Lilla Sicklas historia

Lilla Sickla gård har en historia som spänner över flera hundra år och det skall även under medeltiden ha legat en vattenkvarn på platsen. På 1500 talet ingick gården tillsammans med Stora Sickla i Danvikens hospitals godsinnehav och Gustaf II Adolf skall år 1629 ha utarrenderat gården ”Kleinsickla” till en tygmästare från Holland. Gården finns även utmärkt på en karta från slutet av 1600 talet som återfinns på Lantmäteriet.

Mangårdsbyggnaden och nuvarande kvarnbyggnaden uppfördes under 1700 talets senare hälft. Mangårdsbyggnaden skall ha uppförts av krigsrådet Johan Wilhelm Lannerstierna år 1789 och den nuvarande kvarnbyggnaden året före det. Utmed bäcken har ett antal olika byggnader varit belägna. Vattenkraften utnyttjades inte bara till kvarnen utan även till textilframställning. Två valkhus är upptagna i en brandförsäkring från 1801 tillsammans med ett flertal andra byggnader. Både kvarnens och fördämningsvallarnas storlek tyder på att kvarnverksamheten varit gårdens huvudverksamhet. De naturliga agrara förutsättningarna för en gård av denna storlek saknas. Även detta pekar mot att
kvarnverksamheten haft stor betydelse.

För att sätta Lilla Sickla gård i den kontext som den befann sig i på 1700 tal måste man förstå att förutsättningarna för kommunikation med Lilla Sickla gård då var helt annorlunda. Fram till mitten av 1500 talet låg Hammarby sjö någon meter under Sicklasjöns yta, Gustav Vasa beslutade vid denna tid att höja Hammarby sjö för att skapa bättre förutsättningar för vattenkraften vid Danvikstull. Nivåskillnaden mellan Hammarby sjö och Sicklasjön försvann därmed och det gick att segla från Södermalm till Lilla Sickla. Detta var möjligt fram till 1918.

Vetenskapen om att man under drygt 400 år har haft möjlighet att enkelt frakta varor till och från Lilla Sickla med båt och att det är under 1500 talet som Lilla Sickla först omnämns som kvarn understryker att vattenvägen var central för Lilla Sickla som kvarn och gård. Detta kan man idag avläsa i den stora vägen med allén som leder ned till bryggan från mangårdsbyggnaden.

Vattenflödet i bäcken avtar under mitten av 1800-talet. Detta kan ha sin förklaring i utdikningen av ovanliggande mark. Det blir därmed svårt att driva kvarnen och verksamheten läggs delvis om till tobaksproduktion. I brandförsäkringar från 1800 talet finns ett antal tobakslador redovisade. Kvarnen byggs vid denna tid om till en av dessa tobakslador. Samhället förändras under 1800 talet, en ny idétradition tar över efter upplysningstiden med mer romantiska ideal. Dessa tar sig uttryck i konst och arkitektur. På Lilla Sickla är denna brytning tydlig. Mangården förses med en stor veranda, ett lusthus placeras vid vattnet och en romantisk park anläggs.

Lilla Sickla köptes 1917 av Stockholm stad. 1926 görs en restaurering av Lilla Sickla med ambitionen att återställa gården till det utseende som den hade under 1700 talet. Detta stiluttryck är behållet fram till idag.

Källa: ”Kulturmiljöanalys av Lilla Sickla” av Svante Freij, Daniel Johansson och Tomas Örn, Göteborgs universitet 2003.