Hembygdsföreningen 1925 - 2000


Historik över Misterhults Hembygdsförening

1925-2000

Hur bildades Misterhults hembygdsförening?

Jo, söndagen den 25 juli 1925 företog ett antal personer en sjöfärd i Misterhults skärgård med Örö som längsta mål. Under dagen angjordes även Grönö, där sällskapet skulle titta på den där bevarade ”Ryggåsstugan”, de blev väl mottagna av gårdens döttrar, Judit och Anna Andersson. Under samvaron beslöt de närvarande att förverkliga en sedan länge närd önskan att förvärva denna märkliga gamla stuga som ett bygdehem för Misterhults socken, där också gamla kulturföremål kunde bevaras

Härvid beslöts att bilda ”Misterhults hembygdsförening” med uppgift att försöka förvärva denna stuga och bevara den som ett minne ”av fäderne, deras liv och verk”.

I detta beslut deltog följande personer: Kyrkoherde David Myhrman, Misterhult, landsfiskal Karl Wijkström, Albert Johansson i Krokstorp, Erik Sand i Misterhult, Fritiof Karlsson i Höckhult, musikdirektör Albin Rude, Hushållerskan Agnes Persson samt gårdens döttrar Judit och Anna, Anna Andersson blev senare gift med senare ägaren Emil Nilsson.

Vid detta tillfälle valdes föreningens första styrelse, nämligen: David Myhrman, ordf. Albert Johansson, vice ordf. Karl Wijkström, sekr. samt Erik Sand i Misterhult och Fritiof Karlsson i Höckhult. Föreningen erhöll genom en insamling 205 kronor i startkapital.

Föreningens ordf. fick i uppdrag att ta kontakt med gårdens ägare som vistades i Amerika om förvärv och flyttning av ”Ryggåsstugan” till Misterhults kyrkby.

Inte förrän 1931 kunde föreningen genom ordf. tillsammans med Erik och Olof Sand, träffa överenskommelse med dåvarande ägaren till Ryggåsstugan, Emil Nilsson och hans hustru Anna Nilsson, om förvärv av stugan och flyttning av densamma. Köpesumman var 800 kronor. Ägaren till Misterhults egendom, von Gamp, upplät lämplig byggnadsplats för stugan vid Misterhults kyrka. Platsen kallades ”Lyckan”.

Under vintern 1931-32 revs Ryggåsstugan och kördes på vintervägar upp till Misterhults kyrkby, varefter stugan återuppfördes i ursprungligt skick. Samtliga kostnader för inköp, rivning samt återuppförande av stugan belöpte sig på 2 022,98. Finansieringen skedde genom insamlingar och fester. Förvärvet av Ryggåsstugan och flyttningen till Misterhults kyrkby var början till en intensiv period med flyttning av gamla hus till den plats som idag är vår hembygdspark. Hembygdsföreningens första hembygdsfest hölls i Talldungen 1931, den besöktes av omkring 1000 personer.

Redan 1935 var hembygdsfesten flyttad till hembygdsparken där den därefter alltid har hållits, med ett undantag då den var anordnad i Krokstorps by.

Redan 1935 hade föreningen insamlat över 1000 kulturminnen, de flesta av dessa gåvor skänkta. År 1933 skänkte ägaren till Misterhults gård, von Gamp, en loftbod från utgården Manketorp. Flyttningskostnaderna uppgick till 290 kronor.

Vid årsmötet 1935 upplästes upprättat förslag till stadgar för Misterhults Hembygdsförening, förslaget antogs enhälligt och godkändes av årsmötet.

År 1937 träffades en överenskommelse med Domänverket om förvärv av loftboden vid Logrytet. Priset var 50 kronor, den revs och uppfördes sedan på hembygdsgården 1938.

Vid årsmötet 1940 kan noteras att en verkställd inventering av socknens fornlämningar hade givit resultatet att det fanns 344 sådana av olika karaktärer, till detta hade upprättats 20 kartor, 3 st. planscher, 73 st. fotografiska bilder. Inventeringen hade utförts av Fil. kand. Gillberg och Antikv. Erik Floderus.

