Aspa

Aspa, Björskogs största by


Aspa är en av de större byarna i Björskog socken. Man tror att namnet Aspa kommer av ordet Äspa. Äspa var en båttyp som användes vid fiske på grunt vatten i Arbogaån. Förmodligen var båtarna tillverkade av virket Asp, troligen enklare stockbåtar.

Låt oss göra en vandring i Aspa by. Vi utgår från Böxhörnet där en vägvisare ger oss information i vilken väg vi skall ta till Holma. Vi tar den vägen. Vi är nu på 1940-50 talet.

På höger sida har vi strax en gård Åstedt´s. I huset som ligger högst uppe på kullen bor Bror och Maria Åstedt, där kan man köpa ägg. Nedanför Marias hus ligger huset där Ingemar, Alice och deras son Roger Åstedt bor. Ingemar är med i Björskogs skytteförening, en duktig femteklass skytt. Alice är känd för att väva trasmattor av hög kvalité. Bilen är av märket Opel Olympia.
Rudolf Åstedt bor i ett hus till vänster vid infartsvägen. Rudolf är en mycket duktig violinist, medlem i Björskogsmusiken. Han vistades en kortare tid i Amerika tillsammans med sin bror Emil. Rudolf skulle senare bli vår hyresvärd under några år.

Vi fortsätter på byvägen och kommer fram till ett hus på vänster sida, Solhem. Detta hus kom till då Aspa fick sin första frikyrkorörelse.

Numera bebos Solhem av en ungersk familj, Istvan efternamnet minns jag ej, som kom till Aspa efter krigsslutet. Deras ankomst till byn var naturligtvis något exotisk och spännande. Istvan arbetade som ladugårdskarl hos Martin Larsson
Istvan födde upp en gris i Martins ladugård. Den skulle slaktas till jul. Traditionen var i Ungern att grisen skulle stickas och ej avlivas på vårt traditionella sätt med slaktmask. Martin Larsson motsatte sej på de bestämdaste att något annat än slaktmask var de inte tal om. Många vuxna och barn var församlade. Slakten skulle ske på ladugårdsbacken. Till slakten hade inkallats Ivar Johansson, han skulle hålla slaktmasken medan Istvan skulle slå. Något gick snett, Ivar höll slaktmasken troligen fel eller Istvan missade med klubban. Om detta misslyckande berodde på den obligatoriska slaktsupen skall jag låta vara osagt. I varje fall så slet sig grisen ur trynträt under ett vansinnigt skrik. En av Istvans vänner som stod beredd med kniven kastade sej då över grisen och skar snabbt upp halsen. Istvan fick trots allt den avlivning och slakt som han ville ha.
På kvällen var de stor fest i Ungersk anda vid Solhem.

Vi fortsätter och kommer till Jonsons gård…… och …… Jonson var faster/farbror till den berömda schlagersångerskan Bibbi Johns som för övrigt var bosatt i Arboga.


Bibbi Johns

Hon besökte Aspa vid några tillfällen. Efter att gården sålts bodde Familjen Hult där, Gunnar och Edit med barnen Birgit och Bodil. Gunnar var duktig på dragspel. Han drev en mekanisk verkstad i gamla Forsby-mejeriet i Östuna.


Gunnar Hult

Nu kommer vi till en vägkorsning, vänster bär till Holma höger till Göranssons gård.
Vi tar till vänster och går några hundra meter. Några meter in i hagen till höger finner vi några husgrunder efter ett soldattorp. Vi fortsätter på den gamla stigen och kommer fram till en äldre gård, ett av de äldsta byggnaderna i Aspa. Tomten består av två hus, huvudbyggnad samt ett mindre boningshus. Tidigare fanns en loftbod på tomten, det huset revs på Albin Göransson initiativ under våldsamma protester inte minst av Länsantikvarien.
Bilder på gården
Vi tar nu stigen genom skogen mot Widholms gård. Vi passerar en hage som vi ungdomar hade som idrottsarena där vi bedrev idrott med största allvar. Initiativtagare var den nyinflyttade Karl-Erik Iwemyr. Höjdhopp, stavhopp, längdhopp, kast med boll samt löpning på en oval gräsbana som mätte ungefär 200 meter ett varv. Boxning förekom också trots att vi bara ett par boxhandskar. Vi löste detta på ett smart sätt. Den ena boxaren hade vänsterhandske medan han hade högerhanden i byxlinningen, motståndaren på motsvarande sätt.
Så kommer vi då fram till Erik Widholms gård. Där fanns tre barn, Ivar, Gösta och Ingamaj. En tragisk historia utspelades på vedbacken för några år sedan. Ivar och Gösta skulle hugga ved då olyckan var framme. Gösta höll i träkubben medan Ivar skötte yxan. Ivar missade träkubben med yxan och högg av tre fingrar på Göstas högerhand.

