Räddningsbåten kunde navigeras med mindre än en meter vatten under kölen och kunde därmed komma nära grundstötta skepp. Bild: Sjöräddningen
Stafsinge lifräddningsförening fick en flygande start. Erfarenheten av att vilja rädda liv men inte ha rätt utrustning för att kunna var för stark för att livet skulle gå vidare som om inget hänt efter stormdygnet 1903.
I början av 1904 hade rekrytering av frivilliga livräddare kommit så långt att det nybildade föreningen hade 40 medlemmar. För 24 av dem, ”alla fiskare i sina bästa år” som de beskrevs, tecknades en kollektiv olycksfallsförsäkring. Antalet räckte till dubbla besättningar på en framtida roddräddningsbåt.
På nationell nivå hittade livräddarnas ordförande Öhlander snabbt ett stort stöd i Sveriges Allmänna Sjöfartsförening. Den var en nybildad branschorganisation för rederi- och sjöfartsnäringen och i styrelsen fanns Stockholmsingenjören Albert Isakson. Han var anställd som inspektör hos Lloyd´s register of shipping, som hade en stor roll i att höja säkerheten i de unga industrinationernas växande handelsflottor, och hade varit ombud på den tyska sjöräddningskongressen.
På Sjöfartsföreningens årsmöte tidigt 1904 berättade Isaksson om utvecklingen inom sjöräddningen utomlands, men också om det ovanliga privata initiativet i Stafsinge, och han valdes att leda en nystartad livräddningskommitté med uppdraget att samla in pengar till nya frivilligbemannade stationer. Isakson var rätt man för uppgiften och hade närmare till donatorer med välfyllda plånböcker än skollärare Öhlander hade.
Föreningen dominerades av Göteborgs mäktiga redarfamiljer, men dess förste ordförande var liberale riksdagsmannen Oscar Wallenberg från Stockholm. Han är förklaringen till namnet som landets första ideella livräddningsbåt skulle komma att få. Längs relingen stod i stora svarta versaler hemorten ”Stafsinge” men vid invigningen av livräddningsstationen döptes båten till ”Anna Wallenberg”, hon var mor till Oscar. Engagemanget och viljan att hjälpa medmänniskor i nöd kom att gå i arv i familjen.
Anna Wallenbergs barnbarnsbarn, som föddes 1912, döptes till Raoul. I andra världskrigets slutskede räddade han som svensk diplomat i Budapest tusentals judar undan nazismens gaskammare.
En tidig donation, som kan verka lite märklig, till den planerade livräddningsstationen i Stafsinge kom från konsul Olof Wingren i Oskarshamn, som på Smålandskusten samlade in över 700 kronor. Kravet för gåvan var att pengarna skulle användas till en olycksfallsförsäkring för besättning på räddningsbåten.
Förklaringen till stödet är sannolikt briggen Hugos förlisning i septemberstormen. Konsul Wingren var bland annat redare och flera av de omkomna sjömännen vid Morups hallar kom från orter mellan Kalmar och Oskarshamn. Tre av dem ligger begravda på Morups kyrkogård.
Med nyfunnet och högt placerat penningstarkt stöd såg troligen inte skollärare Öhlander några större hinder för livräddningsplanerna när året 1904 tog sin början. Det skulle snart ändra sig.
Olof Wingren. Källa: wingrens.nu