Orm i marker'a


Minnen och skrönor nedtecknade av Axel Henriksson år 1929.

***
 JÄTTEORMAR                  

F d soldaten Karl Stark berättar:
En gång när jag var med på slåtterhjälp i Häggårda, fick jag se en väldigt stor orm. Han var över två alnar lång å tjock som min arm. Och han hade man på ryggen så långer som så! (3 tum)

När jag tjänte i Hökhult talade dom om att dom sett en hiskligt stor orm i Hökhults utskog uppåt Kovra.
Dom hade huggit starka valar å försökt slå’n, men dä gick inte förrän dom huggit en påk utå ene.

***

76-årige f lantbr Johan Johansson i Sjöbo Nordg berättar:

Jag gick en sommarsöndag uppåt mitt gärde för att se på gröen.
Då kom ja’ på en förskräckligt stor orm, som låg tvärs över ett stort järnrör.
Han var många alnar lång å tjocker som mitt lår. Ja’ ble så konstier, så jag skönna me hem dä fortaste ja’ kunne.

***

 HJULORM

Hemmansäg C J Strömberg i Hästakulla, f 1853, förtäljde i april 1924:
Strax bortanför där skyttepaviljongen stod på Grimskulla gärde fanns i mina barnaår en stuga, som kallades för Mjölnaretorpet.
Där såg dom ofta en orm, som gjorde sig till ett hjul å kom rullande uppifrå bergen å stannte inte inna han kom ner i åa, som rinner där igenom madera.

***

 VITA ORMAR

F d soldaten Karl Stark berättar:
En gång när jag var ung såg jag en vit orm mitt för ”Vackers” (numera Rosenberg nära Femskälet).
Det påstås att om en får i sig något av en vit orm, blir man allvetande.
Det var en gång en gubbe, som hade lyckats fånga en sådan. Han kokade den i en gryta i spiseln för att se’n förtära något därav.

Men medan han gick ut ett ärende kom där in en pojke, å han tog sig för att smaka litet på spadet.
När gubben kom in, sa pojken: ”Den där kon där ute kommer att få en spätteter kalv”.
Då ble gubben lessen så det förslog, ty han anade vad som skett.
Och det hjälpte inte för mer än en.

***

 SNOKAR

Snokarna äro av två slag:
Tomtorm och Vassorm.

Den förstnämnde lever framme vid husen, kring gödselstaden och i fähuset, är grövre än vassormen samt har blott ”gula öron”, under det att vassormen är gul runt omkring halsen.

Denne sistnämnde håller till vid sjöar och bäckar, alltså borta i skog och vildmark. Han är smalare än tomtormen.
En tomtorm bör man inte slå eller på något sätt ofreda, ty då kommer det otur och sjukdom på kreaturen.

***


(Källa: Texten tillhör Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG). )
(Licens: https://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se/)

/ew

Förening:

Kinnarumma Hembygdsförening

Skapad av: Erna Westlund (2023-05-14 13:18:01) Kontakta föreningen
Ändrad av: Erna Westlund (2023-05-14 13:28:07) Kontakta föreningen