Strandängens festplats


                                                                            Strandängens festplats är för många ett känt begrepp. Denna festplats var i bruk fram till 1983. Festplatsen är i stort intakt med sina byggnader och marknadsstånd.

Platsen är att betrakta som ett kulturarv. Vi vill försöka bevara densamma genom att underhålla byggnaderna så att fortsatt förfall hindras. Platsen kan framöver möjligen nyttjas för olika ändamål.

Kvar finns biljettstånd vid entrén, scenen, ett antal tombolastånd, skjutbana.
De två flaggstängerna vid entrén utgörs, enligt uppgift från föreningen Gotlandståget, av två gamla järnvägsbommar vilka troligtvis har ingått i järnvägsnätet kring Lärbro.
Området är inhägnat. Det som försvunnit är själva dansbanan vilken återfinns på Bläse museum i form av golv och järnvägsräls. Huruvida dansbanan skall iordningställas är en fråga ställd på framtiden. Byggnaderna på festplatsen är i relativt gott skick. Det behövs dock göras en hel del reparationsinsatser.

2005 påbörjades arbeten med koncentration på att röja området från sly och murknande träd. Under åren som gått har plåttak lagts på vissa av byggnaderna. Lamm har betat området under vissa perioder. Mindre arbetsinsatser som röjning av sly etc har gjorts under åren. Hösten 2020 har en arbetsgrupp påbörjat arbete med att på nytt röja från sly, reparera de gamla byggnaderna mm. Arbetena kommer att fortsätta våren 2021. Fortfarande finns drömmar om att kunna anlägga en ny dansbana.

Utöver reparationer av festplatsen så vill vi även dokumentera händelser i och kring densamma genom att intervjua de som ännu minns, söka fram äldre bildmaterial, dokument och annat.

Genom de åtgärder som ovan beskrivits så är förhoppningen att det utmynnar i ett engagemang som påverkar sockensammanhållningen. Festplatsen kan ge utrymme för olika aktiviteter såsom marknader, underhållning, aktiviteter i samverkan med skolan med mera. Om festplatsen utnyttjas för olika ändamål så är vår förhoppning att den därmed blir tillgänglig för socknens innevånare och alla dess åldersgrupper. En av våra målsättningar är att aktivera fler ungdomar. Får de då möjlighet att medverka i såväl upprustning som nyttjande av festplatsen så kommer det att ge en ökad förståelse för kulturarvet. Ett område i förfall uppmuntrar enbart till ökad vandalisering.

En förutsättning för fortsatt underhåll har varit att fastigheten övertas av hembygdsföreningen. Gotlands Arbetarekommun överlämnade i september 2007 Strandängens festplats som gåva till Lärbro Hembygdsförening.

Historik kring Strandängen (Sammanställt av Wiktor Johansson, Kappelshamn)
Vid Kappelshamnsvikens ände ligger det en dansbana. Denna dansbana anser jag vara urtypen för den klassiska svenska folkparken, med dansbana, tombola stånd osv. Sådana dansbanor har under gångna tider varit ett vanligt förekommande inslag på landsbygden, och givetvis finns det fortfarande folkparker på olika håll om i landet men mer koncentrerade till tätorter.

Strandängen ligger numera öde, övergiven eftersom danser inte längre anses som lönsamma i ett litet ställe som Strandängen. Hela platsen är dock i sådant skick så att man lätt kan föreställa sig att här var liv och rörelse under festplatsens aktiva tid.
Strandängens tillkomst är inte unik, utan har en historia som påminner om t.ex. folkets hus. Marken till dansbanan skänktes av ledningen för kalkindustrin på Storugns till grov & fabriksarbetareförbundets avdelning på Storugns. Det var alltså även här arbetarna som själva stod för bygget. Strandängen byggdes någon gång på det tidiga 30-talet, eventuellt 1934. Under många år var det sedan liv och rörelse i Strandängen. När jag gick igenom annonser i Gotlands folkblad för att få en bild av dans verksamheten in trakterna runt Kappelshamnsviken så var det danserna i Strandängen jag fick bäst uppfattning om.

