Ett av södra Sveriges största vattenfall är Stalpet strax norr om Aneby. På sommaren faller vattnet i tunna slöjor nedför ett18 meter högt bergstup. Under våren flödar här vita kaskader och skapar ett vattenfall av imponerande kraft och skönhet. Knappast någon har väl besökt platsen utan att stanna inför Stalpets natursköna sceneri. Sevärd är även den kanjon, som vattnet skurit ut ur berget.

Stalpets kvarn i gamla tider.

På Stalpets kvarn i Marbäcks socken fanns en vindflöjel med årtalet 1799 och det är sannolikt, att den kvarn vi minns byggdes detta år. Fallhöjden i det gamla vattenfallet var över 18 meter. År 1890 gjordes en tillbyggnad till gamla kvarnen, och det är den delen som är kvar ännu. Kvarnen drevs av två större och ett mindre vattenhjul den hade två par stenar, en stålsikt, en franska och ett verk för korngryn. År 1905 insattes en valskvarn.
Nya landsvägsbron vid Stalpet byggdes 1930 och vägbanan ligger här 15 meter över ån. År 1920 inrättades en mindre kraftstation för belysningsändamål och 1923 byggde ingenjör Hj. Carlsson Röttle en tub för generator på 100 hk. År 1932 byggdes nya kraftstationen av Smålands Kraft AB. Dess tunnel från intaget till kraftstationen är 500 meter lång och 1,60 meter i diameter och byggd för 1.200 hk. fallhöjden från intaget till kraftstationen är 34 meter. Vid Stalpets gamla kvarn var det ytterst sällan vattenbrist, och under torrperioder när andra kvarnar stannade, körde bönderna långa vägar till Stalpet för att mala. Vid sådana tillfällen och även på hösten och till jul gick det för fullt i den gamla kvarnen både natt och dag. Mjölnarna gick där om nätterna och lyste sig med någon primitiv lampa med rovolja, senare fotogen, och även talg ljus användes. Det verkade rätt spökaktigt i den gamla Kvarnen när mjölnaren gick omkring med sin lampa och skuggorna lekte bland säckarna. Enligt folksägen förekom det också att Näcken eller Strömkarlen satt ute i hjulhuset och ibland rörde vid vattenhjulen på nätterna, och då stannade kvarnarna. I kvarnkammaren fanns en valvspis, någon liggplats, ett bord samt stolar. Där fick bönderna stanna över natten när de skulle, som det hette, "mala med sig hem". Jag körde själv kvarnskjutsen från Haga till Stalpet ett par gånger i veckan och det blev många resor på 20 år. Men så har jag också många intressanta minnen från den gamla kvarnen.
Berättelse ur Albert i Hagas "Flydda tider"