Ur samma protokoll kan noteras att initiativtagaren till bildandet av Hembygdsföreningen, kyrkoherde David Myhrman hade avflyttat från orten. Därför förrättades nyval av Sigrid Svensson i Krokstorp och Arvid Sjögren i Fredriksborg. Vid årsmötet 1941 valdes Arvid Sjögren till ordf. och kassör i Hembygdsföreningen. Vid årsmötet 1943 framgår det av protokollet att Hembygdsföreningen blivit ägare till den mark varpå byggnaderna idag finns, bl.a. antecknades det att dåvarande ägaren till Misterhults egendom, herr Nolte, utan kostnad hade skänkt den av föreningen önskade planen. Från samma tillfälle kan noteras beslut om förvärvande av en linbastu från Skurö, Ängsladan från Späckemåla samt ett körverk från Kallsebo. Hembygdsföreningen hade också kunnat förvärva en svinstia från Baggetorpskvarn och ett fårhus från Björkhorvan under Gässhult (1945). Vid hembygdsfesten samma år ”krigsåren” förekom uppvisning av patrulltävling med Misterhult-Figeholms hemvärn under hemvärnschef Sven Svenssons ledning. Karl-Erik Nordenskjöld höll hembygdstalet med temat ”Misterhult socken i Krig och fred”.

Från 1944 års protokoll kan noteras att styrelsen varit i kontakt med ägaren till Bussviks gård, Bollinger, om förvärv av Bussviks gamla skvaltkvarn, varvid Bollinger överlämnade sagda kvarn som gåva till Hembygdsföreningen. Det uppdrogs till byggmästare Tor Andersson att utföra flyttning av denna kvarn.

Det ekonomiska läget var nu kärvt, styrelsen beslöt därför att ta upp ett lån i Misterhults Sparbank för att finansiera flyttningen av erhållna byggnader.

Från ett protokoll, daterat aug. 1944, kom varggropen som finns strax väster om väg E22 och några hundra meter norr om Fårbo på tal. Varggropen hade enligt sockenstämmans protokoll från 1882 planlagts av Misterhults församling. I ett protokoll från samma år utsågs en man vid namn Petter Nilsson att sköta varggropen, i ett arvode fick han en tunna korn och en tunna råg, dessutom skulle varje matlag som ägde kreatur bidraga till ”sammanskottet”. Mötet beslöt att sagda varggrop skulle iordningställas och underhållas. Det här var det första underhållsåtagande Hembygdsföreningen tog på sig utanför parkområdet.

År 1947 var hembygdsfesten flyttad till Krokstorp, detta på grund av att man tillsammans med Tunaläns JUF skulle avtäcka en minnessten som rests i ”Krokstorps backe” till minne av den tid då Tunaläns tingshus var uppfört, och ting hölls, där. Stenen var av granit som hämtats från Flivik och huggningen hade utförts av Emanuel Danesten i Flivik. Denna sten har inskriptionen ”På denna plats samlades Tunaläns allmoge till ting från 1500-1729. Misterhults Hembygdsförening och Tunaläns mellersta JUF reste stenen anno 1947”. Häradshövding Severin höll invigningstalet.

År 1947 utgav Misterhults folkskolestyrelse ut en bok om Misterhults socken som sedan låg till grund för den hembygdsbok Hembygdsföreningen gav ut 1955.

Samma år beslöt styrelsen att visa Hembygdsgården för besökare under sommaren. Det uppdrogs till Efraim Johansson att svara för visningen och inträdet skulle vara 50 öre pr. person.

Nu är vi framme vid hembygdsfesten 1949, som även var Misterhult sockens första medborgardag. Ett 70-tal 21-åringar erhöll sina medborgarböcker som utdelades av kyrkoherde Nils Neiglik, som höll ett tal till ungdomen och uppmanade dem att sluta upp kring hembygden.

Vid årsmötet 1950 påminde ordf. Arvid Sjögren om att det var 25 år sedan Hembygdsföreningen bildades. Han nämnde namnen på dem som tog initiativet till att föreningen bildades och konstaterade att det nu bara var Karl Wijkström som var i livet. I övrigt firades inte de 25 åren med något jubileum, utan arbetet gick vidare med de traditionella hembygdsfesterna som var årets höjdpunkter.

Vid hembygdsfesten 1955 firades det ordentligt, det var 30 år sedan föreningen bildades och så den andra höjdpunkten då kommunfullmäktiges ordf. Sven Svensson fick ta emot Misterhults nya kommunvapen ur Landshövding Ruben Wagnssons hand, samtidigt som kommunens egen flagga gick i topp. Vid samma tillfälle utdelades 37 st. medborgarböcker till årets 21-åringar.