Jag gick igenom sommarmånadernas nummer mellan 1950-52. Där ser vi hur danserna ökade. Från att 1950 annonserat ut 1 (!) dans annonserades det ut 5 danser 1952. Det kanske inte låter så mycket med 5 danser på en sommar, men betänk att det på den tiden fanns liknande dansställen på hela norra Gotland, i Kappelshamn, i Rute och många flera ställen. Arrangörerna fick helt enkelt turas om med danspubliken. Dessutom fick man lägga ner ganska mycket jobb till att anordna en dans. Man skulle ha tid också. Vi kan dock anta att om danserna hade ökat i antal i två år så fortsatte de att göra de under ännu en tid.

Tidningsannonserna ger inte bara en bild på hur ofta det var dans . De ger också en bild av arrangemangets storlek, vem som spelade osv. Dessutom kan annonsernas språkliga utformning vara ganska rolig läsning, och formuleringarna som används kan nog anses som tidstypiskt. Jag återger här nedan några annonser, alla från 1952, som jag tycker kan vara roliga att läsa.

Hallå, hallå!!!
Alla grabbar & tjejer, gubbar & gummor
Kom här och dansa till Bengt Runes populära orkester som spelar i strandängen 23-24/8
Fri dans på finfin bana
Kommiterande

Stor basar i Strandängen
Leon Liljequists orkester
Båda kvällarna uppträdande av kapellmästare Liljequist med tyrolervisor och joddling
Lördag 19/7, Söndag 20/7 Söndag gammeldans
Kommiterande

Välkomna till augusti-fest i Strandängen
16/8 kl. 21-01, 17/8 kl. 20-24 Almquists orkester
Lördag 22.30 Karusellträff
Många nyheter i spel med jättefina vinster
Arr: Lärbro socialdemokratiska ungdomsklubb

Något som man också får reda på i annonserna är att det var flera olika arrangörer till danserna, även om de flesta har någon socialdemokratisk anknytning. Det lär ha varit praktisk om man var många som arrangerade danserna, arbetsbördan blev förmodligen lite mindre, om man jämför med Kappelshamn t.ex. där det nästan uteslutande var samma arrangör (någon gång står Hangvars arbetarekommun som arrangör men vanligast är dock Byggnadsföreningen. Arbetarekommunen och byggnadsförening bestod förmodligen av samma medlemmar i alla fall). Att det är många arrangörer i Strandängen vittnar om att det fanns ett stort engagemang hos folk på landsbygden på den här tiden. De arrangörer som står med i annonserna är följande:

Lärbro musikcirkel
Lärbro socialdemokratiska ungdomsklubb
Lärbro blåsorkester
Lärbro Kvinnoklubb
Lärbro arbetarkommun

Även om danserna ökade i antal under 50-talet och förmodligen nådde sin kulmen under 60-talet måste intresset för danserna någon gång ha börjat minska så att dansverksamheten så småningom helt kom att dö ut.

Det var danser ända in på 70-talet i strandängen, jag känner ”yngre” människor som varit där på dans. När jag var nere i strandängen för att titta mig omkring så hittade jag i biljettkuren några affischer, där en av dem annonserade om säsongspremiär i pingsthelgen. Något årtal stod givetvis inte. Däremot står det att Imagine skall spela till dans. Imagine var ett mycket populärt dansband i slutet av 70, början på 80-talet. Förmodligen ägde denna dans då rum i slutet på 70-talet, och kanske var det någon av de sista danserna i strandängen?

Spelmän och grupper
Att göra någon fullständig förteckning över alla de grupper och enskilda spelmän som spelat på danser är givetvis mycket svårt, även inom ett så begränsat område som trakterna runt Kappelshamnsviken. När det nu är så länge sedan så att många av dem dessutom är döda blir det nästintill omöjligt. Man får lita till minnesgoda personer samt till de spelmän som ännu är i livet.

Henning Norman
Om man går tillbaka i tiden, ända till 1800-talet, så var det vanligt att man vid danser skickade runt en hatt där de som dansade fick lägga i pengar. Ju bättre spelmannen spelade, desto mer pengar fick han. Jag har fått berättat för mig om en spelman i Kappelshamn som fick betalt på detta ”gamla” vis, nämligen dragspelaren Henning Norman. Henning Norman var en välkänd profil i Kappelshamn och har än idag en dotter som bor kvar i Kappelshamn. Hur mycket pengar hatten kunde inbringa vet jag inte och jag vet heller inte något om Normans spelskicklighet. Det lär i alla fall ha gått att dansa till. Henning lär ha spelat till dans på såväl dansbanan ”ulsedulse” som i Lorens Larssons stora sal där ungdomen dansade på vintrarna. Där kunde det gå ganska vilt till. När Henning spelade i Lorens Larssons sal fick han ofta när kvällen var sent liden hoppa upp på en stor klocka och sitta där och spela för att undvika diverse slagskämpar.