Vi vandrar vidare mot Holmavägen. Efter några hundratal meter så passerar vi ett litet boningshus. Här bodde en fiolbyggare Richard Nätt, medlem i Björskogsmusiken. Sedan bodde Mojje Lilja med familj där och senast Erik och Rut Sjöström.
Vi går till höger då vi kommer ut på Holmavägen. Verner Karlsson gård ligger då till vänster. Verner kallades allmänt för Mesosten. Man påstod att drängarna fick mesost i stället för smör på smörgåsarna där av öknamnet Mesosten. Han var också nykterhetsnämndens ordförande och kyrkvärd. Werner och Alice hade fyra barn, Kerstin, Greta, Erik och Gunnel. Erik var jämngammal med mej, vi lekte mycket tillsammans. Eftersom Erik var enda sonen så favoriserades han av sin pappa. Han gick och fick pianolektioner, var även duktig fotbollspelare. På 60-talet körde han i Köping omkring med en liten lastbil och sålde läsk och pilsner. Han fick t.ex. inte säga du till sin pappa och mamma. Något som förvånade mej mycket. Ofta var vi vid Arboga ån vid Holma, vi metade från bryggan där. Jag minns en episod då Erik ramlade i vattnet från bryggan. Med min hjälp tog Erik sej upp på land. När vi kom hem till hans mamma våta och ledsna frågade naturligtvis Eriks mamma hur detta gått till. Erik säger då att jag knuffade honom, varför han sa så funderade jag mycket på. Kanske hade han så stor respekt för sin pappa och på så vis avlasta all synder på mej?
På gården fanns en så kallad drängstuga där en äldre man hade ett rum. Han var ”utlånad” från fattiggården, han hette Klas och bodde under fruktansvärt vidriga förhållanden. Smutsigt och sängkläder som säkert inte bytts på åratal, stanken var obeskrivlig. Stanken förstärktes av att det i ett angränsande rum fanns en pannmur som det kokades potatis i till grisarna.
Bild på drängstugan

När vi kommit ut på Holmavägen igen tar vi omedelbart av till vänster. Efter 300 meter kommer vi fram till en ödegård, Lasses kallas denna gård. Gården ägdes av Lars Pettersson, ”Kulla Lasse” kallad och är helt fallfärdig. Vi barn hade respekt för detta hus, troligen nämndes Spökhuset ibland. Till gården hörde en loge/ladugård som revs eller som ramlade ihop!? Även en ganska stor smedja fanns en bit från gården. Smedjorna brann rätt ofta därför lades dessa långt från gårdarna. Mycket av inventarierna, så som hammare och tänger, finns kvar. Lite längre fram efter stigen ligger ett litet hus som var bebott av ett äldre tystlåtet par. Jag hade ett ärende dit en gång. Vad som etsade sej fast i minnet var att dessa människor var väldigt tystlåtna eller kanske talade väldigt tyst. På väggen hängde några sablar och svärd.

Vi går nu på obanad väg och över ett gärde där vi finner en väg igen. Kan det ha varit så att detta är en gammal riksväg, väg mellan Kungsör och Arboga? Vi fortsätter på vägen mot öster och kommer efter några hundra meter till ett vägskäl, en fyrvägskorsning. Vägen till höger bär genom en beteshage till Skäret och Arbogaån. Vägen rakt fram är en återvänds väg, men förmodligen har den varit förbunden med de vägar som ansluter till Berg och Valskog gård. Vi tar vägen till vänster och ser då ett litet uthus till höger. Man kan antaga att detta kan ha varit en ladugård för en ko, kanske två kor?
Detta antagande förstärks av att de hus som ligger längre fram på höger sida bebos av en änka, Mor Asp. Indelta soldaten Asp kan antagas vara hennes man, i så fall är detta ett soldattorp. Mor Asp ingick i byns rapporteringsverk, ville man veta något som det ryktades om så ”Fråga Mor Asp!” Lite längre fram och till höger en liten bit från vägen ligger Mor Lundrots gård. Sedan kommer på samma sida ett hus, kallad Brodinstorp, och tillhör Rudolf Åstedt. Vår familj hyrde detta hus en tid. Brunnen till denna gård grävdes av min pappa tillsammans med Sune Norlin. En bipaviljong bestående av ett stort antal bikupor och som ägdes av Anton Johansson, bikungen kallad, fanns på tomten.
Bild på Brodinstorp

Så kommer vi till ett litet uthus snarlikt de som vi såg vid fyrvägskorsningen. Kan detta uthus också ha varit en ladugård? En ladugård i anslutning till de hus som finns på vänster sida av vägen några tiotal meter längre fram? Mor Sjökvist heter änkan som bor där. Man undrar, kan det ha funnits två kanske till och med tre soldattorp i Aspa by?

I dag är soldattorpet sommarstuga och ägs av
Lars-Erik och Sonja Nilsson
Lars-Erik och Sonja har pietetsfullt bevarat soldattorpet såväl interiör som exteriör

Det finns två kallkällor, en på västra sidan och en på östra sidan om vägen några hundratal meter in i skogen. Sven-Olov Martinsson och hans bror och min lekkamrat Lennart visade mej dessa kallkällor. Den kallkällan som finns på östra sidan av vägen bildar ett kärr där vi på vintrarna åkte skridskor och spelade ishockey. Klubba var en enpåk och pucken var en tom sillburk i plåt. Jämför med vad en ishockeyutrustning för en spelare kostar i dag!

