Siggarps skola

Skolan byggdes år 1876 då socknens tredje skola inrättades och den lades ner 1950. Då såldes huset till Marbäcks skogsallmänning för 15 200 kronor. Sex år senare såldes det till Bredestad Hemvärns Kamratförening för 10 000 kronor. De senaste tio åren har det i stort sett varit oanvänt efter att föreningen gått upp i Tranås hemvärn.
Idag är skolan ombyggd till privatbostad och är bebodd.

Några f.d. elever på besök i Siggarps skola hos Ingrid Bodine
(Ref. i Tranås Tidning Göran Engström)

Skoldagen började klockan tio i nio och avslutades tio minuter i två. Man gick fyra dagar i veckan och undervisningsformen var B3 som användes ute i glesbygden med litet barnunderlag. Läraren undervisade alla elever samtidigt och intagning var vart annat år, så en del barn var sex och andra åtta år när de började skolan.

– Här var skolsalen och omklädningsrum, visade Bo Gunnefur när man började ”husesynen”. Och här hade lärarinnan sitt kök.
– Katedern stod mellan fönstren vid den här väggen med orgeln bredvid, mindes Torsten Gunnarsson som började skolan 1935.
– Här var skolsalen och omklädningsrum, visade Bo Gunnefur när man började ”husesynen”. Och här hade lärarinnan sitt kök.
– Katedern stod mellan fönstren vid den här väggen med orgeln bredvid, mindes Torsten Gunnarsson som började skolan 1935.
– Vi började alltid dagen med en psalm och så någon läsning, jag fick ofta både läsa och sjunga, berättade Sture Gustafsson.

Första skoldagen

– Jag minns den första skoldagen, den 1 augusti 1938. Vi fick ett ABC-häfte och när vi sedan gick ner mot affären sa jag: ”det var som sjutton, nu har vi börjat skolan ...”

Det här med mobbning är inget nytt, särskilt en gosse retade man, han kom inflyttad från Adelöv och ansågs därför som en riktig utböling. Hans pappa kom till skolan, ilsken som ett bi, ungarna flydde åt alla håll, men fick tag i Torsten Gunnarsson som fick en riktig omgång– Dagen efter hade mobbningsoffret med sig en påse med Strong-tabletter och delade ut om man började vara snäll mot honom. Det hjälpte, det blev ingen mer mobbning efter det.

Lärarinnan Ida Zilén var snäll och aldrig hårdhänt mot eleverna om man bortser från att hon kunde lugga någon i nackhåret. Däremot var det någon eller ett par elever som var mycket tystlåtna, troligen blyga. De fick omdömet av lärarinnan Sellén att ”de var dumma i huvudet, inte mycket värt att försöka lära dem något. ”En av de nämnda tysta pojkarna blev senare byggnadsingenjör.
Den sista lärarinnan i Siggarp blev Ida Sellén.

Efter avslutad skolgång, när barnen var i 13–14-årsåldern började de omgående att jobba. Enbart ett fåtal utbildade sig vidare i Realskolan i Tranås.

 


Förening:

Marbäcks Hembygdsförening

Ändrad av: Marbäcks Hembygdsförening (2020-04-18 14:00:49) Kontakta föreningen
Skapad av: Marbäcks Hembygdsförening (2015-04-12 14:43:24) Kontakta föreningen