Berättat av Edvin Larsson

En alldeles sann berättelse av min morfar, vari han själv var aktivt deltagande.

Auktioner var fordomsdags stora händelser i en by eller socken. Det var räknat som en helgdag för alla. Om vi ser i tjänstehjonsstadgan från forna tider så finns där bestämmelser för tjänstefolket om fria auktionsdagar och även marknadsdagar.

Alltnog händelsen eller bataljen om man så skall uttrycka sig utkämpades vid en auktion på Kinna Sanden, och vi får inte förvåna oss över att sådant kunde hända där sprit, helgdagshumör och kanske gammalt groll släpptes löst. Det som var själva starten till kalabaliken skulle enligt berättarens ord ha varit att en bonde från Örby Hult skulle hämnas på en dräng från Kinna, av vilken han fått stryk på en flyttningsdag. Auktionen var i full gång när smällen kom och den kom genom att bonden från Örby tog en träspann och drämde i skallen på sin hatade antagonist. Botten gick ur och drängen stod där med spannen runt huvudet till åtlöje för allt folket. Nu blev det eld i krutet, bönderna i Kinna by var många och drängarna var ändå flera, så nu skulle alla som var örbybor ha stryk, och i ett huj var slagsmålet i gång.

Här gavs en möjlighet för var och en att visa sig på den styva linan. Bönder och drängar, herremän och tiggare deltog i det gemensamma nöjet.

Auktionen måste ju avstanna medan det var som hetast och länsman, som var närvarande vid alla auktioner, hade inte annat att göra än att hålla sig inomhus.

När som slagsmålet pågått en god stund i så att säga närstrid drog de sig från varandra och kom så på var sin sida av ladugården och nu kom artilleriet igång. Allt som fanns löst blev nu kastat över taket av ladugården, redskap, verktyg, träkärl och lerkärl och allt som kunde kastas blev använt för nöjet i fråga.

Enligt berättaren skulle verkliga mandomsprov här haft sin uppvisning, sålunda skulle Per i Klockedal ha slängt en bra stor träbalja över taket, en annan som skulle utmärkt sig på kinnasidan skulle ha varit en dräng i Kinna Skattegården, som Gick under namnet Kindbo-Linus, vilken tog ett oxok för par, och dängde över ryggåsen, och så många mer och mindre bemärkta män. Och att där fanns starka karlar på andra sidan också, berättas det för allt som gick över kom också tillbaka. Särskilt berättar han om en man som han personligen kände, vilken skulle varit en riktig jätte, men snäll som ett lamm annars, men på denna roliga tillställning ville han ändå vara med. Hans namn skulle enligt vad mig berättats ha varit Plis-Sven även kallad Store-Sven. Han var född någonstans i Örby skogsbygd.

Allt efter som sinnena lagt sig och krafterna sinat blev allt lugnt igen. Alla skrattade och hade roligt åt händelsen och auktionen kunde fortsätta utan någon som helst störning.

Länsmannen kunde inte göra något i en sak varsom alla deltagit, så när som han själv och gården kunde ju inte heller göra någon ansvarig för saker som blev förstörda, så att allting var glädje och gamman och försoning åtminstone tills det blev en annan auktion på trakten.

Läs fler av Edvins berättelser:

TILLBAKA TILL EDVINS TITELSIDA    

Brudhålan    Frånkörd    Gasten   Sockenslagsmålet    Mjölkharen    Kyrkoherden och Skam    Vallpojken och herremannen   Varghistorier    Varpet i skogen    Original    Små historier   Ebbes mördare bekäner