Fakta


Kommentarer och rättelser till Hjalmar Falbos barndoms- och ungdomsminnen från Jukkasjärvi och Laxforsen.

Den som från början skrivit upp dessa minnen har gjort en del uppenbara fel, alltså i vårt original som är en maskinskriven kopia. Bland annat inte kunnat alla de finska benämningarna.

Mina kommentarer bygger på de uppgifter jag antecknat från samtal och intervjuer av äldre bybor i Jukkasjärvi, från andra källor och min egen vetskap såsom uppvuxen i byn och såsom varande nära släkt med flera av de nämnda personerna. T ex Heikki Puimunen, Vanha Puimunen var min farfarsfar och Simoni Puimunen min farfar, Iika Henriksson Puimunen min farfars bror, Mäki-Moni Salomonsson var min farfarsfars bror, Kalle Lidström min morfar, med flera.

Vissa stavningar och namn kan stavas på flera sätt, men dock konsekvent lika, tex Zackarias utan c. Iika stavas alltid med två i o s v – en förfinskning av Isak.

Och det som skrivits är ju vad Hjalmar minns och inte nödvändigtvis helt överensstämmande med verkligheten, även om Hjalmar hade ett gott minne långt upp i åren. Även andra kan minnas fel. Så en viss reservation är alltid på sin plats. Det finns ibland olika uppgifter om samma sak.

Barndomsminnen från Jukkasjärvi och Laxforsen:

Stora allmänna gravar. Man kan få uppfattningen att det grävdes mest sådana, vilket inte är sant. Men, kanske grävde (utökade) Hjalmars far mest sådana och någon annan, ofta anhöriga, de flertalet enskilda. Många av de som dog i Spanska sjukan 1918 begravdes i gemensamhetsgrav, bl a min farfar Simeon, som han egentligen hette, och farmor.

Plåtkamin. Enligt andra en gjutjärnskamin som sprack och som senare slogs sönder i småbitar – enl Oskar Salomonsson som var kyrkvärd en längre tid.

En och annan. Till antalet var ju de flesta gravar enskilda eller släkt- eller familjegravar och många anhöriga grävde dom själva.

Mjöl fanns inte att få. Jodå, men inte alltför lätt. Man malde ju sitt eget mjöl, ofta av säd man hämtat nerifrån älvdalen, och man for också till Gellivare och handlade vintertid.

Mjöl kaffe och socker och inte minst salt, som ibland även togs in från Norge.

Den förste sågägaren var inte Israel Nordin, det var bröderna Henriksson vid Luossajoki. Däremot var Nordin först vid sågviken.

Hela byn arbetade inte i LKAB, men många gjorde det.

Alla hade vävstol. Nej, inte alls. Men många hade det och en del hade gemensam sådan.

Första cirkelsågen ägdes av bröderna Axel Rudolf och Ernst Henriksson, bördiga från Halland, enl Curt V Persson.

Sommaren. Nej, han gjorde det även på vintrarna.

5 år. Enligt vissa andra 4 år eller några terminer.


Ungdomsminnen från Laxforsen:

Den första ägaren var inte Israel Nordin. Se ovan.


Rune Henriksson, i nov 2005.

Editerad av: Ingela Bexner (2019-02-05 13:27:30)