Naturen runt Lilla Sickla

Lilla Sickla är ett cirka 44 hektar stort område som ligger i de sydöstra delarna av Stockholms stad på gränsen mot Nacka. Området är en västlig fortsättning på det vidsträckta området som benämns Nackareservatet.

Naturlandskap

Lilla Sickla har en dramatisk topografi. I söder höjer sig hällmarkerna och flera ler- och moränfyllda dalgångar skär genom det karga stenlandskapet. På den relativt begränsade yta som Lilla Sickla utgör finns en rik variation av naturtyper, flora och fauna, bitvis med höga värden. Värdena har utvecklats som en kombination av naturgivna förutsättningar och mänsklig påverkan.

Flora och fauna

Inte mindre än 16 rödlistade arter förekommer inom området. De flesta av dessa är knutna till de äldre lövskogsområdena med de gamla ekarna samt alstrandskogen. De mest skyddsvärda arterna utgörs av flora och fauna knutna till gamla ihåliga ekar och murkna klibbalstammar. Vidare finns i området ett flertal fågelarter knutna till stora sammanhängande skogsområden främst med ädellövskog.

Kulturlandskap

Naturen vid Lilla Sickla är starkt präglad av Människan och hennes sätt att bruka jorden. De naturtyper som kanske främst ger området dess karaktär är den frodiga ädellövskogen i den engelska parken, samt den lummiga ek-hasseldominerade ädellövskogen. Det är också i dessa vegetationstyper som kärnan i områdets naturvärden ligger. Tidigare var ek- hasselskogen mer öppen och hade karaktären av glest trädbevuxna ängs- och hagmarker. Genom ett knapp sekel av igenväxning har de numer fått karaktären av lövskog med mer eller mindre lundartad flora. En del av ekarna i ek-hassellundarna och i den engelska parken är mycket grova och gamla. Dessa är särskilt värdefulla som hålträd för fåglar och fladdermöss. Andra står fortfarande så öppet och solexponerat att de kan hysa ovanliga värmekrävande insekter. Även på hasselbuketterna finns det krävande arter som visar på att det här funnits hassellundar under lång tid.

Rester av jordbruket

Trots att hävden har upphört i området finns det här och var fortfarande små fragmenterade rester av en slåtter och betesgynnad flora, främst i kanterna av de mer triviala öppna gräsmarkerna, men också på vissa gräsbevuxna hällmarkspartier, samt i små partier av den engelska parken. Invid gården, samt i de två största dalgångarna finns fortfarande öppna gräsbevuxna, före detta åkertegar.

Skogen

Längs stranden ned mot Sicklasjön växer frodig alsumpskog. De historiskt mindre intensivt utnyttjade markerna domineras av barrskog. Ytmässigt domineras Lilla Sickla-områdets vegetation av dessa relativt triviala barrblandskogar och hällmarkstallskogar. Dessa skogar är relativt kraftigt påverkade av skogsbruk och några barr-gammelskogar med naturskogskvalitéer finns inte i området. Mitt i området och mot öster finns också några mindre kärr- och sumpskogspartier.

Naturen vid vattnet

Naturvärden knutna till vattenmiljöer är viktiga i Lilla Sickla. Längs stranden på Sicklasjön växer en rik alsumpskog av varierande ålder. Ganska stora områden med äldre, mycket storvuxna, ibland ihåliga klibbalar med socklar som finns i områdets norra del bedöms vara av länsintresse genom sin kontinuitet, samt sin rika flora och fauna. Här växer bland annat en vedsvamp som endast hittats på tre andra ställen i Sverige. De till ytan dominerande partierna av alstrandskog är yngre. Detta tyder på att alsumpskogen i dessa partier inte utgjort ett stort inslag i tidigare markanvändning utan utvecklats relativt sent, troligen under de senaste 100 till 150 åren. Den yngre strandskogen är en mycket viktig livsmiljö för groddjur och fåglar. Lilla Sickla-området genomkorsas av tre bäckar med varierande vattenföring beroende på årstid. Den tydligaste är den gamla kvarnbäcken som rinner förbi Lilla Sickla gård.

Vattenkraften har lämnat spår

Bäckarna med tillhörande tillrinningsområden i områdets sydliga delar har också en intressant kulturhistorisk bakgrund. Genom fördämningar uppe på de högre belägna skogsmarkerna i söder har man troligen påverkat vattenföringen så att vattnet runnit söderut istället för ned i Sicklasjön. Detta skedde sannolikt för att skapa ett vattenmagasin där delar av bostadsområdena i Björkhagen och Markus-kyrkan idag är belägna. Från vattendepån kunde man sedan via kanaler leda vattnet ned i kvarnbäcken för att skapa en jämn vattenföring. Många av dessa strukturer är än idag skönjbara i terrängen.

Källa: Naturinventering Lilla Sickla av Ekologigruppen AB 1997