 1700-talet och början av 1800-talet räknades Kroppåkra som ett helt mantal och var uppdelat på tre hemmanslotter. Under laga skifte såldes hela byn 1827. Den delades då i fem hemmanslotter, av vilka en utgjorde 1/3 mantal, medan de övriga omfattade 1/4 mantal.  Genom hemmansklyvningar har antalet hemmanslotter ökat till 16, av vilka 7 är bebyggda.

Torp: Per Anderssons torp, anlagt 1846, flyttat till Heagården 1859. Murare-Antons, anlagt 1867, friköpt 1910.

Lägenheter: Missionshuset Fridstorp, anlagt som privat flickskola 1866. 1883 bildades en missionsförening, som i början hyrde lokal i flickskolan men som 1910 köpte fastigheten. Församlingens småskola hyrde in sig där.

Kroppåkra småskola, byggd 1929. Verksamheten upphörde 1970. Numera såld till Pingstkyrkan,I slutet av 1960-talet bebyggdes ett bostadsområde vid Kroppåkra.

Kullagården:

Benämning på gården nr 12:44. Namnet anknyter till benämningen Axtorp nr 12 Kullarna, en gård, som fanns före laga skifte.

Lafogdabron:

Bro vid Skillinge, där enligt traditionen en ladufogde skulle ha blivit ihjälslagen av en grupp uppretade frälsebönder.

Lunnamöllan:

Omnämnd första gången 1862. Ägare var Johannes Josefsson. Sedan verksamheten nedlagts, såldes Lunnamöllan på 1960-talet till Munka Ljungby kommun, som lät riva de allra flesta byggnaderna. Ett hus finns numera kvar, och det används som samlingslokal.

Torp: Svensborg

Mossar: Inom socknen finns mossar med särskilda namn. Torv har tagits upp på flera ställen. Blanke mosse, Boabjärsmossen, Hunseröds mosse, Ilsbjärsmossen, Järnlösa mosse, Krokhusmossen, Mammeköpsmossen, Ramnasjömossen, Skillinge mosse, Spånga-mossen, Uggle-mossen, Vitamossen, Vångamossen, Ålagårdsmossen.

Munka Ljungby:

Namnet antyder, att byn anlagts på en ljunghed.  Östra och Västra Ljungby torde ha legat vid östra, respektive västra ändan av heden.  Munkar från Herrevadskloster kom till Munka Ljungby i slutet av 1100-talet. De lockades av vattenfallen på platsen. De byggde ut ett av fallen och anlade Röamölla. De byggde också den första stenkyrkan i församlingen. Den ersatte förmodligen en stavkyrka.

Kyrkan var patronat under Herrevadskloster ända fram till reformationen 1536. Flera gårdar i socknen lades under klostret.  Det är förklarligt, att byn betraktades som munkarnas tillhörighet och fick namnet Munka Ljungby.  Ändelsen –by var produktiv under mycket lång tid. Det är därför vanskligt att försöka bedöma byns ålder.  Många byar på –by har dock anlagts under vikingatiden och århundradena dessförinnan. Med tanke på grannbyarnas ålder, vågar man gissa, att Munka Ljungby tillkommit under 700- eller 800-talen.

Hemman: Vid 1700-talets början hade byn 14 hemmansnummer. De flesta gårdarna hade särskilda namn: Munkagården, efter släkten Munk, Fältskäraregården, Lille Jönsa gård, Ljunggården, Stora Rasmusa, Per Skomagares,  Pilagården, efter brukaren Nils Pihl, Bengt Sjudares, Pheilaregården, efter en brukare, som var spelman, Timmermansgården, Klippingegården, efter släkten Klipping, Nils Ljungs. Gården, som numera är riven, kallades ännu på 1900-talet Ljungsgården. Annexet.

