Exakt när skifferbrytningen började i Gunnarsnäs och Dalskog är ej dokumenterat, men under 1700 och 1800-talen var denna industri i full verksamhet.
Skiffret bröts och bearbetades till ett hållbart och bra material mestadels till taktäckning. På en del hus täcktes även väggarna med skiffer och man hade det till skorstenar. Ett par sådana hus som är helt täckta med skiffer är Ekholmens säteri i Gunnarsnäs socken och Flathults gård i Dalskogs socken.
Dalskog, Gunnarsnäs och Järns klockstaplar är helt klädda med skiffer.

Det var stor efterfrågan på skiffer både inom och utom Sveriges gränser.
De som arbetade i skifferbrotten var så skickliga att de anlitades att lägga taken på stora byggnader såsom Linköpings domkyrka och flera andra kyrkor.

När Dalslands järnväg byggdes åren 1875-79 blev entreprenören Jonas Wessel ägare till Stora Halängen i Dalskog med tillhörande skifferberg.
Han sålde mycket skiffer till taktäckning på stationshus och banvaktsstugor.
Halängens skifferbrott upphörde 1884.

Ett annat skifferbrott i samma socken var i Källsviken där Charles St Cyr var ägare i mitten av 1800-talet. Han flyttade 1860 och då blev en sjökapten Reinhold Sönnerberg ägare under några år. Senare ville Jonas Wessel köpa även detta skifferbrott, men kom ej överens med Sönnerberg om priset.
Så ännu finns det mycket obruten skiffer kvar i bergen vid Källsviken.

I Gunnarsnäs socken fanns en betydande skifferindustri på gården Hällans marker vid Långetjärn, även kallat Skiffertjärn. Ägare var Kullander på Karlslund.
Detta arbete gav försörjning åt många som bodde i torpen och backstugorna på Kroppefjäll. Verksamheten fortsatte ett stycke in på 1900-talet, men man hade stora problem med vattnet som hela tiden fylldes på fortare än man hann pumpa läns. En natt brast fördämningen och vattnet översvämmade hela schaktet. Det lönade sig inte att tömma schaktet igen och arbetsredskapen lär ligga kvar på bottnen sedan 110 år.

Men med tiden kom tegelpannorna och konkurrerade ut skiffern och även åtgången på spik, som med tiden rostade, gjorde att skifferepoken fick sitt slut.

I Muséet i Dals Rostock finns ett rum med en utställning om denna epoken och det finns en promenadslinga man kan gå vid Skiffertjärn och se de gamla skifferbrotten.