Kungabesök


 

Artikel i Västmanlands Läns Tidning måndag 12 februari 1912 efter konungens besök i Tärna söndag 11 februari.
Avskrivet av Birgitta Brannemo.
 

Kungabesöket vid Tärna i söndags.

Kung Gustaf övervarar gudstjänsten i Kuma kyrka och en fest vid folkhögskolan.

Stor folktillströmning från hela östra länsdelen.

Efter ett besök i Falun på fredagen och lördagen gjorde konungen på söndagen ett besök vid länets folkhögskola. Konungens resa till Tärna i söndags var hans första besök i Västmanland. Såsom kronprins har han förut ett par gånger besökt länet.

Underrättelsen om kungabesöket satte också liv och rörelse i bygdens befolkning. I stora skaror räknande upp emot 4 000 personer, strömmade den på söndagen till Tärna för att se och hylla landsfadern. Med morgontåget från Sala medföljde ett par hundra personer och för övrigt kom folket åkande på slädar i långa rader, ty föret var präktigt, samt gående.

Något strålande kung Oscars-väder rådde icke men blåsten från västmanlandsslätten och det rådande diset verkade ingalunda avskräckande på denna för bygden stora dag. Vart man såg utåt bygden hade flaggorna hissats i topp.

Kungen kommer!

Det kungliga extratåget anlände från Tillberga, där konungen övernattat, till Tärna station kl.10.45 f.m. Hela stationsområdet var fyllt av människor, vilka bidade konungens ankomst. För att mottaga konungen hade särskilt infunnit sig direktör T. Holmberg jämte folkhögskolans övriga lärare, folkhögskolestyrelsen, av vars medlemmar märktes greve A. Hamilton, häradshövding K. Bergenstråhle, lantbr. Gustav Pettersson i Sorby och häradsdomaren O. F. Johansson i Ransta, samt kronofogden i Salbergs-Väsby fögderi John Lind. Kumla sockens förtroendemän hade mangrant samlats, med kommunalstämmans ordförande hr. Leonard Larsson samt nämndens ordförande hr. Konrad Esselin i spetsen. Tjänstgörande pastor i församlingen Ivar Eriksson märktes även bland de uppvaktande.

Sakta ångade tåget in på bangården och konungen, klädd i generalsuniform, steg ur vagnen, åtföljd av landshövding Wersäll. Konungen åtföljdes på resan förutom av sin uppvaktning, kabinettskammarherre greve Lewenhaupt och adjutant major Murray, av chefen för konungens stab generallöjtnant Uggla.

Direktör Holmberg utbragte ett av folkskarorna med kraft besvarat leve för hans majestät konungen, varefter denne hälsade på de uppvaktande och samtalade en stund med dem. Därefter åkte konungen i sakta fart upp till kyrkan för att där övervara gudstjänsten.
 

Högtidlig gudstjänst i Kumla gamla kyrka.

Vägen från stationen till kyrkan var ståtligt flaggprydd och kantades nu av folkskaror, på vilka konungen vänligt hälsade. Över huvudingången till kyrkogården hade rests en vacker äreport av granris och kunglig krona. Skolbarn med flaggor i händerna kantade ingången till kyrkan.

Konungen med uppvaktning tog plats i kyrkans kor, varifrån han med intresse besåg det 600-åriga templets medeltida målningar. Kyrkan överfylldes av människor, vilka ordnades av marskalkar. Stora skaror kunde icke komma in. Altaret, predikstolen och läktaren hade dekorerats med enrisgirlanger.

KL.10 intonerade orgeln salmen 325. Altartjänst förrättades av pastor Eriksson varefter den unge prästmannen predikade över dagens täxt, Matt.9:36 – 10:16. Han talade om Guds rikes tillkomst. Stora skaror av människor lida andlig nöd, utblottade på allt som kan göra livet verkligt stort och rikt. Men där denna nöd är störst, där är också längtan efter Guds rike stor, och här är ett skördefält, som lovar rik välsignelse.

