Mockfjärd fick sitt första kapell år 1700 och blev därmed kapellförsamling under Gagnefs pastorat. Under 1700-1800-talen utvecklades i Mockfjärd ett mycket rikt dräktskick, helt skilt från moderförsamlingen. I mitten av 1800-talet fanns bland ammat 10 olika varianter av kragar, 10 olika näsdukar (huvudkläden) och 5 olika förkläden. På den tiden hade kyrkan stor betydelse. Det var i kyrkan som man bar sina finaste kläder, som varierade efter kyrkoårets högtider och söndagar.
I slutet av 1800-talet kom den blommiga yllemuslinet. Blommigt var fint. Det finaste förklädet var blommig kattun, men det användes väldigt sällan. Kattun är en äldre svensk benämning på bomullstyger som ofta var tryckta. Vid förra sekelskiftet hade yllemuslinet och andra blommiga tyger tagit överhand. Nästan allt var blommigt som förkläden, snörliv, kragar och hättor. Det var bara kjolen kvar som kunde vara hemvävd.
Runt 1920-1930-talet kom en ny trend, allt i dräkten skulle vara hemvävt. Man skapade nya dräktdelar. I stället för raskförklädet (rask är ett köpetyg av glättat ylle med anor från 1600-talet) kom nu ett hemvävt ylletyg med broderi på.
På 1960-1970-talet kom nästa trend. Man började inse vad man gjort med dräkten och ville ha tillbaka något av det gamla dräktskicket. Komminister Gunnar Ekström gjorde på 1920-talet en inventering av dräkten och skrev en dräktalmanacka. Ekströms gamla dräktalmanacka finns hos Hembygdsföreningen på Gammelgården. Ett nyare häfte "Mockfjärdsdräkten", se bild, finns till försäljning på Gammelgården.
På Gammelgården i Lindbyn finns en dräktkammare med detaljer som hör till Mockfjärdsdräkten.
Foto: Nisser Foto