År 1955 fick Hembygdsföreningen ta emot ett gammalt timrat dass från ”Riksdagsmansgården” i Bastebörd, det var skänkt av Algot Johansson, Bastebörd. Årsomslutningen var år 1955, 3 263,87 kronor.

Den sockenbok som Misterhults skolstyrelse hade gett ut började ta slut och en ny upplaga behövde tryckas. År 1955 kom en ny, utökad upplaga, utgiven av Hembygdsföreningen i 3000 ex. Man kan konstatera att redaktionskommittén med Arvid Sjögren som ordf. hade lyckats göra en mycket bra dokumentation av Misterhult socken genom boken.

Hembygdsföreningens årsmöte 1957 var förlagt till Klintemåla och hölls den 3 juni, då fattades beslutet att, den av fiskaren Tore Sundström i Strupö, som gåva överlämnade, ”Storekan” skulle ställas upp i Klintemåla, på mark som fru Valborg Vinell och hennes dotter Ann-Marie Nilsson hade skänkt. Både storekan och tomt togs tacksamt emot av föreningen.

Vidare ville Thure Sand, som gåva till Hembygdsföreningen, överlämna Hasselbacksstugan, vilken man då visste skulle vara den första bebyggelsen i Misterhults kyrkby. Thor Andersson fick i uppdrag att flytta sagda stuga till nuvarande plats på Hembygdsgården, kostnad 2000 kr.

Nu väcktes frågan om inspelning av en sockenfilm, men något beslut om film blev inte taget.

År 1958 fick Hembygdsföreningen sin 3:e ordf. nämligen Sven Svensson, Krokstorp. Han efterträdde Arvid Sjögren som under år 1957 hastigt avled och som varit ordf. sedan1942. Hembygdsföreningen hade under hans ordförandetid fått många värdefulla hus och föremål, som i dag är stommen till vår Hembygdsgård.

Vid ett gemensamt sammanträde med styrelserna för Misterhult och Figeholms Hembygdsföreningar i Fårbo i januari 1960, visades ett antal filmrullar av ingenjör Axelsson i Figeholm som skulle utgöra stommen till en hembygdsfilm. Filmrullarna blev aldrig bearbetade till en riktig film, de hittades långt senare vid ombyggnad på Hultgården och redigerades om till en mindre sockenfilm.

Nu flyttar vi fram till 1962, då fru Inez Jennes, maka till Sture Jennes som skrivit boken ”år och människor i Misterhult”, som gåva överlämnade utgivningsrätten av nämnda bok till Misterhults Hembygdsförening. Boken trycktes i 1000 ex. varav fru Jennes fick 250 ex. Boken ”år och Människor” är ett värdefullt tillskott till den övriga litteraturen om Misterhults socken och dess historia.

Under år 1960 fördes förhandlingar om att få förvärva den gamla backstugan ”Lilla Späckemåla”, men det drog fram till 1963, då det blev klart med flyttningen som utfördes av Nils Pettersson, Mederhult, för en kostnad av c:a 4 000 kr. L:a Späckemålastugan ger oss god information om hur invånarna i Misterhult många gånger ordnade sitt boende under mycket enkla förhållanden.

Under år 1964 påbörjade Egon Sandberg, Fårbo en inventering av kommunens ödetorp, backstugor och husartorp som senare skulle fullföljas av Walter Karlström, Fårbo. Arbetet med torpinventeringen fortsatte och flera år senare kunde Walter Karlström presentera en inventering av 600 stugor och torp, sammanställda på kartotek som omfattar stugans namn, den senast boende och eventuellt när huset revs. 422 boplatser har markerats med mässingskylt på vinkeljärn, 110 är fortfarande bostäder eller fritidshus och 72 är ännu okända. Stugorna lades också in på karta. Den nyligen avlidne Walter Karlström lade ned ett idogt och betydelsefullt arbete med torpinventeringen som är till stor nytta nu och i framtiden.

Hembygdsföreningen har ofta tillförts gåvor, ett tillskott kom från Dorthy Grenfelt och Birgitte Gusford i Gamleby, bestående av äldre möbler och prydnadssaker som inryms i föreningens lägenhet i kommunalhuset.