Nr 14 hade troligen varit avsett för prästens avlöning. Prästen bodde vid Skillinge och hade ingen särskild prästgård. På Krabbarnas tid (före 1660) hade nr 14 kanske varit prästgård. 1673 uppges att en halv gård lagts under prästgården. Den var dock indragen 1723.  I Lunds Stifts Landebog uppges att sockenmännen byggt ett litet bol med litet åker och äng på allmänningsjord till prästen. Detta bol omnämns ännu 1653.  Bolet motsvarades möjligen av nr 14, som längre fram i tiden blev torp och kallades Poltava, som var bostad för klockaren i pastoratet. År 1900 byggdes Munka Ljungby nya folkskola på den tomt, där Poltava legat.

Vid skiftet uppdelades byns jord i 4 grupper: Nr 1-3, Nr 4, nr 5-10 och nr 11-14.  Byns hemman hade mark på tre ställen. Det fanns ett hemskifte med åkrar, ett skifte i Ängarna, där man skördade hö och ett skifte på Backarna, dit kreaturen drevs på sommarbete. Vid skiftet var lantmätaren noga med att ge hemmanen del i alla tre områdena. Bönderna, som hade stora kostnader för skiftet, sålde sin jord i Ängarna och på Backarna. Där uppstod ett betydande antal nya gårdar.

I Munka Ljungby by blev det ett antal små gårdar. Dessa såldes efter hand och styckades i många fall i tomter.  Vid tiden för skiftet var Munka Ljungby en utpräglad bondby. Då näringsfrihet infördes 1864, etablerade sig många hantverkare i byn.  Flera affärer startades.  År 1904 blev Pyttebanan (se nedan) färdig, och Munka Ljungby blev stationssamhälle. Flera fabriker etablerades, snickerifabrik, skofabrik, cementgjuteri och mekanisk verkstad.

Ställningen som hantverks- och industriby kulminerade under 1920- och 30-talen. Efter 2:a världskriget har många rörelser lagts ner, och Munka Ljungby har blivit alltmer sovstad för människor, som arbetar på annan ort.  Ställningen som bygdecentrum lever dock kvar med institutioner som kyrka, skolor, bibliotek, banker, post, affärer, sevicehus, sjukhem m.m.

Anmärkning: Pyttebanan var Ängelholm-Klippans järnväg. Den hade tre stationer i socknen; Skälderhus, Munka Ljungby och Ågård.  Benämningen Pyttebanan fick järnvägen efter en tvist mellan stinsen i Ängelholms Värn och snickaren Karl Hall.  Halls höns hade gått in på järnvägens område. Stinsen blev arg och stämde Hall, som fick betala 2 kr i böter. Hall, som var diktare, skrev en dikt om ”pyttorna på banan”.

Torp och hus: Annetorp, Backahuset, Bendern (blev så småningom 5 olika torp), Blanketorp, Bäckatorp, Carlsbo, Catrineholm, Christinehem, Christine-lund, Christinero, Daltorp, Ekeberg, Elisborg, Fattighuset, Fredensborg, Fridhem, Församlingens arbetsinrättning, Gödmanstorp, Hessletorp, Johnstorp, Jonstorp, Karindal, Karlsro, Kjällbohuset, Kjällhagen, Kronoborg, Kronoborgstorp, Kullatorp, Liljenborg, Lilla Ljungshus,  Ljungaborg, Ljungstorp, Lundstorp, Lyneborg, Långebergshus, Månstorp,  Mölleberga, Möllentofta, Neutorp, Nyborg, Nyhus, Nytorp,  Olstorp, Olofsminne, Pèrsahuset, Perstorp. Poltava, Rosenhög, Sand.backahus, Sandtorp, Skillinge fattighus, Skolhuset, Skräddarehuset, Småland, Snörröds hus (Snurrehuset), Sofielund, Sofiero, Sorgenfri, Stjärneholm, Svensborg, Svenskingetorp, Svenstorp, Tranehuset eller Gästgivarehuset, Tureborg, Tyghuset, Tvängstorp. Täppehuset, Vipehuset, Vävarehuset, Åhem, Åhus, Åtorp, Öreholm.

Kvarnar: Lunnamöllan, Nya Mölla,  Röamölla

Industrier: Bl. a.  Mejeri, Mekanisk verkstad, Skofabrik, Snickerifabrik.

Institutioner: Järnvägsstation, Kommunalhus, Postexpedition, Pastorsexpedition, Provinsialläkare, Skolor, Tandläkare.

