Innan kommunikationerna utvecklades var Kind en isolerad trakt med tanke på de dåliga vägarna och att man var beroende av hästtransporter.

Först 1865 byggdes landsvägen Borås - Målsryd - Aplared- Kilabro-Sexdrega. Dessförinnan gick vägen Borås - Svenljunga, från Borås över Hedvigsborg- Knallestenen-Kråkered-Björkered - Femskiftet - Ljushults kyrka (krog) - Sexdrega. Backarna vid Björkered - Årebo och Handbynäs var mycket branta. Det var faktiskt den backigaste vägen i Sverige vid den tiden. Det innebar att man fick lasta av halva lasset och först köra upp ena halvan och därefter åka ner och hämta resten innan man kunde fortsätta.

Limmared hade förbindelse med sjön Åsunden via den så kallade oxbanan för att transportera gods från Limmareds glasbruk. För förbättrande av kommunikationerna var det allt fler som hävdade att man skulle bygga en järnväg genom häradet. Ansträngningarna att få till stånd en järnväg inom Kinds härad tog så småningom fastare form.

Den 23 september 1880 samlades i Länghems skolhus ett antal herrar, bl.a. deltog Gabrielsson från Gränd i Ljushult och Godsägare Herman Almqvist, Svenljunga till ordförande för mötet valdes landshövdingen Erik Sparre. Dessa kom senare att ingå i styrelsen. Det beslutades att lämna ut listor för teckning av aktier, beslut fattades också om ett nytt möte i Borås 13 januari 1881. Den planerade järnvägens sträckning var Borås – Sexdrega – Svenljunga och vidare söderut längs Ätran ner till Mölneby. Man diskuterade även en grenbana från Hillared till Månstad.

1880 var för övrigt samma år som Borås - Varberg järnvägen invigdes.

Vid nästa möte i Borås den 13 januari hade man fått ihop 318 700 kronor. Dock beräknades järnvägen kosta 1 740 000. Man diskuterade olika sträckningar för järn-vägen. Eftersom ingen i Ås härad ställde upp med finansiering beslöts att järnvägen skulle gå på gränsen utanför häradet. Det var på så sätt den kom att gå förbi Kovra mot Roppered och vidare mot Hillared. När sedan Alvestabanan skulle byggas så var man i Ås intresserad av att få del av järnvägen och på så vis tvingades man lösa in Kindsbanan för att lägga om sträckningen Borås - Aplared.

1881 motionerade man i riksdagen om att få statslån till järnvägsbygget men det avslogs. Den 11 maj 1883 fick man Kungl. Majestätets finansiering.

I februari 1884 påbörjades arbetena med Kindsbanan just vid Kovra bank med 193 man. Civilingenjören Jonas Vessel var den förste entreprenören. Kovraån hade då en annan sträckning den gick i en båge. Man gjorde först en trumma på fastmarken och rätade sedan ån och ledde den igenom den nya trumman. Banken är 37 m bred i botten och 4,3 meter på toppen och 320 meter lång15 m hög. Den var färdig den 14 juni 1884. Vessel drabbades av sjukdom och fick överlåta byggandet på Fredrik Posse. I mars var 566 man sysselsatta och i juni var 1 042 man i arbete. Detta var den maximala styrkan. I november var man klar till Roppered dvs. 15 km och samtidigt var vägövergångar stationsvägar och stationsområden. Grunden var lagd till alla byggnader och stationshusen var under tak.

Passagen genom Kovradalen var ett omfattande arbete. En annan besvärlig passage var mossen söder om Hillared. Man var tvungen att påla för att få fast underlag för järnvägs-banken. Trots detta sjönk banvallen på en sträcka av 60 meter så att en 3,6 meter djup vattenpöl uppstod. För att bli klar i tid så körde man ut väldiga mängder av fyllnadsmassor. Men återigen sjönk banvallen, denna gång 1,6 meter. Men till slut lyckades man få en stabil banvall.

