JULLES VERKSTAD
”Julles Verkstad” är smeknamnet på en gammal verkstad som, trots sin förlegade och ålderdomliga maskinpark, har överlevt till 2000-talet. Julles ligger i Mariannelund i Småland. På en plats som existerat i hundra år uppstår det naturligtvis en massa skrönor och berättelser. Jag ska här försöka återge en del av dem.
Det finns en gjuteribyggnad som var i drift till 60-talet. När man gjuter med gjutjärn blir det lätt för mycket syre i själva gjuteriprocessen och det blir klumpar som kallas slagg. Allt detta slagg lades i stora högar utanför verkstadsområdet. Småkillar i skolåldern fick sedan leta igenom dessa slagghögar efter användbart järnskrot som kunde återanvändas vid fler gjutningar. Man har hört talas om att killarna fick 2 öre kilot av ”Julle” själv och naturligtvis var de inte dummare än de hade med sig samma järnbitar hela tiden, så detta skrot fick Julle betala för flera gånger om.
I verkstaden finns en särskild maskin som används för att mäta upp en krokig axel eller om det finns obalans eller skevhet hos en axel eller dylikt. Denna maskin kallas just för balans.
En dag kom två gubbar från reningsverket med en krokig axel. Siste ägaren till verkstaden, Bertil, lade upp axeln i balansen och mätte upp den. Jodå, den var allt lite krokig och han la den på bänken och rätade upp den med hjälp av en hammare. När han gjort det la han upp axeln i balansen igen och kollade om den var rak, vilket den också var. Då sade en av gubbarna från reningsverket: ”Hit kommer vi inte fler gånger, här har de med satan att göra!” Han förstod nog inte riktigt hur det där gick till….
Verkstaden är belägen vid ån, därför att vattenkraft var den enda kraftkälla de hade förut, innan elektriciteten och elmotorn gjorde sitt intåg i vardagen. Det var så att här fanns en gång en hålldamm som vattenturbinen stod i (som gav kraft till maskinerna) och torrdasset var placerad på ett par pålar som låg över dammen. Så det man gjorde inne på dasset hamnade alltså direkt ner i ån….(en primitiv version av vattenklosett).Det finns en s.k. ”delningsapparat” i verkstaden. Att förklara hur en sådan fungerar är lite för komplicerat och tidskrävande för att tas upp här, men jag kan säga att den används om man ska fräsa kuggar på ett kugghjul. Delningsapparatens roll är att se till att fördela kuggarna jämt över ett kugghjul, så att varje kugga blir lika stor och avståndet mellan kuggarna blir lika stort. Detta är således en väldigt avancerad apparat och det som gör detta till en skröna är att han som konstruerade denna delningsapparat bara hade gått fyra år i folkskolan, dessutom varannan dag för det var så många ungar i klassen. Han kunde således inte mer än att läsa och skriva, men kunde ändå konstruera en sådan här apparat.
Det sägs att en annan verkstad här i Mariannelund tagit in legojobb som de inte kunna framställa ens i sina datastyrda maskiner, utan fått lämna ner det till ”Julles”. En skröna, vem vet?
Det kom en dag en representant från en annan verkstad som tillverkade verktyg och han ville mena på att de hade Sveriges enda vänsterhänta smed. Då sa Bertil kom in här får du se. Då visade sig att även ”Julles” hade en vänsterhänt smed.
I kommunala lekparker fanns förr en springkarusell, ni vet en sån där där barn sitter på och en eller fler drar runt själva karusellen runt sin egen axel. De flesta medelålders säger sig kommer ihåg dessa, men jag minns själv när de fanns, fast jag är lite yngre. I alla fall så skulle en kommunalpamp i dåvarande Mariannelunds kommun med hjälp av en sådan karusell konstruera ett vändbart jakttorn. Det kan ni själva räkna ut hur bra det gick, karusellen blev därför kvar på konstruktionsstadiet på baksidan av verkstaden.
Idag är ”Julles” ett arbetslivsmuseum som är kulturminnesförklarat och allt är lämnat som när siste ägaren gick hem, vilket är väldigt unikt. Verkstaden ägs och drivs av Hembygdsföreningen på orten och är öppet sommartid.
"JULLES"- ett arbetslivsmuseum i originalskick.
Historik. Bilder. Aktiviteter.
Kontakter. Vägbeskrivning.