50-års minne del 1


Gunnar Forsell, 24.11.1968

Denna del av artikeln var införd i NSD lördagen den 7 dec 1968
(Avskrift: Maj-Lis Madsén)

G51 Gunnar Forsell 1949 vinter

Gunnar Forsell berättar i denna artikel om hur livet tedde sig i det lilla sågverkssamhället Laxforsen i Kiruna mellan åren 1918 och 1926. Forsell bor numera (1968) i Skellefteå.

En trilla kom in ur kylan
Det är den 30 november 1918. Mycket mödosamt tar vi oss fram över Stormyren bortom Tuolluvaara på en gammaldags trilla. Mellan skaklarna stretar ”Prinsen”, en liten mager, brunhårig men vänlig gammal häst. Vägen belagd med ganska tjock is och snöfri. Tack vare djupa hjulspår efter hästfororna klara vi oss, trots många dikestillbud, kvar på vägen. Och vägen den går mellan Kiruna C och Laxforsen. Den väg som först ca 5 år senare till en del skulle utgöra det stora Kirunas vägsammankoppling med Sverige i övrigt!

Novembermörkret kändes tungt och för mig – 14-åringen – står den färden kvar i minnet som kusligt spännande och nästan overklig. Det är inte utan att jag påminns om ekipaget när jag ser vilda västernkärrorna i TV, om än klimatet inte stämmer. Vi var fyra personer i trillan, förutom mig, min mor och far samt en fröken Blom från Skogså, plus en hel del bagage. Fröken Blom reste till Laxforsen för att ta plats som föreståndarinna för ”soppkokningsanstalten” – en väsentlig ”anstalt” under första världskrigets svältår här i landet, så även i Laxforsen.

Pappa hade sedan en tid tillträtt ett arbete som maskinist vid Laxforsens sågverk. Han mötte oss vid tåget i Kiruna dit vi kom dagen före från Seskarön.

Hur det nu gick till så klarade vi oss utför de branta Laxforsbackarna och plötsligt upplystes vägen av gatubelysning och en rad stugor mötte oss ur mörkret. Därmed tedde sig Laxforsen vänligt inbjudande mot oss främlingar som kom från kylan. Detta med gatubelysning och elljus i stugorna var en helt enastående exklusivitet på landsbygden och fanns för Kirunas del bara i dess centrum och efter järnvägslinjen.

Först en bra bit inpå 1920-talet startade ”Jukkasjärvi belysningsförening” sin elektrifiering av byarna inom socknen. Sågverket hade egen generator för Laxforsens del – att den stannades sådär vid 10-11 tiden om kvällarna gjorde inget, sågverksfolket hade som regel på vintern redan sovit ett par timmar då. De besvärades ju varken av TV eller radio på den tiden.

Tre ramar och hyvleri
Vad var nu det lilla sågverkssamhället Laxforsen år 1918? Den hopträngning som Torne älv gör vid Laxforsen mellan älvsjöarna Oinakkajärvi och Jukkasjärvi utgör ett mycket vackert naturområde. Belägenheten var även ytterst lämplig för ett sågverk som således kom att ligga centralt i ett rikt skogsområde med den lugnflytande älven som utmärkt flottled Tidigare hade drivits en vattensåg som fick sin kraft från Luossajokken men det får bli en annan historia.

År 1918 mötte mig ett stort såghus med tre ramar och hyvleri. En välfylld brädgård gav det hela ett riktigt komplement som ett dominerande centrum i sågverkssamhället. Vilket f ö bestod av en hel del större och mindre bostadshus samt kontorsbyggnad, butikshus och en större stallbarack.

Ganska oförändrade står ännu några av ”bolagshusen” kvar – och fortfarande bebodda, åtminstone sommartid – längs gamla vägen. Bl a kontoret uppe på kullen, den s k Hasselströmska gården, butikshuset vid vägkurvan, Wiklundska gården, stallbaracken och några till. Detta till avgörande del på grund av Laxforsens attraktivitet som ett vackert sommarstugeområde. Massor av villor och stugor ger numera Kirunaborna behövliga rekreationsmöjligheter i det natursköna Laxforsen.

Två norrmän drev i stort
”Laxforsens Nya Sågverksaktiebolag” hette sågverksbolaget och ägdes huvudsakligen av två norska bröder, Gudbrand och Harald Kjekstad från Röyken i sydnorge. Dessa bedrev stordrift under världskrigets slutår och det rådde full rush på sågen, i brädgården och i skogen. Kåkarna var fyllda med folk som hade sin bärgning från sågverksbolaget.