Norregård:

Benämning på gården Hillarp nr 21:12.

Nya Axtorp:

Vid laga skifte av Axtorp 1840-1842 förlades jorden till flertalet gårdar i Axtorps by till ett delvis uppodlat område i socknens sydöstligaste del. Jorden såldes under 1850- och 1860-talen, och gårdarna bebyggdes. Det fanns från början 22 hemmanslotter, men genom sammanläggningar har antalet gårdar reducerats. På 1920-talet var det följande:

Hemman: Axberga,  Bjärbodal.

Lägenheter:  Ola Noréns hus (1869)

Nya Mölla:

Omnämns första gången i Munka Ljungby vigselbok 1738. Den tillkom som komplettering till Röamölla, som tydligen hade för liten kapacitet för ortens behov av malning. Det var godsägaren på Skillinge som ägde båda kvarnarna, men de hade olika arrendatorer. Litet jord tillhörde kvarnen.  Vid laga skifte 1828-1832 tilldelades Nya Mölla 1/32 mantal. Malningen upphörde 1938 men återupptogs 1944, då man malde pajmjöl.  Denna verksamhet lades ner på 1950-talet, varefter byggnaderna användes som lagerhus. Silon byggdes 1951. Fastigheten övertogs omkring 1960 av Skånska Lantmännens Centralförening, som sedan 1969 låtit riva  byggnaderna.

Nya Stamp:

Anlades omkring 1749 alldeles intill Nya Mölla. Nya Mölla, Nya Stamp och Sågmöllan delade samma vattenfall. Sågmöllan låg norr om Rössjöholmsån, medan de båda övriga anläggningarna låg söder därom. Nya Stamp var en vadmalsstamp, som anlades som ersättning för Gamle Stamp i Hillarp, där maskineriet med tiden blivit utnött. Stamparen i Gamle Stamp, Per Kiellsson,  blev den förste föreståndaren för Nya Stamp.

Vid laga skifte lades 1/32 mantal ut kring Nya Stamp. Området köptes 1827 av Hans Jönsson, som drivit stampen sedan 1823.  Sonen Jöns Hansson , som övertog stampen 1848, köpte Heagården. Han sålde Stampen till Nils Persson i Nya Mölla 1853. Nya Stamp har sedan dess haft samma ägare som Nya Mölla.

Nybolund:

Benämning på gården Kroppåkra nr 1:11

Poltava:

Ett torp i Munka Ljungby, där en ny folkskola byggdes år 1900. Tidigare hade Poltava varit bostad för pastoratets klockare, och ännu tidigare hade det varit en gård, Munka Ljungby nr 14, som möjligen använts som prästgård. Namnet gavs torpet av Samuel von Hyltèen, som ägde Skillinge 1719-1738. Han avskydde Karl XII och roade sig med att uppkalla några av sina torp efter platser där Karl XII gjort en slät figur. Bender är ett annat exempel på Hyltèens torpnamn.

Pråmhuset eller Pråmmöllan:

Ligger vid Rönneå. Huset har fått sitt namn av att det i gammal tid, innan bron var byggd, var en pråm, som fraktade folk och varor över ån. Pråmhuset var ursprungligen ett torp, men vid skiftet 1828-1832 sattes det till 1/8 mantal.  Vid en bäck, som rinner till Rönneå, lades en kvarn. Därefter fick Pråmhuset även namnet Pråmmöllan. I ett köpekontrakt från 1848, omtalas att till Pråmhuset hörde ”en pram och en skattlagd mjölkvarn med 2 par stenar”.

Pyttebanan:

Folklig benämning på Ängelholm-Klippans järnväg, som blev färdig med delen Ängelholm-Östra Ljungby 1904. År 1907 öppnades delen Östra Ljungby-Klippan. Järnvägen lades ner 1953.  Beträffande namnet Pyttebanan – se Munka Ljungby!