Den 27 oktober 1885 godkändes järnvägen. I godkännandet föreskrevs att den högsta hastigheten över Kovrabank var 20 km/tim, samt att före varje passage skulle banvakten besiktiga banken och signalera klart för tåget.

Den 30 oktober invigdes järnvägen av landshövding Sparre. I anslutning till invigningen var det middag för 100 personer i tingshuset i Svenljunga.

Banan var 38 km lång och normalspårig. Efter Borås var den första anhalten en hållplats i Kråkered med hållplatsvakt och en banvakt. I Nordlid var det en hållplats med träplattform.

Banvaktstuga vid Kovraberg och i Sävshult en lastplats. Sedan kom ett vattentag vid Sävsjön. Strax därefter kom en station 15,4 km från Borås. I stationshuset var det väntsal, expedition, två rum och kök som bostad för stinsen. Vidare var det godsmagasin och lastkaj med sidospår samt uthus. Stationshuset är renoverat och används som bostad än idag. Vid Nytorp där R27 nu korsar Kindsbanan fanns det en tredje banvaktstuga. Innan ett tåg skulle köra över Kovra bank skulle banvakten från Kovraberg dessförinnan besiktigat banvallen och ifrån motsatta sidan av banken signalera banan klar, under mörker med grön lampa.

En km från Kovrabergs banvaktstuga ligger Sävshult 13 km från Borås nedre, här låg en lastplats. Fortsätter man ytterligare en km söderut, så kommer man fram till Sävsjöns östra strand. Denna plats kallades pumpen, här hade Kindsbanan en pumpstation där loken fyllde på vatten med hjälp av en elevatoranläggning vid sjöstranden, först var det meningen att vatten skulle tankats vid Roppereds station, men för att alltid ha säker vattentillgång, valde man att tanka vid sjön. 15,4 km från Borås nedre ligger Roppereds station. Major Atterbom i väg- och vattenbyggnadskåren skrev i sin Rapport den 20 november 1884 om Roppereds station att ”Bangården vid Roppered har väl den olägenheten att vara förlagd i en kurva med 1010 fots (300 meters) radie. Men då stationen ifråga är jämförelsevis obetydlig och för övrigt ingen bättre plats för densamma där i närheten finnes, har jag godkänt den uppgjorda planen.”

I stationshuset fanns väntsal, expedition och två rum och kök, som bostad åt stinsen. På stationsområdet fanns dessutom ett mindre fristående godsmagasin, ett avträde, ett uthus och en källare. Personplattformen var 33 meter lång och lastkajen också den av sten var 12 meter lång. Det fanns tre växlar med ett 160 meter långt sidospår och ett stickspår som var 45 meter långt. Den enda semaforen stod mitt för stationshuset. I Roppered fanns också en mindre kolgård där loken kunde fylla på sina förråd. För att få plats med stationsområdet gjordes en krumbukt på landsvägen Aplared till Roasjö, denna rätades först i våra dagar.

Som stins i Roppered tjänstgjorde Axel Jansson under hela Kindsbanetiden. Innan han kom hit hade han varit med och byggt Gävle-Ockelbo järnväg. När Herrljungabanan byggdes ut till normalspårig lånades han ut till detta arbete som ingenjör. När Roppereds station lades ned 1902, flyttade han som stins till Limmared. I början hade man ingen stationskarl i Roppered utan då fick banvakten från Nytorp hjälpa till under vissa tider på dagen.

Ur instruktionen för stinsen står det att ”Stationsföreståndare skall dagligen inspektera alla delar av stationen och tillse:

Att allt å stationen är i behörig ordning;

Att underlydande äro på hvar och en bestämd tid och plats närvarande;

Samt att de förstå och rätt utöfva sin tjenst och äro omsorgsfulla och trägna i sitt arbete…

Då tåg ankommer skall stationsföreståndare, försedd med handsignalseffekt för att stoppa tåget, vara tillstädse å plattformen.

