Knut Håkanson


Tonsättaren Knut Håkansson har funnit sin sista vila på Kinna kyrkogård.

I vår årsskrift för 1988 berättar, nu avlidne, Walter Edorson att kistan kom med tåg till Kinna och fördes i procession, föregången av Älvsborgs regementes musikkår spelande sorgemusik, till kyrkan, Walter Edorson ingick i en kyrkokör under kantor Strömbergs ledning som medverkade vid begravningshögtiden.

Ur ett informationsblad, bilagt en LP-skiva, utgiven av Boråskören återger vi följande text:

Knut Håkanson föddes i Kinna den 4 november 1887 och dog i Göteborg den 13 december 1929 i sviterna av en njuroperation. Han hade stark sjuhäradsanknytning – hans farmor var dotter till Sven Erikson som grundlade svensk textilindustri, och denne var i sin tur son till den legendariska vävnadsförläggaren Mor Kerstin från Stämmemad. Knut Håkansons far Johan Algot Håkanson grundade 1885 Kinnaströms Väveri.

  

Omkring sekelskiftet upptecknade Håkanson en mängd spelmansmusik i Marks härad och kom att ta intryck för livet av folkmusikens väsen. Efter studier i bland annat Stockholm och Uppsala – i filosofi och språk jämsides med musik; harmonilära för Aron Bergenson, komposition för kontrapunktikern Johan Lindegren, senare Ruben Liljefors, och piano för Knut Bäck – bosatte han sig i Borås 1915. Han var dirigent för Borås Orkesterförening samt lärare i musikteori vid Borås Musikinstitut. Vid årsskiftet 1927–28 blev han en banbrytande musikkritiker i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Som tonsättare var han en av pionjärerna för den nya musiken – den nya sakligheten – i Sverige och tog starka intryck av linjespelet i de Svenska låtarna samt av Bachs och Regers polyfoni. Inte minst var han som både tonsättare och skribent en outtröttlig förkämpe för den blandade körsångens frammarsch i vårt land för ungefär 60 år sedan, ’den verkar som en plogbill bland förlegade och konventionella etikettskrankor och ståndsfördomar – men än mer ur rent musikalisk synpunkt’, skrev han. Han kom jämförelsevis sent till körsatsen som uttrycksmedel, men hans sinne för polyfoni vägledde honom också på detta sätt. Samtliga inslag på denna skiva är komponerade dödsåret1929, då hans skapande trots svår sjukdom nådde en både kvantitativ och kvalitativ höjdpunkt.”

Familjen Håkanson har under en följd av år varit bosatt på Ännagården i Kinna, som efter retaurering i hembygdsföreningens regi 1982 stått i dess vård till till och med 2009. Vid återinvigningen 1982 anlände som postogram följande bevis på uppskattning från Knut Håkansons son.

Fabrikör Halvdan Arvidsson – herr knut Carlsson, ordförande i Kinna Hembygdsförening, Kinna.

Som representant för släkten HÅKANSON, som under många generationer bebott och innehaft Ännagården, ligger det mig särskilt varmt om hjärtat att till Er, Hembygdsföreningen och alla övriga som frivilligt deltagit i arbetet att återställa Ännagården i sitt ursprungliga skick, få framföra mitt och familjens varmaste tack, och vår stora uppskattning, för den i ordets verkliga mening betydelsefulla kulturinsats ni uträttat för Kinna och vår bygd.

Med hjärtliga lyckönskningar

Börje A Håkansson

m. familj.

De personer som omnämnes på den gravvård som visas här under ”Syskonen Håkansons grav” var syskon till Knut Håkansons farfar.

Ovan omnämnde 

Editerad av: Bosse Johansson (2019-02-06 10:30:29)