Här frambringas inga skördar med silver och guld utan blott med evangeliet:

himmelriket är nära. Gud ser oss, vi måste leva rättfärdigt. Och må detta hjälpande och uppmuntrande evangelium till de arbetande och betungade aldrig tystna här i tiden. Om skörden skall bli rik, måste den kristna församlingen delta i arbetet för Guds rike.

Den korta, väl disponerade och med värme framsagda predikan åhördes uppmärksamt av konungen och församlingen.

Salmen 146:5 sjöngs och pastor Eriksson förrättade återigen altartjänst samt sjöng från altaret med kraftig och välljudande stämma välsignelsen. Den högtidliga gudstjänsten slöts med salmen 124:4.

Konungen uppsökte därefter pastor E. i sakristian och tackade honom för hans predikan.

Konungen vid folkhögskolan.

Efter den med flaggstänger kantade vägen åkte konungen därefter till Tärna folkhögskola. Här hade stora folkmassor samlats och hälsade konungen med hurrarop. Vid husmodersskolan mottogs konungen av fru Cecilia Bååth-Holmberg, under vars ciceronskap han jämväl besökte elevernas matsal, vävstugan och småbruket samt besåg minnesstenen över Vilhelm von Schwerin.

KL. halv 12 öppnades festen i den smakfullt dekorerade gymnastiksalen, som till sista plats var fylld av män och kvinnor, vilka stående hälsade konungen med Du gamla du fria. Direktör Holmberg höll därefter ett längre tal över ämnet

Medborgarsinne och fosterland, av vilket referat återfinns på tidningens första sida. Slutade sitt anförande med att utbringa ett fyrfaldigt leve för konung Gustaf, varpå kungssången sjöngs.

 

Konungens svar.

Konungen uppsteg på talarestraden och svarade med följande ord:

Jag önskar till eder uttala mitt hjärtliga och varma tack icke allenast för de storslagna och lärorika ord, som av direktör Holmberg riktas såväl till oss som till allt Sveriges folk utan även för den till hjärtat gående hyllning, som ägnats mig i dag. Det är mig synnerligen kärt att avlägga detta besök vid en av våra större folkhögskolor. Deras höga och viktiga uppgift är att hos landets ungdom ingjuta en god medborgaranda och att bibringa den sådana kunskaper, som för deras kommande praktiska liv äro nyttiga och nödvändiga. Därför kan betydelsen av dessa skolor naturligtvis under förutsättning av att de skötas på ett rätt och förståndigt sätt icke nog uppskattas.

Det är ett allmänt känt och erkänt förhållande att Tärna folkhögskola fyller sin uppgift på ett synnerligen bra och lyckligt sätt, tack vare i främsta rummet den vackra och uppoffrande livsgärning som direktör Holmberg och hans fru nedlagt under deras 36åriga verksamhet, och under deras ögon hava stora skaror av svenska unga män och kvinnor fostrats till goda och fosterlandsälskande medborgare.

Måtte denna skola vara så fast grundad och tryggad, att den allt framgent kan ostörd fortgå i sin för landet så gagnande verksamhet.

Mina bästa välönskningar komma alltid att följa eder i edert fosterländska arbete.

Vi förena oss alla i ett fyrfaldigt leve för vårt kära gamla Sverige. Leve det!

Konungens tal följdes av rungande hurrarop. Härefter samtalade konungen en stund med lärarpersonalen och skolans elever.

Kl. halv 1 e.m. gav herrskapet Holmberg lunch i skolans lektionssal, varvid konungen till fru Bååth-Holmberg överlämnade sitt porträtt med egenhändig tillägnan.

Konungens avresa.

Strax före kl. halv 2 anträdde konungen avresan. Då han utkom på stora gårdsverandan, framträdde lantbrukaren Gust. Pettersson i Sorby och höll på västmanländska befolkningens vägnar följande tal till konungen:

Eders Majestät!