”Stations- och tågpersonalen skall skyndsamt och med ordning verkställa hvad som hörer till betjenandet av tåg, då dessa äro inne å stationen, så att uppehåll derstädes utöfer den bestämda tiden undvikes; och skall allt, som på förhand kan göras för ferm befodran av ett tåg, af stationspersonalen vara undangjort före tågets ankomst.” Hur dom skulle uppföra sig framgick också av instruktionen.

”Personalen åligger att emot allmänheten iakttaga ett höfligt och tjenstvilligt uppförande. Strängeligen förbjudes att under tjenstgöring svärja eller föra oljud, medföra eller förtära starka drycker, inom stationernas väntsalar, expeditioner eller magasin röka tobak, eller inlåta sig med främmande personer i andra samtal än sådana, som afse att lemna erfoderliga upplysningar.”

Första tåget på morgonen från Roppered till Borås avgick 6.22 och var framme i Borås 7.11 Det tåg som gick 9.11 från Borås ankom Roppered 9.50 och gjorde ett uppehåll på 8 min innan det gick vidare mot Svenljunga. Nästa tåg till Borås gick på eftermiddagen 1.32 och ankom Borås 2.17. Tillbaks gick detta tåg 5.35 och ankom Roppered 6.18 Dessutom sattes det in extra tåg speciellt på sommaren, eftersom det var populärt att göra utflykter med tåget.

Tillströmningen av resenärer var många gånger så stor att Kindsbanans personvagnar inte alltid räckte till. Man fick då ta till öppna godsvagnar med enkla sittbräden lagda på tvären över vagnen.

Att resa fram och tillbaka till Borås från Roppered kostade i första klass 1,50 och i tredje klass 1,0 kr En tur- och returbiljett gällde i fyra dagar. På lördagar var det extra pris, då gällde en enkel biljett som tur- och retur biljett. Det var då många som reste i med sina hemarbeten och lämnade i Borås och tog tyg med tillbaka. En del skickade det som kolli på tåget. Det lär ha varit ett rörigt liv av människor och hästskjutsar kring stationen i Roppered innan morgontåget avgick.

Stationen var utrustad med telegraf för utväxling av tåganmälan. Dvs. innan tåget skickades iväg, telegraferade man till nästa station ”tåg ut” och när tåget kommit in skickade man ett meddelade tillbaka ”tåg in”. Man var ansluten till det anmäla nätet, så det gick att skicka allmänna telegram.

Järnvägsstationen tjänstgjorde också som poststation och sköttes av stinsen.

Kindsbanan skulle med tiden få tre lok totalt. De två första anskaffades redan 1884 och sattes in i gruståg under byggnadstiden. Loken kostade 21 000 kronor styck i inköp. Loken var ungefär 7 m långa och vägde ca 20 ton. De kunde bunkra 600 kg kol och 3 m3 vatten. Detta räckte inte till hela resan utan man var tvungen att fylla på en gång, eftersom stigningen var så kraftig. Till grustågen köpte man ett 30 tal flakvagnar som kostade 1 537:37 kronor per styck. Dom var 5,3 meter långa och 2,4 meter breda och lastade 6 ton. Senare användes dom till att transportera virke och timmer. Nästa leverans av vagnar var 7 personvagnar, 8 täckta godsvagnar och 2 resgodsvagnar. Personvagnarna var 5,8 meter långa och hade plats för 11 passagerare i I klass och 36 personer i III klass. Dörrarna öppnades och stängdes av konduktören.

Personvagnarna saknade broms. Till varje tågsätt åtgick det två resgodsvagnar som fungerade som bromsvagnar. För att få jämn bromsverkan gick en vagn i början av tågsättet och en i slutet. Bromsade gjord konduktören och en bromsare + loket.

