Vid hembygdsgårdarnas dag till Klasa, stod linet i centrum. Nere vid bastan bråkade Ulla-Stina, Gertrud, Majvi och Kerstin. Christer och Alastair (från Kalifornien) häcklade samtidigt som Märta spann. Det spånadslin som bearbetades odlades 2017 på Rya gård, där det rycktes, repades och rötades.
- Vi har inte haft det i bastan, utan soltorkat det istället, berättar Kerstin Paradis Gustafsson som varit ledare för studiecirkeln i linodling.
Produktionen av spånadslin har en lång tradition i norra Halland och traditionellt en produktion i många moment. Efter ryckning följer, som beskrivs ovan, repning, rötning och torkning (oftast i linbastan), bråkning, skäktning och häckling. Resultatet blir dels den långa, fina fibern i en ”docka” och dels de mer kortfibriga blånadslinet.
Hembygdsföreningen har odlat lin vid tidigare tillfällen. Resultatet visades i brygghuset, en imponerande fin, stor duk som vävts av Märta under Åsen.
Som vanligt var det fullaktivitet i vävkammaren och i hembygdsgården visade Britt-Inger utställningen "Yrken i vardagen". Och den som var kaffesugen kunde få sig en kopp (med påtår) och hembakt som Maj och Mona serverade.