Hembygdsgården ligger centralt i Malmslätt och består av flera byggnader. På ursprunglig plats ligger Röketorp  med flyglar och ladugård, sannolikt uppförda under 1700-talets mitt. Ytterligare byggnader är soldattorpet Höglyckan samt Kapplet en parstuga. Dessa båda byggnader är från 1600-talet och har flyttats till Hembygdsområdet. Dansen en gammal backstuga där namnets ursprung är okänt. Stugan flyttades till Hembygdsgården 1964-1965.

Röketorp

Röketorp, Rök kan betyda hushåll.   Röketorp är ett vanligt namn på ett torpställe som avsöndrats från en stamfastighet t ex då ett vuxet barn i familjen gifte sig och bildade ett eget hushåll. Denna avstyckning kallades en rök och är en mycket gammal benämning på ett hushåll eller ett matlag.Förutom boningshus, ladugård och två flyglar finns det även en stuga som kallas Undantaget. Att stugan varit ett undantag i ordets rätta bemärkelse kan dock inte dokumenteras. Undantaget används i dag som vävstuga, det sägs att det spökar i stugan.

En 1700-tals-gård

Den förste som med säkerhet bebodde Röketorp var Peter Andersson som enligt mantalslängden bodde där 1785. Huset anges då som ofärdigt. Peter Andersson var född 1753 och kom från Älvestad. Hans hustru, Maja-Stina Carlsson var fem år yngre. Paret hade en egen son och tre fosterbarn. Därefter finns åtta familjer antecknade i längderna innan den siste familjefadern, Adolf-Fredrik Fredriksson, år 1908 flyttade in med hustru, Albertina Sofia Strand, samt parets fem barn.

Den siste inbyggaren

Adolf Fredriksson var sadelmakare. Han gick omkring på gårdarna i bygden och reparerade selar, grimmor och andra föremål av läder som användes i jordbruket. När han inte hade arbete på gårdarna, tillverkade han träskor. verkstaden var inrymd i den östra flygeln i Röketorp. Adolf Fredriksson avled i september 1959 han var då 91 år gammal. Hustrun Albertina hade avlidit tio år tidigare.

Yngsta sonen i familjen Fredriksson hette Edvin. han var den siste som bodde i Röketorp. Så länge föräldrarna levde bodde han i ett litet rum i den västra flygeln, men efter att fadern dött flyttade han in i huvudbyggnaden. han försörjde sig på att odla blomplantor och andra trädgårdsväxter som han sålde på torget i Linköping.

År 1971 flyttade Edvin från Röketorp till en hyreslägenhet i Linköping. då fick hembygdsföreningen tillgång till samtliga husen vilka nu finns att beskåda på Hembygdsgården.

 

 

Kapplett

En gammal parstuga

Kaplet eller Kapplet, stavningen varierar i olika källor men Kapplet eller Capplet förekommer mest i äldre handlingar, en parstuga kan vara så gammal som från slutet av 1600-talet. På en karta från 1694 finns nämligen inritat en gård med namnet Capells gård. Denna gård ligger på den plats där Kapplet låg innan huset flyttades till hembygdsgården.

Kapplet är säkerligen en förvrängning av ordet Kapellet. Ett kapell helgat åt Sankt Göran har legat i närheten av stugan Kapplets plats. Detta kapell finns omnämnt i samband med att Gustav Vasa drog in kyrkans silver till staten..

Hembygdföreningens första hus

Vid 1950-talets början skulle Kapplet rivas. Huset var i gott skick och eftersom det var den enda parstuga som fanns kvar i Kärna socken var den värd att ta tillvara.

År 1952 monterades stugan ner och stockarna märktes för att senare fogas in på sina rätta platser.

Det dröjde nio år innan Hembygdsföreningen kände sig penningstark nog för att våga ta itu med att uppföra Kapplet på den plats där huset står idag. Kapplet stod färdigt hösten 1961, lagom till Hembygdsföreningens tioårsjubileum.

 

 

    Höglyckan

Den förste kända soldaten i Höglyckan hette Pehr Steen. han är omnämnd i generalmönsterrullan år 1703. Därefter har fem soldater bebott torpet. Soldaterna i Höglyckan har således haft turen att inte förlora livet i något krig trots att många slag  med svenskt deltagande har utkämpats under den tid Höglyckan har hyst soldater. En av dem hade 46 tjänsteår.