Som framgår av historiken, hade försök gjorts att få fram en hembygdsfilm om Misterhult. Kontakt togs nu med Misterhultssonen Josef Anér för att få ekonomiskt stöd till en film, vilket efter många kontakter utlovades. Frilansfotografen Rolf Nilsson, Kalmar kontaktades och riktlinjer för en film drogs upp. Efter nästan två år presenterades ett färdigt resultat som hade premiär den 5 dec. 1975, berättare i filmen är Gunnar Karlström. När man läser i gamla pärmar om skriftväxling med understödjare och om olika utkast för att få fram en så allsidig film som möjligt, känner vi stor tacksamhet till filmkommittén för ett fint arbete och resultat. Kostnaden för filmen var 41 000 kr.

År 1975 höll Misterhult Hembygdsförening 50-årsjubileum. Ur programmet kan man läsa att det var samling till högmässa och nedläggning av blommor vid gravar. I samband med årsmötet och samkväm delades hedersnålar ut. Man kan läsa ur protokollet 1976 att Albert Svensson valdes till styrelseledamot, som några år senare blev föreningens ordf.

År 1976 bildades en stipendiekommitté med Döderhults Naturskyddsförening och hembygdsföreningarna i Kristdala och Misterhult för att utdela ett stipendium till uppmärksammat arbete inom natur, miljö och kultur. Sven Svensson fick stipendiet 1979.

År 1977 avgick Sven Svensson som ordf. i Hembygdsföreningen efter att i 20 år med idogt arbete och energi åstadkommit så mycket som är till ovärderlig nytta för Hembygdsföreningen ännu i dag och i framtiden. Till ny ordf. valdes Erik Källgren i Vinö.

1978 flyttades Storekan från Klintemåla till hembygdsparken. Samma år började inventeringen av alla föremål i Hembygdsgården. Ebbe Westergren från länsmuséet utförde inventeringen, alla föremål rengjordes och oljades, innan de numrerades och registrerades. En utställning om Misterhults kommun ordningställdes i sockensalen. Den 4 okt 1981 var det stor invigning med besök från länsmuséet och Oskarshamns kommun. Kostnaden för inventeringen var 41 000 kr.

1979 byggdes en stenhuggarkoja upp på Hembygdsgården, Nils Lindström med lång erfarenhet av stenhuggeri, hade hjälpt till att inreda den med olika redskap. Samma år fick vi också en smedja till Hembygdsgården, den kom från St. Laxemar och Josef Anér stod för kostnaden för flyttningen. År 1982 lades taket på Grönöstugan om från torvtak till tegel och reparationer utfördes på undertaket till en kostnad av 20.000 kr.

Vid årsmötet 1982 avgick Erik Källgren i Vinö som ordf. i Hembygdsföreningen. Han efterträddes av nuvarande ordf. Albert Svensson, Krokstorp.

Vid årsmötet 1983 berörs i verksamhetsberättelsen, arbetet med kvarn – och såginventeringen som har utförts i Misterhults församling.

1984 var ”Hembygdens år”, med budkavle över hela Sverige. Till Misterhult kom budkavlen den 30 maj och mottogs i hembygdsparken där samkväm var ordnat. Budkavlen fördes sedan av hemvärnsmän till Figeholms hembygdspark. Samma år fick föreningen mottaga JUF-stugan i Krokstorp som gåva. Stugan ligger vackert vid östra änden av Krokstorpssjön och den används nu av Döderhults NSF som övernattningsstuga vid Ostkustleden.

Vår hembygdsbok som utgavs 1955 började ta slut och det beslöts att försöka få fram en ny utgåva och genom stödköp av olika företag nytrycktes den i 1000 ex. 1987. För att klara den ekonomiska delen av utgivningen togs det ett lån i Figeholms Sparbank. Kostnaden för utgivningen var 63.000 kr.

Ur årsmötesprotokollet, kan man utläsa att Hembygdsföreningen träffat ett hyresavtal med Domänverket för att hyra en loge i Ölvedals by, för att förvara gamla jordbruksredskap som inte får plats i logen på Hembygdsgården. I sammanhanget bör nämnas att den loge och stall som finns vid Hembygdsgården inte har flyttats dit, den fanns där när platsen uppläts.

1986-1988 deltog Hembygdsföreningen i kampanjen ”Hela Sverige ska leva” och här kom många tips in för att aktivera landsbygden. På grund av sjukdom avgick Lennart Idefjärd som styrelseledamot, kassör och sekr. i föreningen 1987. Han tackades av ordf. Albert Svensson för sitt mångåriga arbete för Hembygdsföreningen och med vilken noggrannhet han utfört sina uppdrag. Idefjärd fick en relieftavla som tack.