Vi fortsätter vår vandring. Efter ca 250 meter, på vänster sida har vi då Norlins. Den legendariske Sune Norlin berömd som en duktig och uthållig täckdikare, skogshuggare och Vasaloppsåkare bor där. Jag fick ett par begagnade och väl slitna skidor av Sune. Skidorna var av märket SPLITKEIN en utpräglad tävlingsskida på den tiden. En episod värd att berätta timade sej då jag vid ett tillfälle besökte Norlins och jag blev bjuden på saft tillsammans med några av sönerna som drack kaffe. Jag var då i 6-årsåldern och stod inför att strax börja skolan. Min kunskap i att läsa skulle prövas tyckte man. Man tog fram, minns jag, en KONSUM-påse och bad mej läsa vad som stod där. Detta vållade inga problem. Men så visade man mej på några kryddburkar som jag läste av ganska obehindrad. Men så hände något som vållade våldsam munterhet då jag läste vad som stod på burken FRUKT! Jag uttalade konsonanten K fel så sammanhanget blev lite ekivokt och väckte stor munterhet. Det tog några år innan jag förstod det roliga.

I nästa hus på vänster sida bor Karl och Rut Karlsson samt barnen Bernt, Stig, Ulla och Göran. Karl jobbar som ladugårdskarl hos Sixten Andersson. Någonstans i detta hus fanns en soldattavla eller kanske sköld. Förmodligen har den varit uppsatt på något soldattorp.

På höger sida om vägen ligger en gård som påstås vara byns äldsta, Länsmansgården. Det kan vara av intresse att omnämna lite om titeln Länsman.
Länsman är en yrkestitel inom staten, som använts på olika sätt genom tiderna. I modern tid har länsman varit ett smeknamn eller öknamn för polisen.
Fram till 1675 var länsmannen lokal förtroendeman som utgjorde en länk mellan lokalsamhället och statens förvaltning. Denne kallades för sockenlänsman eller bylänsman. I en kunglig resolution 1675 stadgades dock att länsmannen skulle utses av landshövdingen: ”dock skall det ske utav bofaste och beskedligaste bönder, som i häradet finnes, och intet främmande och löse, som allmogen ingen hjälp kan hava av”.
Efter 1675 omvandlades titeln till att beteckna en lokal statlig lägre tjänsteman, kronolänsman. Kronolänsmannens arbetsuppgifter omfattade skatteuppbörd, indrivning, polisverksamhet. Han var även åklagare i vissa mål. Till sitt biträde hade han fjärdingsmän. Kronolänsmannens närmaste förman var kronofogden. Kronolänsmännen blev 1918 landsfiskaler. Det fanns också järnvägslänsman, men det skall vi inte gå in på något närmare här.
Ivar och Ester Johansson, barnen Karl Axel och Ingabritt brukar den gården. Ester kan man se på torget i Köping där hon säljer ägg på lördagarna. Min mamma Karin och Ester hade en väldig kontrovers huruvida nypon tillhörde allemansrätten eller ej.

Vi går vidare och kommer till ett vägskäl, vägen till höger går till Eriksberg, Berg och Lådberga. På vänstersida om vägskälet bor Valfrid och Alfrida Ling, de har många barn. Dem som jag minns namnen på är Barbro som var min klasskamrat, Ulla ett år äldre än Barbro, Mildred som var det yngsta barnet. Övriga flickor, om jag minns rätt, är Gertrud, Birgit, och Ingegerd. Pojkarna är, Allan, Ingemar, Gunnar och Kalle. Valfrid Ling klippte håret av by-innevånarna , han tog 50 öre för detta .

Nu är vi tillbaka till utgångspunkten Byxhörnet, men vi har några gårdar kvar att redovisa.

Uppe på byns högsta punkt ligger Martin och Lisa Larssons boningshus. Lennart deras yngsta barn ett år äldre än mej, min bästa lekkamrat. Här finns också en lång rad av postlådor och även en mjölkpall. Nästa hus på vänster sida är bybastun. Männen badar på fredagar medan damerna badar på torsdagar. Avgiften 25 öre lades i en tom ansjovisburk. Efter 50 meter tar vi en väg till vänster och ser då Gunnar Axelssons gård. Gunnar kallas också Suckas och följaktligen kallas gården för Suckasbo. Vi går över en ladugårdsbacke och kommer till Sixten och Ingrid Anderssons. Så återstår då gården Albin och Agnes brukar. Jag var adoptivbarn en vecka hos Göransson då min syster Gun föddes.

Vår vandring i Aspa är nu slut, jag hoppas ni har haft behållning av mina berättelser och anekdoter. Rätta mej gärna om jag har uppfattat fel eller om jag fabulerat.

Av Ingvar Gustavsson


Förening:

Kungsörs Hembygdsförening

Ändrad av: Kungsörs Hembygdsförening (2014-06-21 22:52:20) Kontakta föreningen
Skapad av: Kungsörs Hembygdsförening (2014-06-21 22:52:20) Kontakta föreningen