Ännagården. Två av de få byggnader som står kvar på ursprunglig plats från gamla Kinna by. Ännagården
Ännagården omnämnes första gången år 1540 i jordaboken. År 1571 finns den upptagen i Älvsborgs lösen, då var gården ett kronohemman och hette Endagården. Under slutet av 1600-talet hette gården Ambjörns gård och beboddes av soldaten Nils. Han efterträddes 1701 av Jöns Hansson.
Kyrkovärden Håkan Börjesson (1788-1838) var den förste förläggaren i Ännagården. Hans hustru var Lotta Johansdotter (1792-1888). Från honom härstammar släkten Håkanson - ett välbekant namn i samband med textilnäringen, bl. a. från grundandet av Kinnaströms Väveri AB och förläggarverksamheten på Rättareården [Kinna Hotell]. Tonsättaren Knut Håkanson (1887-1929) tillhör också denna släkt.

Ännagåren består av två byggnader. Man tror att det lilla huset är det äldre. Taken i andra våningen där kallas valvtak eller 1600-talstak och var uppbyggda efter samma system som i kyrkorna.

År 1835 gjordes en noggrann inventering av Ännagården. Den hade då samma storlek och utseende som idag och var i mycket gott skick. Gården skulle tas ner och flyttas från byn. Det finns också uppgift på vad det skulle kosta. Hantlangarens daglön var 24 öre, snickaren är bättre betald och hade 32 öre per dag. Hela kostnaden skulle bli 545 riksdaler och 32 öre, men det ansågs för dyrt och man flyttade en mindre gård istället.

År 1869 var det åter aktuellt att flytta gården, men kostnaden hade stigit till 3.437 riksdaler och 60 öre så gården fick stå kvar.

Hundra år senare var det än en gång aktuellt att riva eller flytta gården - åter blev det uppskov.

Hembygdsföreningen griper in
Efter många turer fick hembygdsföreningen år 1981 150.000 kronor i anslag för renoveringen. Kostnaden blev 200.000 kronor och räknar men med frivilligt arbete - över 2.000 timmar - samt allt material som skänkts eller tillhandahållits billigt, så blir kostnaden säkert den dubbla.

Från hembygdsföreningen var det i första hand Knut Carlsson och Stig Olof Frisk, som tillsammans med Halvdan Arvidsson - vilken privat agerat för att bevara gården - hårt engagerade sig i projektet, såväl genom att ”bearbeta” kommunens beslutfattare, som med att praktiskt deltaga i arbetet vid upprustningen.

När Ännagården återinvigdes 1982, sände familjen Håkansson ett postogram med ett varmt tack till alla som deltagit i renoveringen av byggnaderna, vilket möjliggjort att de nu kan stå kvar på samma grund som de gjort i kanske 400 år.