Å den västmanländska befolkningens vägnar ber jag att få uttrycka alla församlades underdåniga och hjärtliga tacksamhet för den stora glädje Eders Majestät täckts bevisa oss och ställa sig i vår krets. Här församlade kvinnor och män må vi alla förena oss i ett varmt och kraftigt fyrfaldigt leve för vår älskade konung Gustaf. Leve Han!

Folket hurrade och konungen tackade för hyllningen. Vid stationen hade åter en stor folkmassa samlats. Då tåget satte sig i rörelse utbragte direktör Holmberg ett leve för konungen och denne tackade för hyllningen med vänliga hälsningar från kupéfönstret.

Så var kungabesöket vid Tärna slut och folkhögskolan och befolkningen ett minne rikare.

 

 

 

Artikel i Sala Allehanda måndag 12 februari 1912 efter konungens besök i Tärna söndag 11 februari.
 

När kungen kom.

Det var en märkesdag här i orten i går. Kungen besökte Tärna. Och det är inte hvar dag någonting sådant händer. Vi beredde oss naturligtvis på att fara dit ut till det för övrigt så inbjudande Tärna för att på öfvligt sätt mottaga majestätet. Och till och med de ibland de flegmatiska salabor började i går morse röra på sina trötta ben litet tidigare än vanligt. Redan klockan halv 8 stod en väldig kö framför stationens biljettlucka, och den ökade oupphörligt, tills vederbörande omsider funno sig nödsakade att öppna äfven den andra biljettluckan. Och 10 minuter efter den ordinarie afvgångstiden rullade tåget ut från stationen, medförande väl en tiondel af stadens befolkning – alla med idel glada och förhoppningsfulla ansikten, trots den mindre angenäma utsikten att få både snörlifv och bröstkorgar inklämda i den rådande trängseln. Men så hade man ju också i utsikt att få se en skymt af kungen plus all annan härlighet. Och man kan väl inte se surmulen ut. Det vore oförlåtligt.

Och om någonting saknades vid Tärna i går, så åtminstone inte saknads folk. De kommo från alla håll. Åkande och gående om varandra i ett brokigt virrvarr. Det syntes tydligt att man väntat på någonting ovanligt, ty blågula dukar fladdrade för den lätta brisen efter hela vägen från stationen och upp till kyrkan och folkhögskolan.  Och allt efter som klockan närmar sig tiden för det kungliga extratågets ankomst, ökas folkmassorna.

Redan långt före dess ankomst stod en väldig människomassa sammanpackad på perrongen i förhoppning att få se en skymt af härligheten i det märkliga ögonblick, då h. m:t konungen Gustaf V skulle stiga ur den kungliga salongsvagnen vid Tärna. Och fotograferna sprungo nervösa och oroliga om hvarandra för att få en lämplig plats.

Men folket står i spänning och väntar. Man tittar ömsom på klockan och ömsom på hvarandra. Man resonerar och disputerar. Men allt rör sig blott om det väntade majestätet.

Nu kommer tåget. Sakta och nästan ljudlöst rullar det in på stationen. Det går in på sidospåret invid perrongen, och den stora kungliga salongsvagnen stannar midt framför den väldiga folkmassa. Några ögonblick däref ter utträder hans majestät, hälsad med lefve- och bravorop.

Konungen gör sig alls ingen brådska ned till det väntande ekipaget. Han hälsar gladt till höger och vänster o. trycker hand med åtskilliga närstående, samtidigt sägande några vänliga ord. Allt under det fotograferna, nervöst fingrande på kameror, taga den ene plåten efter den andra.