Den siste livgrenadjären som innehade Höglyckan hette Niclas, eller Nicolaus Wärdig född i Nykil den 18 juli 1816. Niclas Flyttade in i Höglyckan 1841 och bodde där intill sin död 1902. Då hade han varit gratialist, dvs pensionerad soldat sedan 1874. Familjen bestod av hustrun Anna Olofsdotter samt sex barn, två av dessa dog i unga år. Äldste sonen Johan August flyttade in i Höglyckan ett par år efter faderns död. Johan August titulerades arbetare i kyrkböckerna. Han hade samma befattning som fadern haft, nämligen kyrkvaktmästare. Johan August Wärdig dog 1925 men namnet Wärdig fanns kvar i Höglyckan till 1928 genom att döttrarna Elin och Hilda bodde där tills de flyttade in som vaktmästare i Gustav Adolfs kapellet. Efter Wärdig epoken var Höglyckan, eller Wärdige stugan som den ofta kallades. under kortare tider mer eller mindre tillfällig bostad åt några familjer innan hälsovårdsnämnden i mitten av 1930-taletförklarade huset olämplig som bostad.

Scoutstugan

1937 upplät ägaren, Gösta Tegler i Värö Södergård, Höglyckan som övningslokal åt Kärna scoutkår. Kåren gjorde nödvändiga reparationer och ordnade i övrigt till huset så att det skulle passa för sitt nya ändamål.

I samband med detta arbete revs tjocka lager tapeter och gamla tidningar från väggarna. Bakom dörrfodret, i tomrummet ovanför karmen till storstugans ingångsdörr, hittades då en bit av ett yxegg, ett avbrutet knivblad och tre avbrutna synålar. Dessa saker av stål hade helt säkert lagts dit för att stänga trollen ute.

Till Hembygdsgården

I början av 1960-talet planerade Kärna kommun för ett nytt bostadsområde i Väröängen. Då måste Höglyckan bort från sin plats. Gösta Tegler skänkte då huset till Kärna hembygdsförening vilket flyttades till sin nuvarande plats i Hembygdsgården där det uppfördes år 1965.

Dansen

Dansen, en gammal backstuga, namnets ursprung är okänt, låg vid nuvarandeadress Gamla vägen 11. Fastigheten består av två stugor. De flyttades till Hembygdsgården 1964-1965. Dansen var en backstuga, d v s en lägenhet som låg på ofri grund och som inte var torp eller annat sätt knuten till en jordbruksfastighet. Personer som bodde i backstugor kallades ofta backstugesittare. De kunde vara hantverkare, t ex skräddare, skomakare eller tillfällighetsarbetare. Även fattighjon, d v s sådana som omfattades av den gamla tidens socialvård, kunde inhysas i backstugor.

Stor genomströmning 

Dansen finns inte med i någon mantalslängd. Därför går det inte att utläsa hur gammalt huset är eller vilka som bodde där från början. Från 1807, när det fanns husförhörs längder bevarade, kan man utläsa att det har strömmat många människor genom Dansen. Vågar man anta att detta har givit huset dess namn? Många har "dansat igenom".

Den första som nämns är en avskedad soldatmed hustru och dotter samt två inhysta personer. Fem år senare är inhysningen borta men det kom ett par fostersöner i stället. År 1821 har den gamle soldaten dött, men då kommer ett torparpar inflyttande från Ledberg och tar hand om fostersönerna.

På detta sätt fortsätter husförhörslängderna att berätta om genomströmningen genom Dansen. En del personer bor där ett år, andra två och några under flera år. Somliga invånare tituleras backstugehjon men det finns även andra titlar som snickare, torpare och "f d salpetersjudar"

Mor Bränning

Den siste som bodde permanent i Dansen var Klara Matilda Bränning, allmänt kallad Mor Bränning. Hon föddes i Rappestad den 11 augusti 1853 och dog på Kärna ålderdomshem den 25 september 1944. år 1878 gifte hon sig med livgrenadjären August Bränning och bosatte sig med honom i Mellan bränninge i Kaga. Enligt anteckning i husförhörslängden rymde August till Amerika 1887.

Matilda Bränning flyttade in i Dansen från Rappestad 1914 och försörjde sig och barnen på att baka flottyrmunkar och pepparkakor som hon sålde till militären på Malmen. Mor Bränning var en liten böjd kvinna som alltid var klädd i svart klänning och en svart schalett på huvudet. På ena armen bar hon en korg med lock. I den förvarade hon det bakverk som hon sålde.

Brännings backe

En av mor Brännings söner öppnade ett grustag på andra sidan Gamla vägen, mitt emot Dansen. Grusgropens väggar slätades av när gruset tagit slut och utgör nu en omtyckt pulkabacke som kallas "Brännings backe" eller "Bränninge håla". Genom Brännings gata och namnet lever kvar i bygden.

En skrift sammanställt av Torsten Bladh och Nils-Erik Sandberg