Rävatofta:

Slutändelsen –tofta tyder på att bebyggelsen tillkommit i början av vikingatiden eller något århundrade dessförinnan. Första leden skrevs i äldre dagar Refwel- Namnet har ingenting med räv att göra, utan det kommer av revel, som är en låg sandås. Före skiftet bestod Rävatofta av tre gårdar, nr 1, 2 och 3.  Nr 1 hade vanligen två åbor, medan nr 2 och 3 var sammanslagna och brukades av 2 arrendatorer.

Hemman: Toftagården.

Torp och lägenheter: Rävatofta hus (Bildade efter skiftet gården Munka Ljungby nr 27 1/32 mantal. År 1862 inköptes fastigheten av ägaren till Rävatofta 1:3.  Den kom att ingå i Toftagården), Bäckatorp (De gamla gårdsbyggnaderna till föregående gård), Toftebo.

Röamölla:

Anlades sannolikt av munkar från Herrevadskloster i slutet av 1100-talet. Munkarna byggde ny kyrka i Munka Ljungby. Möllan omnämns i Lunds Stifts landebog 1569.  1690-talets kvarnkommission omtalade, att möllan hade 3 par stenar och betalade 134 daler i landegille. Landegillets storlek visar, att Röamölla på den tiden var den bärkraftigaste kvarnen i nordvästra Skåne.  Namnet kommer måhända av att vattnet i gammal tid rödfär-gades av alger i närheten av kvarnen. En annan tolkning är att möllan tidigt var rödmålad i motsats till andra hus i trakten, som var tjärade. Röamölla var en arrendekvarn under Skillinge. Den såldes 1846 till Hans Bengtsson, som flyttade dit 1850. Den omfattade då 1/32 mantal.

På 1860 talet flyttades Röamölla till sin nuvarande plats. Den hade tidigare legat vid ett vattenfall väster om Hillarpsvägen, närmare Nya Mölla. Vid det gamla fallet anlades en snickerifabrik, som dock brann ner 1921 men återuppbyggdes kort därefter i närheten av järnvägsstationen, där den drevs med elektricitet. Malningen lades ner på 1950-talet.

Torp och lägenheter: Färgeri  (Byggt 1858. Färgeri till 1920, därefter enbart bostadshus). Mölleberga (beläget på Backarna. Anlagt 1868).

Rössjöfors:

Anläggningen låg i Hillarp. Vattenfallet på platsen användes ursprungligen till att driva en vadmalsstamp. Stampen är omtalad i de äldsta längderna och måste ha funnits under senare delen av 1600-talet. 1749 tillkom Nya Stamp. Gamle Stamp blev då bara ett torp. Möjligen bedrevs vadmalsstampning i mindre omfattning. Vid laga skifte 1828-1832 fick stampen 41/384 mantal jord. 1826 såldes stampen till Påhl Nyström, som tidigare varit möllare i Rössjöholm. Det är troligt, att stampen utnyttjades under Nyströms tid.  År 1839 startade tysken C.G. Habermann spinneri i Gamle Stamp. Han hade kommit till Skillinge som mjölnare från Tyskland under Niemanns tid. Habermann flyttade till Grevie, men andra företagare övertog spinneriet och utökade det med ett väveri.

År 1906 köpte baron  Rosenörn-Lehn på Rössjöholm anläggningen. Det var själva vattenfallet han ville åt. Han planerade nämligen en elektrifiering i Tåssjö. Han gav namnet Rössjöfors åt vattenfallet. Någon industriell verksamhet bedrev han inte.  År 1911 sålde han anläggningen till bröderna Sandberg. De hade en spikfabrik vid Dalamöllan. De flyttade nu spikfabriken till Rössjöfors. Spikfabriken blev snart ett mera känt namn än Rössjöfors. Den gjorde sig känd i trakten, bl. a. på grund av det oväsen maskinerna förde. 1959 såldes Spikfabriken till Oskar Persson, som drivit ett cementgjuteri i Munka Ljungby. Han fortsatte tillverkningen av spik under några år. Maskinerna var tämligen slitna, och Persson fann det inte lönsamt att fortsätta med spiktillverkningen, som lades ner några år in på 1960-talet.  Därefter har lokalerna hyrts ut till flera företag, som haft lager där.

Hitta aktivitet

Inga aktiviteter