Men i och med detsamma ekipagerna, hvari konungen jämte uppvaktning m.fl. tagit plats -börja sätta sig i gång, blir det rörelse i folkmassan. Somliga följa efter. Andra springa genvägar till kyrkan för att ännu en gång hinna få se en skymt af härligheten. Och fotograferna springa som skrämda får för att hinna ta ännu någon plåt. Under färden upp till kyrkan hälsar konungen nästan oafbrutet till höger o. vänster sitt västmanländska folk, som på båda sidor kantar vägen upp till den gamla vördnadsbjudande kyrkan. Denna var ju redan vid konungens ankomst fullsatt. Och de nu tillströmmande folkmassorna måste därför stanna utanför.

Men nu börja de vända sina steg nedåt mot folkhögskolan. Och då man stod däruppe på kyrkbackens höga krön och blickade nedåt, såg man hela vägen uppfylld af en myllrande folkmassa, som sakta rörde sig nedåt mot folkhögskolan.

Vi följa den väldiga människoströmmen, där vi blifva liksom en droppe i den stora floden, intet och dock en länk, en droppe i det myllrande hela.

Vid skolan börjar man bilda köer redan långt före den för dörrarnas öppnande utsatta tiden. Och då dessa kl. 10.45 öppnas, uppstår det nästan panik bland folkmassorna. Man knuffas och tränges på alla sidor. Alla skulle in. Och fort. Det är tyvärr ont om flegmatiskt folk vid sådana tillfällen – annars finnas det öfverflöd.

På några få minuter var den väldiga gymnastiksalen fylld. Och alla som kommo in och fingo en någorlunda hygglig sittplats voro ju storbelåtna trots trängseln och värmen. Hur det var med dem som nödgades stå utanför, kunna vi inte säga.

Och marskalkar med band i de svenska färgerna ordnade och planerade, gåfvo förhållningsorder, gjorde nya omplaceringar af åtskilliga – allt under en viss jäktande oro för att hinna få allt ordnadt till konungens inträde.

Tiden närmar sig. Oaflåtligt äro allas ögon riktade mot stora ingången. Nu kommer han. Med sakta gravitetiska steg går konungen, åtföljd af sin uppvaktning, jämte åtskilliga honoratiores, fram och slår sig ner i den charmanta ländsstolen vid sidan af talarestolen.

Efter det tonerna af ”Du gamla du fria”, sjungen unisont, förklingat, bestiger direktör Holmberg under andlös tystnad talarestolen och håller fästtalet, kraftigt och värmande som alltid. Och då han slutat, trycker konungen hjärtligt hans hand och frambär offentligen sitt djupt kända tack.

Den stora kungsfesten på Tärna är slut. De kungliga gå att intaga lunchen, som serveras i stora skolsalen. Och folkmassorna strömma ut och blanda sig med hvarandra i ett brokigt vimmel, där man ser gamla, af år och mödor sammansjunkna gestalter från bondebygd bredvid unga, nobla och fina herrar och damer af stadstyp. Alla klasser och stånd äro här representerade. En del af folkmassan börjar draga sig nedåt stationen för att taga det kungliga extratåget i närmare betraktande. Men åtskilliga stanna kvar. Och då konungen efter intagen lunch träder ut på verandan, är hela gårdsplanen uppfylld af en väntande människomassa. Herr Pettersson i Sorby träder fram och yttrar några ord, som likväl äro för låga för att uppfattas av de längre bort stående.

Omedelbart därefter stiger konungen jämte åtföljande uppvaktning i de väntande ekipagerna. Och i sakta trafv bär det så af genom böljande människomassa ned mot stationen, där det kungl. Extratåget står med ångan uppe, färdig att afgå.

Och redan innan den stora folkmassa från skolan hunnit ner till stationen, rullar tåget under hurrarop ut från stationen och försvinner för våra blickar.

Och kungabesöket vid Tärna är nu ett minne blott. Men ett minne som sent ska glömmas.

 

 

 

Förening:

Kumla Hembygdsförening

Ändrad av: Kumla Hembygdsförening (2019-03-17 20:29:15) Kontakta föreningen
Skapad av: Kumla Hembygdsförening (2019-03-08 17:39:21) Kontakta föreningen