Hyllning till Långserud


Under åren 1855-1865 hette kaptenen för Gillbergs kompani Erik Gustaf Selldén. Han bodde med sin familj på Kastensbols gård. En av hans söner hette Hjalmar och var sex år gammal när han kom till Kastensbol. Där fick han tillbringa tio lyckliga pojkår, tills barndomen fick ett abrupt slut genom att fadern dog och familjen skingrades. Själv flyttade Hjalmar till Växjö, där han hade en äldre bror. Det gick honom väl i händer och han blev så småningom läkare. Men Långserud kunde han inte glömma. Någon gång i vuxen ålder skrev han denna hyllning till sin - och vår - hembygd:

LÅNGSERUD

När Aspen han glittrar i månskenets glans.
Då plägar jag sitta och drömma.
Ack, vänare insjö i Värmland ej fanns
Dig, hembygd, jag aldrig kan glömma
Jag blickar så hänförd mot grönskande strand
En fagrare bygd ej Gud skapt i vårt land
Än Långseruds lummiga nejder

Och fagraste pärla var Kastensbols gård
Kaptensgård för sina soldater
Där växte jag lycklig i huldaste vård
Bland syskon och käraste kamrater
Och Pappa och Mamma står hand i hand
En fagrare bygd ej Gud skapt i vårt land
Än Långseruds lummiga nejder

På Gullsjö och Kolsäter, Bräcka och Ön
Konvaljerna dofta i skogen
Och rosor, syrener och vit tusenskön
De tävla med råg som står mogen
O, hembygd, du kära, i allt Sveriges land
En fagrare bygd ej Gud skapt med sin hand
Än Långseruds lummiga nejder

På Lönnskog och Råtakan, Strand, Esbjörbyn
Små fåglar kvittra i skogen
Från Svarttjärnets bergshöjd, o, se vilken syn
Du landsman, din hembygd bliv trogen
Jag lyfte som siar´n i natten min hand
Och svor att till döden dig älska, mitt land
Du Långseruds lummiga nejder

Editerad av: Karin Brummer (2018-11-19 18:17:30)