Resan Borås - Svenljunga tog 2½ timma och i början gick det två dagliga turer. Resan kostade 3:80 kronor i första klass och 2:55 i tredje klass. Månadsbiljett kostade 33 resp. 22 kronor och årskort 173 resp. 111 kronor. Det reste 30 till 40 tusen och i slutet 60 tusen passagerare per år. Det transporterades 10 till 46 tusen ton gods per år. Under de sjutton åren den var i drift gav den varje år ett ordentligt överskott. Lördagar var en stor resdag, då gällde enkelbiljett som tur och returbiljett. Många torgade och hämtade och lämnade hemsömnad. (Roppered).

Särskilt sommartid ordnades extratåg för utflykter. Då räckte inte personvagnarna till, utan man lade sittbräder på tvären på de öppna godsvagnarna.

Stora mängder virke transporterades på järnvägen. Sågat virke kostade 17 öre/100 kg, rundvirke kostade 14 öre/100 kg. Lastningen kunde ske inte bara på stationerna utan också ute på linjen mellan stationerna. Vid Sävshult och ´Ringestena fanns lastplatser med växel och stickspår. Även mjölk transporterades till Borås., men då skulle transportören själv lasta och lasta av mjölkkrukorna, det gjorde inte personalen.

Stationsföreståndarna i Roppered, Hillared och Sexdrega var också postföreståndare mot extra ersättning av 180 kr i Roppered och 240 kr i Hillared och Sexdrega. Ringestena fick post 1898 och Kråkered 1899. Innan järnvägen var det post mellan Borås och Svenljunga en tur i varje riktning per vecka. Från Borås gick den fredag kväll och var framme lördag middag. Den gick tillbaks söndag kväll och var framme måndag eftermiddag. Det var tre hästskjutsar som delade på sträckan.

Svenljunga var huvudort för Kind Härads Järnväg. Verksamheten var uppdelad på 4 avdelningar

På banavdelningen var det 6 ban- och 5 grindvakter. Banvakterna i Kråkered och Ringestena var också hållplatsföreståndare.

I Svenljunga fanns också stationsskrivare.

I Hillared och Roppered hade man ingen stationskarl utan där fick den närmaste banvakten hjälpa till vissa tider på dagen.

En lokförare var Ekelin. Totalt var 40 personer anställda

För att få ändra sträckningen när BAJ skulle byggas och för att få ändra sträckningen från Aplared in till Borås, så krävdes det en uppgörelse med Kinds Härads Järnväg.

Den 1 januari 1899 köpte BAJ Kindsbanan för en miljon kronor. När lånen var betalda återstod ca 235 000 kr att fördela mellan aktieägarna.

Den 23 december 1902 invigdes Borås-Alvesta järnvägen som då ersatte delen Borås-Aplared av Kindsbanan. Den 1 mars 1903 gick sista tåget med skogsprodukter.

1961 var sista persontåget till Svenljunga.

Historien om ”Korgen med ägg och såpan”.

En lördag skulle en gumma från Björnåsen åka med tåget från Nordlid station in till torget för att sälja ägg. Hon ställde då äggkorgen på perrongen för nära rälsen, så att när Ekelin körde in på stationen stöttes korgen till av tåget. Gumman fick för sig att Ekelin avsiktligt körde på hennes äggkorg. På morgonen därpå när tåget var på väg uppför Kovra bank mot Svenljunga, så hade gummat såpat rälsen. Det gjorde att loket slirade på rälsen. Gumman stod då i kanten och hötte med näven och sade till Ekelin att där fick Du igen för att Du körde på min äggkorg.

SJ ägde mark utmed den nedlagda Kindsbanan fram till 1970 talet där man tagit fyllnadsmassor till järnvägsbygget. På min fastighet Kovra var det 3,5 ha som återgick till stamfastigheten. För att ingen skall kunna stänga av Kindsbanan för allmän trafik fick Borås Stad servitut på vägen från Kråkered till där den går emot Alvestabanan.

Sven-Olof Salomonsson