Kolarkojor


 

Åke Karlsson och Sune Johansson har skyltat upp ett stort antal kolarkojor, det vill säga, de synliga lämningar av dessa.

Kolugnar (Milugnar) för kolning av gengaskol
berättad av Arne Andersson  Åby   2010
Rester finns kvar i backen mellan torp 9 och sandgropen på vänster sida av Stavsjövägen mot Stavsjö f d station. Kolugnarna byggdes av "Holmen" på 40-talet. Platsen är utmärkt av Hembygdsföreningen.
De som kolade var bröderna Sven och Fritjof Ringman f och deras far från Virå. De bodde i Lannet.

S k sparreholmsugnar: längd drygt 6 m, bredd drygt 3 m, höjd ca 2 m murade av tegel. En skorsten som rök- och gasuttag. Mesta röken var nog vattenånga. Tak av plåt, upphängd i stänger av järn (räls? Vid Nöden var det så). Ena gaveln: lucka av metall försedd med vajrar och motvikter för att kunna lyftas. Ugnen hade 4 st s k fotrymningar i var ände för lufttillförseln.

Veden fick inte travas direkt på "golvet" därför att luften måste kunna passera under travarna. Man lade vedbitar i ugnens längdriktning, sedan ved på tvären över dem, sedan var det bara trava på veden.

När ugnen var full drog man ner luckan. Denna var försedd med 4 v-formade uttag i nedkanten. Där satte man in 4 st 1 meter långa, ca 1 cm tjocka och 1 dm breda bräder in mot veden. Samma sak på motsatta sidan, där det fanns 4 uttag i gaveln. Sedan öste man stybb över, ca 1 m högt.

Nu tände man, det fanns ett uttag i botten mitt på ugnen. Traven, där man tände, skulle i botten vara lätt att få eld på, torr och klen ved.

Skorstenen var försedd med ett hål på en sida. Där eldade man för att få "drag". Samma idé som när man eldar i sotluckan på en järnspis. När röken kom satte man för en lucka och öste stybb för och kolningen hade kommit igång.

Nu kunde man lämna ugnen att sköta sig själv i motsats till en mila som måste ha tillsyn under hela kolningsförloppet. När kolningen hade nått gavlarna på ugnen tog de bräder eld som var insatta som luftintag (fotrymningar). De brann av och stybben som var öst över dem rann ned och ströp luttillförseln.

Kolarna visste ungefär när kolningen var klar, gick dit och kontrollerade att allt fungerat.

De första ugnarna i trakten satte "Ålberga såg" upp öster om kyrkan vid vägen. Även vid Nöden sattes ugnar upp. På båda platserna var det tre ugnar och där kolades ribbved.

Vid Stavsjö hade man två ugnar. Där kolades kastved av barr och björk för gengaskol. Kolningstiden blev ju längre, men å andra sidan var det ju inte bara att lägga in och riva ut. Där byggdes ett kross- och sorteringsverk. Efter krossen fanns en roterandetrumma med olika stora hål för att få olika grova kol. Kolen föll ned i olika fack och "säckades" sedan. En säck finns på Bruksmuseet.

Det fanns en annan typ av ugnar som var av plåt. Väggarna var dubbla och fyllda med stybb. Principen var i övrigt densamma. Det fanns 1 eller 2 ugnar till vänster om vägen in till Stavsjöbruks "lilla" station. Den fanns på trettiotalet och användes nog inte sedan Holmens köpte skogen på Stavsjö 1936-37.

Förening:

Kila Hembygdsförening

Ändrad av: Kila Hembygdsförening (2018-12-31 13:55:50) Kontakta föreningen
Skapad av: Kila Hembygdsförening (2012-04-09 13:23:13) Kontakta föreningen