”Fasans natt” har den kallats, septemberstormen 1903 när ett stort antal fartyg strandade och sjönk i Kattegatt. Bara på sträckan mellan Stafsinge och Bua förvandlades fem segelfartyg till vrak. Av de 39 besättningsmännen omkom 20.

 

Stormnatten blev starten till ett mycket märkligt samarbete mellan två män som levde i två helt skilda världar: en byskollärare i Skogstorp och en sjöingenjör i Stockholm, representant för ett internationellt sjöfartsbolag. Men de brann båda för sjömännens säkerhet och genom deras samarbete togs de första stegen till det som idag är Sjöräddningen, SSRS, med närmare 150 000 medlemmar och 74 räddningsstationer längs landets kust.

 

Folkskollärare O A Öhlander var den lokala eldsjälen. Han och Stafsinges fiskare startade efter stormen 1903 Stafsinge lifvräddningssällskap. I Stockholm hade det engelska bolaget Lloyd´s representant i Sverige, ingenjör Albert Isakson, vid samma tid börjat agera för att få igång en svensk frivillig sjöräddningsorganisation. De fann varandra.

Öhlander hade orädda men fattiga besättningsmän i stugorna längs Stafsingekusten. Isakson de mindre sjövana men mer penningstinna donatorer i Stockholms finans- och Göteborgs rederivärld som behövdes för pengar till räddningsbåtar och utrustning.