Harald Kjekstad var driftschef och direktör. Dessutom fanns en disponent Erik Eriksson, som f ö hade sin bostad i Strandgrenska gården i Kiruna. På kontoret i Laxforsen fanns kassör Holmsten och i driften faktor Nore Hasselström, sågställare C V Björk och skogsförman O E Wiklund, de tre sistnämnda välkända Laxforsprofiler även under senare tid.

I sammanhanget drar jag mig med nöje till minnes en rad andra ”Laxforsare”, alla intressanta personligheter, av vilka de flesta nu är borta och vars efterkommande finns spridda åt skilda håll.

Där fanns bland andra stallmästare Johansson, von Ahns, Wisuris, Saastamoinens, Engströms, Manne Larsson, Kekkonens, Huttunens, bröderna Persson, Hallmans, Paaninens, Siiras, Palmkvists, Haapalainens, Häggströms, Kainulainens, Westerlund, Malmbergs-Ohlssons, handelsföreståndare Sundström och lärarinnan Britta Ohlsson, sedermera gift Åkerberg m fl.

Skulle tro att bolaget då hade närmare 100-talet anställda sammanlagt. På sågen såg jag ganska många kvinnor i arbete. Bland dem ser jag ännu för min ”inre blick” Stor-Josefina från Jukkasjärvi. Hon jobbade vid ”bakakapen” bl a och hennes kroppskrafter var enorma. De fång av sur bakaved hon tog mellan armarna imponerade på hela sågverksgänget.

Transport efter häst
Laxforsvirket såldes till bygden och Kiruna som ju vid den tiden utbyggdes omfattande. Huvuddelen gick dock på export över Narvik där bolaget på Framnäs anlade en större kajanläggning, som sades ha kostat ca 90 000 kronor – ett avsevärt belopp således, efter dåtida förhållanden.

För transporten från Laxforsen hade bolaget ett flertal egna hästar samt för sommarbruk en större Scania-Vabis lastbil, kedjedriven och med järnhjul. Det gjordes försök under vårvintern 1919 – då praktiskt taget hela det ganska stora virkeslagret hade sålts till England och snabbt måste forslas till Narvik – att meddelst järnkrampor på hjulen kunna köra virke även på vintern med bilen. Men det gick inte på grund av den hästplogade vägens olämplighet för bilar.

Transportfrågan löstes via ca 100-talet inlejda hästar. Körkarlarna kom från många håll, inte minst från Norrbottens kustland och man såg virkesfororna dygnet runt mellan Laxforsen och Kiruna. Det var också vanligt att bönder från Över- och Nederluleå åtog sig skogsavverkning i Laxforsskogarna.

Den nyssnämnda lastbilen var givetvis ett väsentligt transportmedel på somrarna. Även för persontransporter då man mot en avgift av 1 á 2 kronor fick lösa biljett med rätt att sitta på lasset till Kiruna! Senare belades järnhjulen med hårdgummi, men luftringar hann den inte få innan driften lades ner.

Till historien hör dock att bilen innan dess uthyrdes till en av Kirunas stora bilpionjärer ”Bil-Pelle” alltså J A Persson, som ombesörjde större delen av transporterna därefter. Dessutom hade ”Åkar-Nisse”, N A Nilsson, likaså ett pionjärnamn i Kiruna, inköpt en ”krigs-Renault” och tillsammans med sin mustaschprydda chaufför Magnusson gjorde även de ett gott arbete som virkestransportörer i Laxforsen. Bilarna skulle idag ha varit verkliga veteransevärdheter.

Det slutade med brand
Tyvärr blev inte exportaffärerna tillräckligt framgångsrika för bröderna Kjekstad och det sades att de förlorade någon miljon på sitt engagemang i Laxforsen. Måhända var delar av skogsbeståndet inte lämplig råvara för exportvirket, fjällskogen är ju rätt kvistbemängd, och på skeppslasterna lär det ha blivit så avsevärd kassationsprocent och rabattering att stora förluster uppstod.

Norrmännen avvecklade också ganska snart sin drift av Laxforssågen och överlät den åt andra intressenter, vilka i sin tur onekligen med stora svårigheter, främst på grund av otillräckligt kapital, gjorde allvarliga försök att hålla industrin igång. Om dagens lokaliseringsstöd funnits då torde Laxforsen säkert haft en framtid – virkesbehovet bara t ex i Kiruna C torde ha varit tillräckligt underlag för en drift med avpassad omfattning. Den 2 september 1926 brann sågverkshuset ned till grunden och därmed var Laxforsens sågverkstid definitivt förbi. Den cirkelsågning som pågick senare blev av långt mindre omfattning.

Förening:

Laxforsens Bygdeförening

Ändrad av: Laxforsens Bygdeförening (2019-02-05 13:50:22) Kontakta föreningen
Skapad av: Laxforsens Bygdeförening (2012-07-25 15:13:13) Kontakta föreningen