Under 1986 byggdes det tak över stickhyveln och råoljemotorn. Råoljemotorn hade Hembygdsföreningen fått av Övrahammars-Uthammars Tröskförening. Den hade inte varit i bruk sedan 1948, men fungerade bra och gör det fortfarande.

Under 1990-talet har inga byggnader kommit till Hembygdsgården, men föreningen har haft ett omfattande underhåll på byggnaderna, till detta har vi bl.a. haft ALU-arbetare till hjälp. Under slutet av 1990-talet rödfärgades alla byggnader av Ekenäs måleri.

Hembygdsföreningen har i samarbete med Samhällsföreningen midsommarfest varje år. Midsommardagen har kyrkan gudstjänst i hembygdsparken. NSF i Döderhult och Hembygdsföreningen sköter tillsynen av hantverksbyn ”Ytterryd”. Hembygdsparken används ofta av andra föreningar. Föreningen tar emot skolklasser för att ge skolungdomar information om de olika tidsepoker som parken speglar.

År 1999 föreslog Lars Rönnbäck att Hembygdsföreningen skulle få så många som möjligt att skriva dagbok inför millenieskiftet, 4 dagar vid olika tidpunkter på året. Många hörsammade inbjudan och skrev dagbok som nu arkiverats. I föreningens samlingar finns inspelade band med Misterhultsbor som berättar om sina minnen och upplevelser.

Vad man kan förstå så har Hembygdsföreningen utan uppehåll haft hembygdsfester från 1931 till år 2000.

Misterhults Hembygdsförening har genom åren utfört stora investeringar, och detta har varit helt omöjligt om vi inte fått gåvor och donationer. Det är omöjligt att räkna upp namnen på alla som ekonomiskt har stöttat Hembygdsföreningen, kanske en, Misterhultssonen Josef Anér, han var den som möjliggjorde att sockenfilmen blev inspelad och även flyttningen av hus som han gav ekonomiskt bidrag till. Ta emot vår tacksamhet ni alla, som har stöttat Hembygdsföreningen ekonomiskt eller genom frivilligt arbete.

 

Sammanfattning:

När den första styrelsen beslöt att förvärva och bevara ”Ryggåsstugan från Grönö”, var tanken att söka bevara den som ett minne av ”Fäderne, deras liv och verk”.

Om vi idag ser på Hembygdsgården har den tanken alla 75 åren genomsyrat dem som stått i ledningen för Hembygdsföreningen, och idag kan man nog konstatera att Hembygdsgården i stort är färdig för det ändamål den är avsedd för.

Om du en vacker sommardag går in i hembygdsparken och sätter dig under de vackra lindarna för en stunds vila och låter tankarna vandra bakåt i tiden, kan du låta allt som finns här spelas upp för dig. Grönöstugan med sina människor som verkade där med sitt fiske, det lilla jordbruket, hur det såddes, skördades, hur man beredde lin och spann och vävde och allt sådant som hörde skärgårdshemman till.

Kanske den lilla backstugan från Späckemåla, som visar hur man bodde i de många torpen och backstugorna, som talar om hur änkan Karin Hjort bodde här med sina tio barn. Här var det många gånger fråga om att kunna skaffa mat till hungriga barn.

Eller kanske du ser framför dig allt hantverk som utfördes, ofta med primitiva verktyg, men ändå med stor skicklighet, kanske du hör slagornas dunk på logen eller körverket med oxarna som dragkraft. Eller om du tänker lite framåt i tiden, en tidig höstmorgon när råoljemotorn går igång och tröskverket börjar brumma och bönderna samlas för att skörda det som de arbetat för nästan hela året. Det kanske är bra för oss nutidsmänniskor där ekorrhjulet går allt snabbare, där det mesta rör sig om stora perspektiv, att tänka på det som inte var utmätt i timmar och minuter.

Kanske du efter den här lilla stunden av lugn och stillhet instämmer med Osmin Jennes dikt om Misterhult:

Det förgångna och det nya taga här varann i hand.

Glöm ej fäderns gamla stigar framför breda vägars band.

Misterhults Hembygdsförening

Nils-Gunnar Petersson

 

Editerad av: Anders Welander (2019-01-29 11:16:33)