Sigurd ”Sigge” Othberg
En annan dragspelare som omnämnts tidigare och som uppenbarligen var mycket duktig var Sigurd ”Sigge” Othberg. Han var född 1881 och dog 1965. Han levde hela sitt liv i Kullshage, Hangvar. Förutom sin mycket musikaliska familj (som redan presenterats för läsaren) lär Sigurd ha spelat med fiolspelmannen John ”Spel-Anders” Andersson från Lärbro. Spel-Anders var på sin tid en av norra Gotlands skickligaste spelmän . Dock minns Marianne Johansson, Kappelshamn, ett bröllop i Hangvar hon var på som barn där Sigurd Othberg och Spel-Anders spelade till dans. Dessa två hade dock druckit en hel del sprit och lär ha varit kapabla att endast spela Norsk bondvals, vilken de spelade en hel kväll.

Tryggve Hellströms trio
I ett tidigare avsnitt skrev jag om en trio från Lärbro bestående av Tryggve Hellström, Fred Nordin samt Hilding Bogren. Tryggve Hellström var född vid Stora Hammars i Lärbro 22 februari 1918 och avled 1984. Han var systerson till Gillis Friberg i Hellvi och han lärde sig spela fiol av honom. Tryggve var under en period medlem i Nordergutarnas spelmanslag, men med tiden lade han fiolen åt sidan till förmån för dragspelet, vilket Tryggve hanterade med stor bravur. Det var också dragspelet han trakterade i den aktuella trion. Jag vet inte något närmare om de andra två medlemmarna. Hilding Bogren spelade fiol och Fred Nordin spelade gitarr.

Två år efter detta arbetes färdigställande fick jag följande uppgift från Tryggve Hellströms barnbarn Daniel Björkander, Hörsne, som jag tacksamt bifogar detta avsnitt:

"Hilding Bogren spelade kontrabas i Tryggve Hellströms trio. Hilding Bogren är för övrigt far till Ronny Bogren, musiklärare på Kulturskolan i Visby. Under en period breddades ljudbilden och Rune Larsson från Stockholm intogs i denna nybildade kvintett där han enligt utsago trakterade klarinett på ett utmärkt sätt. Rune Larsson var förlagd till ett gotländskt regemente under krigsperioden. Tryggve Hellströms trios började spela ihop redan under slutet av 1930-talet."

Lundgrens i Fleringe
Några som också är värda att nämna bland alla spelmän är Lundgrenssläkten från Välle i Fleringe. Första generationens spelmän var bröderna John och Gustav Lundgren som spelade dragspel respektive fiol. Båda bröderna har vid flera tillfällen spelat vid dansbanan på Bläse, och det har även Johns son Kurt Lundgren gjort. Kurt spelar också Dragspel vilket även sonen Mats gör. Hela släkten har spelat mycket tillsammans med Inge Landtbom och jag utgår ifrån att John, Gustav och Kurt även spelat tillsammans med Frank Landtbom.

Inge & Frank Landtbom
Det är som synes väldigt många dragspelare som spelade på danserna förr i tiden. Från Fleringe kommer en mycket duktig dragspelare som spelat på flera dansställen runt Kappelshamnsviken, nämligen nyss nämnde Inge Landtbom. Inge är född 1922 och har förutom dragspel även spelat fiol. Inge har bott i Fleringe där han jobbade som klockare i 40 år. Numer bor han i en lägenhet i Visby men tillbringar somrarna i Fleringe. Han gjorde sitt första offentliga framträdande på dansbanan på Bläse. Han har sedan spelat på många danser i såväl Strandängen som Kappelshamn, ofta som underhållning när orkestern tog paus. Förutom den tidens dansmusik har Inge även flera äldre folkmusiklåtar på sin repertoar, företrädesvis då låtar med rötter hos de berömda grodda spelmännen (det är bland annat Inge som arrangerat den välkända femtioriksdalers valsen för dragspel), samt en större mängd egna kompositioner. Inge har även spelat tillsammans med många andra dragspelare på norra Gotland, t.ex. Henning Norman och Sigge Othberg

Även Inges far, Frank Landtbom var en mycket duktig dragspelare som spelade på danser, bl.a. på Bläse dansbana.

