Gasten


Berättat av Edvin Larsson

Om gasten berättade min farfar sålunda.

Som yngling var han dräng hos en bonde i Hyssna, vilken vid sidan av sitt jordbruk även bedrev vad de på den tiden kallade för ”lassakörning” till och från städerna för handlarna och slaktarna o.s.v.

Han hade en höstdag begivit sig till Göteborg med lass av diverse produkter, som skulle lämnas på olika ställen i staden, och som den tiden inte visste vad jäkt var för något, så blev det sent innan han på andra dagen blev färdig med hemresan. Så blev det att köra på natten, som var det vanliga för lassakörare på den tiden. När han på sin väg hemåt var kommen förbi Hällingsjö in i skogarna, så fick han bli varse att allt inte var som det skulle vara. Hans häst var alldeles vit av lödder och låg i selen som en rem och drog fastän det var släta vägen, värre än i någon uppförsbacke och själv kände han sig sjuk och kraftlös. Men så kom han att se efter vad som kunde vara i görningen. Han försökte att stanna hästen, vilket inte lät sig göra fastän han var färdig att stupa av rädsla och överansträngning. Då fick han se något, som nästan kom honom falla samman, för nu visste han, vem som han hade med sig på lasset. Mitt emellan bakhjulen på vagnen hängde ett nystan, rött som eld och av ett garnnystas storlek. Hästen var nu så nära att stupa så att något måste göras med det snaraste. Han beslutade sig för att stämma upp med en psalm här mitt i skogen och med det att vagnen blev lyft ett par fot ifrån vägen och med ett hiskligt vrål släppte nystat ifrån sig vagnen och rullade längs vägen en bit och upp i en stor fura, som hade sina grenar över vägen. När han hade hunnit under där kom ett skratt så hemskt att det isade i märg och ben men nu försvann otyget, men själva luften kändes hemsk och kvav efter.

Han fick nu hästen att stanna och fick vila sig tills det blev dager varefter han fortsatte sin resa.

Hästen blev aldrig som han hade varit förut så han slapp vägkörning. Själv hade jag känning av gastkramningen för flera veckor, berättade han.

--------------------------------------

Om gasten berättad av min morfar.

Tre karlar från Rävhult i Kinna som hade för vana att ljustra fisk i Stora Barrsjön och som en höstnatt begivit sig ut på sjön i det då på den tiden lovliga ärendet. När gubbarna hade hållit på med fisket några timmar och med ekan var komna i närheten av vad vi kallar Herrgårdsås började de känna sig lite konstiga eller besatta, som var uttrycket för sådant på den tiden, och länge skulle det inte dröja innan de fick förklaring på vad som skulle komma att ske, för uppifrån åsen kom nu ett förfärligt skrik och efter en stund ett hemskt skratt, som kom dem att dra sig ut på sjön en bit, men i ett nu kom en eldkula rullande nedför åsen och ut i sjön. Den kom med ett fräsande ljud ut mot ekan och gubbarna, först slog kulan till ekan, så att de som var i höll på att falla i vattnet.

Efter detta for den upp i eldhalstret och dödade elden där, för att sedan med sitt hemska skratt fara in mot land igen.

Ingen kan förundra sig över att gubbarna blev förskräckta och tog sig i land fortast möjligt för att komma ifrån otyget och iväg hem så fort som möjligt. Det berättas att en av gubbarna blev konstig efter den resan, att han aldrig gick ut efter mörkrets inbrott och att om han var borta gick han inte hem innan det dagades.

Läs fler av Edvins berättelser:

TILLBAKA TILL EDVINS TITELSIDA    

Brudhålan    Frånkörd    Gasten   Sockenslagsmålet    Mjölkharen    Kyrkoherden och Skam    Vallpojken och herremannen   Varghistorier    Varpet i skogen    Original    Små historier   Ebbes mördare bekäner

Editerad av: Bosse Johansson (2019-02-06 09:48:59)