Rostocks Brunn

Se ! Vid fjällets fot i dalen,
Rostock hälsans Eden står
Med sin lund kring gamla salen,
där man lifsens vatten får.

Ej det finns på jorderingen
någon bräcklighet, minsann!
Ingen åkomma, alls ingen,
som ej Rostock bota kan.

 

Så diktade Brånasmeden Johannes Olsson om Rostocks Brunn, en inrättning som tros ha sin början på 1600-talet. Hit färdades man för att dricka det järnhaltiga vattnet som hade en radioaktivitet uppemot 1500 voltenheter. Man kunde också erbjuda gyttjebad och inpackningar, tempererade slag- och störtduschar, massage och sjukgymnastik.
Men inte förrän omkring 1760 började Brunnen användas i större omfattning då prosten Waldenström drev rörelsen och bebyggde området med brunns- och badhus.

År 1822 gjorde Karl den XIV Johan sitt första besök på Rostocks Brunn.
Han var på genomresa till Kristiania och anordnade en stor bal i societetshuset och bjöd in all societet från hela Dal. Därefter brukade han göra uppehåll vid Brunnen på sina resor mellan Stockholm och Norge. Säkerligen blev det flera baler vid dessa tillfällen.

Från mitten av 1800-talet hade Brunnen sin stora glansperiod med 500-600 gäster under säsongen juni-augusti. Då ägdes Brunnen av patron Gödecké som 1856 byggde ett 29 m långt badhus med kakelugnar i alla 60 rummen.
År 1878 köptes Brunnen av Jonas Gerdén och Anders Jansson som 1882 uppförde Societetssalongen, där det fanns ett piano och tidningar att fördriva tiden med.

Själva källan låg under Societetssalongens östra promenadaltan där man
fick öppna en lucka i golvet för att ta upp vattnet.
Den som skötte källan med det hälsobringande vattnet fick vara uppe tidigt.
Först skulle källan ösas tre gånger innan gästerna kom vid sextiden med
sina vattenglas som de drack medan de gick sin morgonpromenad.
För att hindra igenslamning var två fyrkantiga trälådor nedsänkta i källan.
I dessa var flera runda hål som liksom mellanrummet mellan lådorna var stoppade med björnmossa. Utanför lådorna hade man fyllt med grus och sand så vattnet filtrerades mellan dessa lager. 60 cm från botten fanns ett hål genom vilket överflödigt vatten rann i trärännor ned till badbassängen. När säsongen var över reglades locket till källan tills nästa vår då samhället vaknade på nytt och förberedelserna började igen.

På 1890-talet ägdes inrättningen av August Lundberg från Uddevalla och han byggde till en stor matsal i Restaurangen, där det som allting i övrigt var första och andra klass.
Lundberg dog år 1900, men hans hustru Maria fortsatte driva Brunnen några år.
En liten villa belägen ett par hundra meter norrut flyttades på rullar till parken och användes som bostad åt läkaren och hans familj. Rostocks Brunn var berömda för att ha skickliga läkare och massörer.

Hit kom badgäster från Stockholm, Göteborg och Kristiania, men även från bygden häromkring. De som inte fick rum på Brunnen fick hyra in sig i de små stugorna i samhället och ute på lantgårdarna.

Badsäsongen började alltid den första juni, så i maj var full verksamhet
med att klippa gräsmattor, kratta grusgångar, ansa häckar och rabatter.
Trädgårdsmöbler skulle målas och placeras ut i parken.
Inomhus städades och målades, porslin och matsilver putsades, allt skulle vara i ordning innan badgästerna anlände.

Här sysselsattes mycket personal, vaktmästare, badkarlar, baderskor, kökspersonal m.m. Innan stationen byggdes 1908 fick tågresenärerna stiga av vid den lilla anhalten rakt ovanför Brunnen. Det var en brant slänt att ta sig upp- och nerför, värst för vaktmästaren som fick bära det ofta tunga bagaget på ryggen.
Den här tiden blev ett brokigt inslag i samhället med alla damer i vackra klänningar och herrar med höga kragar som var ute och promenerade.
Mot slutet av säsongen, som var över den första september, anordnades en stor basar till förmån för baderskorna.

 

Från 1917 ägdes och drevs rörelsen av ett bolag bildat av Gustaf Olsson i Hällan och handlare Fredrik Andersson i Rostock. År 1921 överläts Brunnen till svågrarna handlare Törnqvist och Rolf. På 1930-talet revs det gamla badhuset och ett nytt byggdes upp.
Rörelsen fick en ny glansperiod med många gäster, varav en fjärdedel från Norge, men i augusti 1948 serverades det sista badet vid Rostocks Brunn.
Västkustens sol och salta bad började locka folket till sig och så var en 300-årig epok i Rostocks historia till ända.

 

I januari 1949 såldes Rostocks Brunn till disponent Yngve Enger från Åmål, som under ett par år drev en syfabrik på andra våningen i Badhuset.
1953 sålde han anläggningen till Rostocks Folkets Parkförening och sedan 1954 ägs den av Kroppefjälls Hembygdsförening.

I maj 1961 brann varmbadhuset ned till grunden så allt som återstår av de gamla byggnaderna idag är Restauranten som nu är museum och Läkarvillan som används till sommarcafé.

 

 

 

Hitta aktivitet

Inga aktiviteter