Om spelmännen på Hall
Fiskaren och båtbyggaren Gösta Norman Han har spelade fiol under en tid i ett danskapell som spelade på basarer och andra tillställningar. Han har även spelat med såväl Sigurd Othberg som Inge Landtbom. Gösta lärde sig spela av spelmannen Reinhold Lindberg, som bl.a. deltog vid spelmanstävlingen vid Bungemuseet 1929. Bland övriga spelmän på Hall kan man nämna Karl Hejdenberg, Dinus Björkegren samt Daniel Forslund som skall ha varit en synnerligen god spelman och som det upptecknats flera folkmusik låtar efter.

Några på 50-talet vanligt förekommande grupper
För att skapa mig en bild av i vilken omfattning det arrangerades danser förr i tiden gick jag igenom sommarmånadernas nummer av Gotlands Folkblad för att där läsa annonser. Dansannonserna ger, förutom dansernas omfattning i antal, också en bra bild av vilka grupper som brukade spela till dans. De grupper som enligt de annonser jag läste spelade i Strandängen och Kappelshamns folkets park under åren 1950-52 var följande:

Ernestos Orkester
Torstens Kapell
Dolles Kvartett
Runes orkester (skall uttalas Runé)
Bengt-Runes populära orkester (kan vara samma som föregående)
Bergs kvartett
Almqvists 5-manna orkester
Leon Liljequists orkester (Leon Liljequist var ledare för KA3:s musikkår)
Accordia orkestern
Ragtime orkester med vokalist

Det är svårt att få mer ingående fakta om dessa grupper. Någon orkester spelade kanske bara på en dans. Vanligt var också att medlemmarna byttes ut mellan varven, som i t.ex. Dolles kvartett som lär ha bestått av lite olika medlemmar. De grupper som jag känner till mer ingående om är följande:

Torstens kapell
Torstens kapell bestod av Torsten Broström, dragspel, Lasse Johansson, gitarr, Henry Friberg, fiol samt Åke ”Mysak” Jakobsson, bas. Denna kvartett spelade på danser över hela ön innan den splittrades. Lasse blev senare en mycket berömd och eftertraktad gitarrist på Gotland och spelade med större dansband i Visby. Lasse spelar inte längre gitarr. Jan bor i Visby men tillbringar mycket tid i Kappelshamn där han bl.a. fiskar ål. Henry Friberg skall ha varit en mycket duktig fiolspelare. Vid en talangjakt på gamla läroverket i Visby på 40-talet blev Henry och hans bror Helge mycket uppmärksammade, när de uppträdde med påtagligt svåra fiollåtar. Förutom att spela med Torstens kapell spelade Henry under en tid även första fiol i Nordergutarnas spelmanslag, innan han lämnade Gotland.

Bergs kvartett
Bergs kvartett vet jag egentligen inte så mycket om. Kvartetten leddes av dragspelaren Bengt Berg. Bandets gitarrist hette Börje Lindqvist som under en längre tid jobbade som kassör vi Gotlands Fiskförsäljnings förening AB. I övrigt bestod kvartetten av lite varierande medlemmar. Möjligen kan en basist som kallades för ”Ässe” ha medverkat.

Banden idag
Om det är svårt att ge en heltäckande bild av vilka grupper som förekom förr i tiden är det ännu svårare att en heltäckande bild av grupperna av idag. Förr hade grupperna oftast någon lokal anknytning, bestod ofta av samma medlemmar osv. I och med att verksamheten växte under 60-talet blev även kravet på musikerna större. Det blev vanligt att man hyrde in grupper som var stora på Gotland. Det finns ändå några grupper med lokal anknytning som kan nämnas som lite kuriosa. Dansbandet Qvintus brukar spela på höstfesterna i Kappelshamns folkets hus. Fram till för några år sedan fanns det ett dansband som hette Nilla & Babs där nästan alla medlemmar var släktingar till tidigare nämnde Sigurd Othberg. Det är givetvis lika vanligt nu som då att grupper bildas lite till och från, som spelar på en dans för att sedan sluta och senare bildar samma medlemmar ett nytt band osv. Så kommer det förmodligen alltid att vara.

Förening:

Lärbro Hembygdsförening

Ändrad av: Lärbro Hembygdsförening (2020-11-05 13:02:14) Kontakta föreningen
Skapad av: Hans-Ove Hellström (2016-11-10 11:18:44) Kontakta föreningen